Linda Eneman

Följande har vi gjort här i Cappadocien:
- Åkt luftballong
- Sett tre sköldpaddor
- Trekkat en massa
- Fått ont i alla leder
- Ätit en massa gott
- Gått i underjordiska tunnlar
- Köpt rosenmarmelad
- Fotat

Sammanfattningsvis kan man säga att vi haft det riktigt riktigt bra.

Imorgon flyger vi tillbaks till Istanbul.

Nu sitter vi pa Ankaras busstation och vantar pa var buss. Tagresan hit var soft. Ska forsoka fira Olles fodelsedag battre imorgon, mer om det senare.

Vi lamnar Europa runt 9-tiden ikvall och nar Asien en kvart senare. Göreme i Cappadocia blir vart nasta mal.

Allt har gatt jattebra och det ska bli sa kul att utforska staden imorgon. Men nu ar det laggdags, god natt!

...göra en så här urläcker liten bok som Michelle Ramirez a.k.a. flyingmichelle har gjort.

På söndag åker vi till Stockholm och på måndag flyger vi vidare till Istanbul! So sweet.

hamam
Cappadocia
Whirling dervishes
çay
Byzantine Hippodrome
Aya Sofya
Fairy chimneys
Bosphorus
meze

Det låter så bra.

Vi är tillbaka i Kalmar den 17 april.

Idag hade Olle och jag vår första lektion med kineserna på högskolans bibliotek. Vi började med att lära dem svenska och sen lärde de oss kinesiska (mandarin). De var 9 st och vi var 2 st, så är det några fler som vill hänga på nästa gång skulle det vara jättekul! Det är verkligen jätteintressant och kul att lära sig mandarin. I love it. Vi hade jättetrevligt! Vi bjöd på fika och sen fick vi kinesisk lunch hemma hos dem. Olle och jag fattade verkligen nu hur mycket vi har saknat att ha folk som pratar kinesiska runt oss och att äta kinesisk mat.

Här kommer en massa länkar om att lära sig mandarin:

Introduktion till studier i kinesiska
Faktoider: kinesiska
Lär dig kinesiska
Standard Mandarin (Wikipedia)
Mandarin (Everything2)
Samma på kinesiska
Learn Chinese: Introduction to Mandarin (The Chinese Outpost)
Real Chinese
ChineseNow! Product Quizzes (Transparent Language)

Useful words and phrases (Economist.com)
Common phrases in Standard Mandarin (Wikipedia)
Chinese-English Dictionary

Introduction to Elementary Chinese Grammar
Basic Chinese Grammar

Pinyin (Everything2)
Pinyin Practice
Chinese PinYin Quiz

Kinesiska tecken
Chinese Characters and Culture (Zhongwen.com)
The Chinese Web-based Character Learning Program (University of Virginia)
Chinese Characters (ZapChinese)
Chinese script and language (Omniglot)
Rainland kids discover Chinese
Some Chinese Words (China the Beautiful)
Chinese Character Flashcards
Flash Cards for learning Chinese (A is for love)
Artistic Character and Techniques (Asia-art.net)
Calligraphy of the Masters (China the Beautiful)

Sound of Chinese (China the Beautiful)

Practical Chinese Reader Self-Test
Activity Builder: Practical Chinese Reader Vocabulary
NewsinChinese

Hittade dessa vackra bilder genom denna sidan (travelaid.se). Skåda och njut!!! Måste bara åka dit snart igen och resa runt länge länge.

Olles bilder från när vi bodde i Kina hittar ni här om ni inte redan sett dem.

Började jobba i tisdags på Novaskolan i Kalmar. De ringde i måndags och undrade om jag kunde ta Engelska och SO. Givetvis kunde jag det!!! Novaskolan som jag velat jobba på så länge! Så nu jobbar jag 88 %, ska plugga Svenska som andraspråk på heltid, distans, och försöka ta körkort! Samt försöka få privatlektioner i kinesiska! Fullmatad höst alltså.

Efter gårdagens egotripp på min blogga så vilja gärna kontra med dessa länkar där man kan göra gratis insatser för diverse ändamål varje dag!

Ett klick för skogen
Click to Donate
Klicka

På följande sidor måste man kanske klicka två gånger för att det ska registreras:

The Animal Rescue Site
The Child Health Site
The Breast Cancer Site
The Hunger Site
The Literacy Site
The Rainforest Site

Sedan finns även Webaid.se där man kan SMS:a en liten summa till ett utvalt ändamål. Jag bidrog med 15 kr till Panzisjukhuset i Kongo den här gången.

"Webaid är en ideell förening som hjälper Dig att hjälpa. Webaid är ett samarbete mellan SOS Barnbyar, Hoppets Stjärna, Läkarmissionen och Läkare Utan Gränser, alla vi förfogar över var sitt 90-konto och står under kontroll av Stiftelsen för insamlingskontroll. Syftet med verksamheten är att underlätta för ungdomar att göra en medmänsklig insats och att väcka ett intresse för bistånd."
Citat från MSN.se Webaid

Här kommer några annorlunda bilder på mig själv. Det är tack vare Rickard Liljeberg och Kim Thörning som jag hittade till den fascinerande The St Andrew's Face Morpher.

Vi börjar med en bild på mig i hotellrummet i Hong Kong, nyss ditkommen efter att ha flugit från Bangkok, via Macau. Därav påsarna under ögonen...

Inget nytt där inte, men nu blir det allt lite intressantare!

Apkvinnan Linda! Hälften Linda och hälften apa.

Så här såg jag nästan ut när jag var baby.

Så här kommer jag tydligen se ut när jag blir äldre.

Sedan har vi de lite mer konstnärliga bilderna!

Om Botticelli hade målat av mig så skulle tavlan sett ut så här.

Se mer Sandro Botticelli (1445-1510) på svenska Wikipedia här, engelska Wikipedia här och på hemsidan Botticelli - Renaissance Master Artist.

Om Mucha hade målat av mig så skulle tavlan sett ut så här.

Mer om Alfons Mucha (1860-1939) finns på svenska Wikipedia här, engelska Wikipedia här och på hemsidan Alphonse Mucha Biography.

Om Modigliani hade målat av mig så skulle tavlan sett ut så här.

Info om Amedeo Modigliani (1884-1920) finns på svenska Wikipedia här, engelska Wikipedia här och hemsidan Modigliani.

Om jag var en mangakaraktär skulle jag se ut så här.

Jag surfade precis runt på TPRs hemsida för att se vad som hänt sedan jag slutade där och lämnade Zhuhai. Jag hittade det här mysiga fotot på några få utvalda ur den kinesiska personalen som tydligen fick åka till Hong Kong Disneyland. Jag älskar de asiatiska poserna!

Detta mail skickades ut innan och är ett bra exempel på ett typiskt TPR-mail:

Project Ref# HR06040501

To: All foreign teachers, (Refer to the listing attached)

From: H.R .

Re: TPR Birthday Party-Funning Sports Games

April 22 (Sat.) is the 14th Birthday of American TPR English School. The school is going to have Daytime Party(Funning Sports Games) on 21st(Fri.) and Evening Party on 22nd(Sat.). The following details are for the Funning Sports Games.

1. Time: April 21 (Fri), 9:30am – 12:00am
2. Place: Patio, 2nd floor, TPR XZ Branch
3. Attendants: All TPR Staff (all foreign teachers and Chinese staff)
4. In-charger: Carrie and Esther
5. MC: Macro
6. Activities

1. Chopsticks Gongfu
2. Acting show competition
3. Everybody step on stone
4. What are you singing?
5. Race with carrying a team member
6. Creative drawing(Whole Team)
7. Tug of War

7. Remarks

1. All staff will be divided into 5 groups. Please see which term you are in on the notice board on 7th.
2. There will be 1 winner team for every activity. The winner team will be awarded according to the number they choose.
3. There will be 1 last team for every activity and they will be punished.
4. Judges: Team leaders, they are Simone, Justin, Riaz, Mrs Li, Carrie. If the staff feels unfair of the judge, the judge will be punished.

It is really a special game you've ever had. Please keep close contact with your term members. Let's enjoy the games!

Drafted by: Esther

Reviewed by: Carrie

Proved by: Simone

Sen kommer vi till bilderna från detta event: "TPR Birthday Party-Funning Sports Games".

Moi i TPR-scarf

Jag med den scarf som alla medlemmar i Team Red Flower" skulle ha tillsammans med jeans, röd topp, solglasögon, en levande blomma (gerbera) och TPR-pin. "We will look so cool" uttryckte sig Susanna innan. Jag vet inte om jag håller med riktigt...

TPRs rektor Simone

Rektor Simone håller tal, bakom ligger paketen som lagen kunde vinna. Bakom Simone finns straffen (äcklig dricka) som en person från varje av de förlorande lagen fick dricka!

Ian springer för mitt lag

Ian i mitt lag under tävlingen "Chopsticks Gongfu" där man skulle flytta en sten med ätpinnar till plattan på marken. Gick väll halvdant för mitt lag.

Brian med publik

Brian ("Team Black Eagle") i tävlingen "What are you singing?". Han försöker sjunga en kinesisk låt (på kinesiska) som han hör i hörlurarna och hans kinesiska lagmedlemmar ska gissa vilken det är.

Hela "Team Red Flower"

Här är mitt team uppställt med presenterna vi fick: varsitt prydnadsföremål med en eller flera delfiner i neonblåa toner med mycket glitter. Somliga uppskattade dem verkligen men min fick inte följa med mig hem till Sverige!

Dragkamp mellan "Team Black Eagle" och "Team Orange" utanför skolan

Sista leken skedde ute på gatan (innan var vi på TPRs uteplats): Tug of War (dragkamp). Mitt team vann!!! Fast det var några starka kineser (såg tydligen ut som fiskare) som uppenbarligen hade velat vara med och därför dragit i änden på vår sida av repet så det gick inte precis rätt till. Det andra laget ("Team Orange") kallade oss fuskare och vi fattade ingenting först eftersom vi aldrig märkte att de där männen hoppade in i leken och hjälpte oss. Prispengarna, 300 RMB, delades upp mellan våra två lag så vi fick 200 RMB och de fick 100 RMB att gå på restaurang för.

Lunch för "Team Red Flower"

Vi beställde in mängder med mat för de där pengarna och vi blev riktigt mätta men beställde in ännu mer då det fortfarande fanns pengar kvar. Bland annat så åt vi snurrad nudel-gryta, ingefärskaka, ångkokta bullar med vaniljfyllning, bläckfiskkakor, spenat i vitlökssås, stekt ris, friterad bläckfisk, taro- och durianfyllda friterade kakor, köttbullar, majssoppa m.m. Mycket var jättegott av det men inte allt...

TPR hade en fototävling för barnen i april där de skulle fota sin lärare eller bli fotad med sin lärare. På första pris kom bilden på mig och min elev Lake tagen av hans pappa. Lake (jag gav honom det namnet!) är en av de mest underbara ungar jag någonsin har träffat! Helgo och urmysig, han är så glad och kramas så rart och ser alltid lite spjuveraktig och änglalik ut på samma gång. Honom saknar jag verkligen, tillsammans med många av mina andra elever. Jag tycker att det är en väldigt bra bild men jag tycker att jag ser otroligt hemsk ut på den! Fruktansvärt hemsk! Huuu! Här finns i alla fall bilden:

Vinnarbilderna i ordning på TPRs hemsida.

Förstaprisvinnande fotot på mig och Lake.

Här är lite bilder på den vuxenklass jag hade i mars till april på TPR.

Jag och mina vuxenelever

Jag sjunger "små grodorna" och mina elever dansar till under en TPR fest.

Jag, mina vuxenelever och skolans rektor (i mitten) på examensdagen

Tårtan mina elever fixade till den sista lektionen

Min mamma och hennes väninna Ingegerd var och hälsade på oss i april. Detta var min mammas andra besök och det var hur mysigt som helst att ha henne där. Min mamma med väninna var även i Beijing, Xi'an och Shanghai under den här resan! På dessa bilder förekommer dock inte våra besökare för jag vet inte om de ville vara med på min blogga.

Jag och Olle på Indian Kitchen

Hong Kong

Jag i Hong Kong

Här kommer lite gamla inlägg som jag börjat på tidigare men inte avslutat. Nedan ses foton från mars och april i Zhuhai, Kina.

Olle fotar en Ferrari i närheten av vår lägenheten

Olles bilder på bilen hittas på Olles fotosida här.

På TPR blev vi under den här tiden tvungna att bli fotade på nytt för deras informationstavlor, den här gången i finkläder! Ganska onödigt då det visade sig att de bara tog porträttbilder. Bilderna nedan är på några från den kinesiska personalen som ville bli fotade med mig när jag var uppklädd. Wind är kvinnan som hade hand om fotograferingen och med vars kamera dessa två bilder är tagna med.

Jag, Wind och Stephanie

Jag och Susanna

En av de då nya lärarna, Amanda, hade födelsedagsfest i en bowlinghall på ett hotell i Zhuhai. Vet inte varför jag tar med bilderna, men här är de:

Brad och Beth på Amandas födelsedagskalas

Amanda skär upp födelsedagstårtan

Såg filmen Adam & Steve igår på kvällen. En romantisk komedi som var helt klart sevärd. Till det åt Olle och jag Ollegjord kladdkaka och Lindagjord kardemummadoftande persiko- och nektarinkaka. Formen jag använde var för liten så kakan blev hög och obakad i mitten först. Så jag fick ställa in den igen i en liten evighet kändes det som. Jag tyckte att den blev god i alla fall men Olle tyckte bara sisådär om den.

Läste sen artikeln Nya rykten om Castros hälsa i DN och tyckte att detta var urkul:

"Men president Kirchners hustru, senatorn Christina Fernández, har ett humör som väl kan mäta sig med Fidels. Hon lät meddela kubanerna att hon nu tänker resa till Havanna och demonstrera tillsammans med de vitklädda kubanska kvinnor som demonstrerar för mänskliga rättigheter. När Castro fick höra detta fylldes han av ilska och harm och klagade för första gången över nervösa magsmärtor".

Senator Christina Fernández är väl inte så rolig annars som jag förstår det. Mer om Kuba kan läsas på BBCs Kuba-sida här och på Anna Ardins blog.

Jag vill se filmen Att återvända (Volver) kom jag på igår också!

Nu ska jag till mi madre på Öland. Ska läsa Det var vi som var Mulvaneys på bussen. Kommer tillbaka till Kalmar på måndag eller tisdag.

Nu har vi varit hemma i 38 dagar! Kina känns redan avlägset. Såg SVTs första del av Berättelsen om Mao i torsdags och miljöbilderna fick mig att längta tillbaka.

Men nu vill jag skriva om böcker och läsning! Nu läser jag en massa, nu när jag kan välja och vraka i mitt bibliotek igen! Jag har dessutom en egen dator nu så jag kan sitta och näta när jag vill! Vilket är väldigt ofta...

Böcker:

Jag läser Det var vi som var Mulvaneys av Joyce Carol Oates och Mao the unknown story av Jung Chang och Jon Halliday nu. Mao the unknown story är jätteinformativ, bättre genomforskad än TV-serien på SVT, men trögläst. Det var vi som var Mulvaneys har jag precis börjat läsa - jag älskar Joyce Carol Oates språk. Jag älskar även Isabel Allendes språk men hennes bok Zorro, så föddes legenden, som jag precis läst klart, var lite väl simpel som berättelse så lite besviken blev jag allt på den.

Jag köpte fyra nya pocketböcker i torsdags (tag 4 betala för 3):

Tore Renberg - Mannen som älskade Yngve
För att jag helt enkelt gillade titeln och början:

"Okej: det heter inte EU, det heter inte Ryssland, och det heter inte Either you are with us or you are with the terrorists. Det finns inget Gulfkrig, det fins inget folkmord på Balkan, och det finns inga tioåringar som dör av LSD. E-post är science fiction, internet är mumbo jumbo och teori, och ingen kan bränna sina egna cd-skivor."

Alain de Botton - Filosofins tröst
Jag beundrar Alains bok The Art of Travel (kollar nu moln för jämnan) och ville läsa mer av honom.

John O'Farrell - Kan innehälla nötter
Har läst hans tidigare böcker The Best a Man Can Get/Det bästa av två världar och This is your life/Här är ditt liv. Vill man ha lättlästa och roliga böcker så är de utmärkta.

Zbigniew Kuklarz - Hjälp jag heter Zbigniew
Titeln är helt, helt underbar tycker jag, har velat ha den ett bra tag.

Sen beställde jag böcker från adlibris igår:

Ray Bradbury - A Medicine for Melancholy and Other Stories
Vi fick se en filmatisering av hans Venus-historier på lågstadiet, tror jag, och jag minns den berättelsen än: All Summer in a Day.

Kate Moses - Övervintring
Linda Skugge-tips.

Mirja Unge - Motsols
Linna Johansson-tips.

Graham Greene - Den stillsamme amerikanen
Velat läsa den sedan första gången vi åkte till Vietnam. Nu var det den gratisbok jag valde genom godmorgon juice-kampanjen.

Joan Didion - Lagt kort
Ett annat Linda Skugge-tips.

Jag har även roat mig en massa med att kolla runt bland boktipsen som finns på Oprahs hemsida här. Det är så många böcker jag vill ha! Jag älskar att läsa vad andra personer har för favoritböcker och det finns en massa info om det på sajten så jag har lagt ner en massa tid här. Helt underbart enligt mig.

Nu lämnar vi strax lägenheten och åker på semester för att sen komma hem den 6/7. Sorgligt att lämna Kina och vänner.

Den 21 mars åkte Olle och jag med Brad, Tammy och Michelle till Guangzhou. Vi hade alla passangelägenheter på våra respektive ambassader. Själv var jag där för att beställa ett nytt pass då mitt gamla var så gott som fullt med stämplar, men skälet jag sa till dem var att mitt höll på att gå sönder så som Olles hade gjort tidigare - och det lät väldigt trasigt om plastsidan faktiskt. IKEA ligger precis intill våra ambassader och likaså gör en jättestor shoppinggalleria det, så vi såg till att ha lite kul medan vi ändå var där.

Brad och Olle åkte skridskor i shoppingcentret medan jag gick runt och shoppade med Tammy och Michelle.

Här åker Olle bumpercars med Brad och en kines

Olle trivs bra på stolen Olle på IKEA.

Michelle äter mandeltårta på IKEAs café.

Tammy tog bara en kopp kaffe men hon shoppade därefter en hel del prylar till sitt hem.

Jag vilar upp mig i en av IKEAs fåtöljer efter en lång dag.

Brad och Olle verkar i ännu större behov av att få vila.

Den 7 mars höll TPR fest på grund av den internationella kvinnodagen och tillställningen ägde rum på en båt som cruisade runt Macau. Detta var definitivt en av TPRs bästa fester. Här är programmet så som det mailades till oss:

Women’s Day is coming. The school is going to have an Evening Party on March 7th

We hope you enjoy that wonderful night!

Det var en del bra uppträdanden och aktiviteter, en del knäppa eller knasiga grejer och några pinsamma. Maten var gott och sällskapet var gott. Här kommer några bilder från den kvällen:

Sue fick blommor efter att ha hållit ett tal till alla kvinnorna och Michelle agerade presentatör på engelska.

Beth, jag, Tammy och Sue på båten. (Bilden är Michelles.)

Beth, John, Ethan, Fintan, Susanna, James och jag precis innan vi skulle dansa den indiska dansen. Tyvärr har jag ingen bild från den med det finns en här på TPRs hemsida.

Att ha en skönhetstävlig känns ju himla förlegat, men men... 6 st tävlande på scen: Michelle, Corrina, Sue, Macro, Sheena och Chaoying. Urgulliga Chaoying lärde jag känna den kvällen då hon hörde att jag kom från Sverige. Hennes man, Kader, är svensk och hon pratar därför lite svenska.

För att kora vinnaren av skönhetstävlingen så höll man en rockringstävling bland annat!

Vinnaren blev den som fick flest rosor tilldelad sig från männen på båten. Det blev så gott som lika mellan alla de tävlande men Corrina och Macro fick flest så de körde sten-sax-påse (väldigt populärt i Kina) om förstaplatsen och Corrine vann.

Beth och Tammy med Johns vinst från en av alla lekarna/tävlingarna.

John med sin Ernie.

Läs mer om festen i den här tidningsartikeln från Zhuhai Daily. Den är inte vidare bra skriven, nationaliteterna är felaktiga och det där om Sverige vet jag verkligen inte var de har fått det ifrån. Kan någon läsa kinesiska så finns det mer information att hämta här på TPRs hemsida . Jag hamnade på bild i tre tidningar dagen efter två av bilderna går att se här på Olles hemsida. Dessutom blev jag intervjuad av lokaltv:n här och Olle har klippet här.

Här kommer lite gamla bilder från februari. Först har vi en bild från lite skridskoåkning (inomhus) i Macau.

Leah, Brad, Beth and Sheena åker skridskor i Macau. Tammy och jag hade tänkt åka med dem men ändrade oss i sista minuten och valde att gå och shoppa i Macau i stället.

Med en ny termin kommer många nya utländska lärare, så det har varit kul att lära känna alla nya människor. Varje termin tas det ett gruppfoto, så även denna termin.

Här är en bild på många utav oss som jobbar på TPR tagen under det första lärarmötet för vårterminen 2006. Men det är väldigt många från den kinesiska personalen som saknas på bilden...

Därefter lite bilder från Brads födelsedagsfest som han höll samma kväll. Brad älskar Cher och det filippinska coverbandet på Holiday Inns irländska pub låter honom komma upp och sjunga bland annat lite Cher-låtar, så givetvis ville han ha sin födelsedagsfest där.

Brads födelsedag firades på Holiday Inns irländska pub.

Michelle, Brad och Tammy poserar på den irländska puben.

Jag är "en utav de två A:na" som Brad uttrycker sig, han den andra. Brad älskar inte bara Cher utan även ABBA. Det är ABBAs Dancing Queen vi sjunger och dansar till för som svensk måste man tydligen upp på scen då. Notera Brads tamburin.

Sist men inte minst har vi ett foto från när Beth bjöd mig på urgod hemlagad lunch på sin balkong en dag. Det var en jättehärlig dag och vi hade det urtrevligt med god mat och allt det. Beth är en av mina absoluta favoriter här i Zhuhai.

Beth har gjort bacon- ägg- och majonnässmörgåsar, kall potatissallad och grönsallad. Det vattnas i munnen bara jag tänker på allt det goda.

Vi kom till Bangkok på söndagskvällen den 22 januari och åkte sedan vidare med flyg till Kambodja morgonen efter. Onsdagen den 8 februari återvände vi sedan till Bangkok på eftermiddagen och åkte sedan hem till Zhuhai på eftermiddagen fredagen den 10 februari. Fotona här är från den sista gången vi var i Bangkok.

Bangkok

Vi har nu besökt Bangkok 4 gånger (under två semestrar) och gillar det mer och mer. Den största nackdelen är väl trafiken, men vi får hoppas att det blir bättre. Förutom shopping var vi till Wat Phra Kaew & Grand Palace, Wat Pho och Jim Thompson's House. Vi mötte också upp med Ken, Elaine, Brad och Tammy på onsdagskvällen vid Khao San Road. Stället var ännu värre än förra gången vi besökte det, så mycket större och ännu turistigare. Det kändes som stället att hänga på om man skulle vilja råka stöta på någon man känner från Sverige. Men vi stötte inte på någon sådan person. Sedan shoppade jag också ett par öronhängen och några böcker i Siam Square och Pratunam-området (där vi även bodde).

Staty vid Wat Phra Kaew

Spegelglaset på en av statyerna reflekterar ett tempel i Wat Phra Kaew

Den största liggandes Buddhan hittar man i Wat Pho

Här fortsätter då bilderna från vår förra semester. Vi har nu kommit till Kambodja och de första bilderna är riktigt obehagliga. Jag rekommenderar böckerna Ondskans tid/When broken glass floats av Chanrithy Him och First they killed my father av Loung Ung om man vill veta mer om Kambodjas historia.

Phnom Penh

Vi var i Phnom Penh två gånger, första gången landade vi där med flyget från Bangkok på morgonen den 23/1 och åkte vidare till Saigon dagen efter. Vi kom tillbaka från Vietnam den 3/2 (med den billigaste bussen som tog en evighet, där var vi dumsnåla) och åkte vidare den 5/2 till Angkor Wat. Fotona här är från den andra gången vi var i Kambodja. Phnom Penh ser inte ut som en huvudstad kan jag säga, och inte är det en rik stad. Vi tog oss runt med Kambodjas motsvarighet till "tuk-tuks" och till fots båda gångerna. Marknaderna, palatset, templen och monumenten var intressanta men när man påmindes om de röda khmerernas tid så mådde man riktigt illa, men jag ångrar inte att vi såg alla ohyggligheterna där. Vi gillade i alla fall staden men vi skulle inte vilja bo där.

Horribelt att se alla gamla kläder liggandes på marken vid Killing Fields, dessutom fanns det benbitar här och där! De har ännu inte grävt upp alla massgravarna vid Killing Fields.

Uppgrävda massgravar vid Killing Fields.

Den här vackra växten växte vid det kungliga palatset i Phnom Penh

Mer vacker växtlighet, nu framför en vacker byggnad i det kungliga palatset

Stånd med olika maträtter och efterrätter

Prydligt uppradade frukter till försäljning

Siem Reap

Staden Siem Reap är väl inte jätteintressant men templen utanför är ganska spektakulära. Tyvärr är det fullproppat med turister, vi kom för sent... Men inte riktigt, för än är inget avspärrat som det borde vara för att kunna bevara byggnaderna, så det hann vi före. Men mängder av försäljare var det också, särskilt barn som sålde vykort, flöjtar, armband med mera. Först var jag upprörd och irriterad över att barnen jobbade där när de inte var i skolan men jag spenderade en stor del av min tid med att snacka med barnen som var väldigt charmiga. Deras engelska var superb och de var riktigt bra försäljare, så får de chansen har de nog mycket stora möjligheter till att bli något i framtiden. Bättre än om de istället slitit hemma på gården antar jag. Men det är inte rätt att det ska vara så.

Jämfört med mayaruinerna i Mexico och Guatemala så var de bättre för där var det färre försäljare och inte så många turister, eller så kunde man undvika de flesta genom att komma tidigt på morgonen. Så efter allt gott vi hade hört om templen utanför Siem Reap så blev vi lite besvikna när vi kom dit. Vi gillar inte turistsvärmar och påflugna försäljare. Angkor Wat i soluppgången förlorade lite av sin glans när man delade upplevelsen med mängder av turister. Men när man kommer bort till de mindre kända templen så slipper man åter igen de flesta turisterna. Andra dagen var därför trevligare på så sätt eftersom de flesta turisterna bara tar ett endagspass och därför inte kommer så långt.

Angkor Wat i soluppgången

Närbild på näckrosor framför Angkor Wat

En vacker blå himmel och en liten bit utav ett av alla tempel i Angkor War-området.

Fyra munkar som turistade vid Angkor Wat

Tre okända människor ville ha med mig och två andra svenska tjejer på sin bild

Portar i ett av de många templen i Angkor Wat-området

Igår kom vi tillbaka från vår semester till Singapore och Malaysia och nu är jag tillbaka till min blog. Jag har ÄNNU mer att skriva nu, men vi får se hur mycket jag orkar. Jag fortsätter från där jag slutade. Olles sida är dock uppdaterad som vanligt.

Här kommer lite bilder från vår semester till Vietnam under det kinesiska nyåret. Fler bilder från Kambodja och Thailand följer...

Olle har tagit de flesta av bilderna och alla vet väl nu att några av hans bilder från vår semester finns på hans fotoalbum.

Ho Chi Minh City / Saigon

Vi fick oss allt en liten chock när vi kom dit. Vi trodde vi var vana vid rejäl trafik från att bo i Kina, men nej... Lite fler mopeder var det allt i HCMC! Men vi fick snart in taktiken och tog ett steg i taget på gatan med mopederna susandes förbi oss både framför och bakom oss. Det blev sedan en hel del promenerande runt staden i jakt på alla "måsten" att se. Vi gillade staden, det fanns mycket att se och den kändes väldigt livlig och varierande.

Olle under en välförtjänt läskpaus

Olle och jag framför Notre Dame katedralen

Bäst var War Remnants Museum för det var så skakande och horribelt.

Mui Ne

Efter det var det dags för sol och bad så vi valde Mui Ne, inte för stort, inte för litet. Vi bodde på ett ställe som hette Hoáng Kim med vår egna lilla hängmatta. Maten i Mui Ne var väl inte toppen och stranden var inte lysande. Vi börjar väl bli lite väl bortskämda med paradisstränder och utsökt mat under våra resor antar jag!

Palmbladen gungade så sakteligen i vinden...

Solnedgång sedd från Hoáng Kim, Mui Ne

Vid de vita sanddynerna i Mui Ne dök det upp en vacker kvinna i ao dai som var modell för några professionella fotografer.

Ken och Elaine (från TPR) lyckades pricka in Vietnam, Mui Ne och hotellet Hoáng Kim samtidigt som oss. Så vi gjorde en utflykt tillsammans med dem!

Olle och jag vid de vita sanddynerna i Mui Ne

Nästa stopp var de röda klipporna, därefter de röda sanddynerna som var fulla med turister, mestadels från Vietnam

Några utav båtarna i den oerhört båtrika hamnen i Mui Ne syns här. Min favorit är den traditionella runda båten som syns i högra hörnet.

Ho Chi Minh City / Saigon

Tillbaka i HCMC så åkte vi ut till Cao Dai templet och Cu Chi tunnlarna. Cao Dai templet och dess omgivningar var riktigt intressanta. Människorna runt omkring, alla tillhörande cao dai-religionen (se deras hemsida samt denna artikel för mer information), var så trevliga och vi kände oss väldigt välkomna.

Två kvinnor utanför Cao Dai templet

Några kvinnor som åt och drack gott innan ceremonin i Cao Dai templet skulle börja

En högt uppsatt man inom Cao Dai-religionen precis innan ceremonin började

Efter Cao Dai templet blev det ett lunchstopp där den här fågeln satt

Cu Chi tunnlarna var lite läskiga, särskilt när vi testade att gå i den dubbelt så stora turisttunneln. Hela gruppen på led trångt ihopkurade i halvmörkret (det fanns lampor på sina ställen) masandes fram med olika människor som ropade "are we there yet?" hela tiden. Alla förutom en modig kvinna tog sig bara till den första utgången av tre. De flesta, däribland jag, trodde innan att de skulle våga sig igenom hela tunneln till den tredje utgången. Annars var Cu Chi tunnlarna lite väl jippoaktiga med fåniga soldatdockor utsatta här och där.

Så, nästa gång kanske jag skriver om Kambodja då!

Nu har jag segat länge nog! En ny termin är i full gång på TPR och jag håller på att återhämta mig från min senaste förkylning.

Jag arbetar nu 20 timmar i veckan med elever från fyra år upp till vuxna. På måndags-, onsdags- och fredagskvällarna har jag en grupp (ca 9 st) vuxna kineser mellan klockan 19:30-21:30. De är mycket trevliga men deras engelsknivå är inte jättehög. På fredagseftermiddagen har jag 7-8 åringar i 50 minuter som främst ska lära sig att läsa och skriva på engelska. På lördagen har jag 5 kindergarten-klasser och 1 barnklass mellan klockan 9:00-12:05 och 14:50-17:55 på vardera 50 minuter. På kvällen har jag sedan en kindergarten-kör mellan 19:00-19:50. På söndagen kommer samma elever igen vid samma tid, förutom körklassen på kvällen som bara är en gång i veckan. Och sen börjar veckan om. Så mina hellediga dagar är tisdag och torsdag.

Mina k-elever är helmysiga, en kille på 5 år, Leon, säger varje gång saker som "I love Linda", "I like Linda" och "Teacher Linda is beautiful" samt ger mig mängder av kramar och i lördags fick jag även en puss på kinden! De andra eleverna apar gärna efter så ibland "ekar" det "I love Linda" i klassrummet. Mitt hjärta smälter...

Jag känner mig uppskattad... Har nu varit med på tv och i tidningen ett antal gånger dessutom, vad ska man säga?

Olle har varit oerhört duktig och skrivit en massa kommentarer till bilderna på sitt bildgalleri. Bilder med kommentarer hittar ni nu under Olles fotoalbum. Han kommer att skriva fler kommentarer någon annan gång så droppa förbi någon gång ibland för att se om något mer har tillkommit.

Mia och Martin åkte tillbaka till Beijing den 4 januari så det blev lite tomt här utan dem. Jag kan ju passa på och tacka dem för att de kom och hälsade på oss, det var jättekul! Kom snart igen! ^_~

Terminen, och därmed mina lektioner, började närma sig sitt slut, men genom att Ashley precis hade slutat på TPR och flyttat tillbaka till Canada så fick jag några av hennes lektioner att avsluta också. Det var lite sorgligt att säga hej då till mina kindergartenelever, men så är ju lärarlivet. Jag ser nu fram emot att få lära känna mina kommande elever.

På lördagskvällen den 14 januari var det dags för TPR School Annual Award Ceremony & New Year's Party. Det skulle bli mat och uppträdande och TPR ville då att alla skulle uppträda på ett eller annat sätt. Jag blev utvald tillsammans med Beth, Michelle och Sheena att lära mig en indisk dans. Jag har velat dansa indisk dans jättelänge så jag blev glatt överraskad. Vi fick en kinesisk danslärare (som brukar uppträda på TPRs fester) och Susanna var med då och då för att översätta till engelska vad som sades. Det var riktigt många olika rörelser, hela tiden något nytt så det tog oss 5 timmar att öva med dansläraren samt en timma till repetition utan dansläraren. Efter den första lektionen så åkte jag på en rejäl förkylning men vägrade ge upp dansen. När jag äntligen fick dansa indisk dans så skulle jag knappast låta förkylningen stoppa mig. Beth var det värre för då hon också blev rejält förkyld och, på grund av hennes diabetes, fick vara på sjukhuset i några dagar med dropp! Nu är allt bra med henne men hon var trött i några dagar efter och missade därför dansövningarna samt själva uppträdandet. Så det blev jag, Michelle och Sheena som dansade indisk dans på festen. Jag hade också tänkt sjunga med flera andra från TPR den kinesiska låten Qīn Ài De men det satte däremot min förkylning stopp för. Jag var hes i ungefär 10 dagar, sen rådde semestern bot på min röst, tack och lov.

På väg till festen på TPR café var trottoaren som ledde upp till ett av hotellen här så här vackert smyckad

Festen var udda och trevlig, som alla TPR-fester. Jag missade många av uppträdandena (det var kanske en tio stycken totalt) för jag var tvungen att byta om och öva med Michelle och Sheena. Men Olle fotade uppträdandena så här får ni ett smakprov på hur det såg ut:

Operation Center-personalen dansade koreansk dans

Gongbei-personalen sjöng tillsammans

De som sjöng "Qīn Ài De" ser ni här

Det här uppträdandet missade jag tyvärr då jag var iväg för att byta om, det ser ut att ha varit sevärt men Olle säger att det inte var något speciellt, roliga dräkter har de i alla fall!

Här kommer två av bilderna från när vi dansar den indiska dansen. Vi var ganska tajta faktiskt och inga missöden skedde, så det var riktigt kul. Den applåd som vi fick efteråt skulle vi aldrig ha fått i Sverige, folk är mer spontana, generösa och ljudliga när det kommer till sådant här. Folk ställde sig upp och riktigt tjoade!

Sheena och jag när vi dansar den indiska dansen

Michelle, Sheena och jag mitt under dansen

Känner ni nu igen våra dräkter - delar av dem finns på bild här. Michelle vägrade att ha på sig något som visade hennes bara mage så vi hade bara på oss delar av dräkterna.

Efter alla uppträdanden så var det dags för prisutdelning. Jag hade missat att man kunde vinna pris för bästa uppträdande så jag blev dubbelt förvånad när vi vann förstapriset! Jag, Michelle och Sheena gick upp på scenen och tog emot 200kr att dela på samt höll ett tacktal. Jag vet inte om vi förtjänade förstaplats, det brukar alltid bli en utlänning som vinner när TPR håller en tävling... Men vi fick mycket beröm efteråt och även flera dagar senare så vi känner oss nöjda. Framför allt så var det riktigt kul!

Sheena, jag och Michelle håller tacktal, Susanna syns i bakgrunden

Idag har jag varit förbi TPR, fått manikyr och pedikyr med Beth och Sheena och ätit thaimat till kvällsmat med Olle och John. Skolan sägs börja den 25 februari vilket inte är helt fel. Mer slappande blir det alltså!

På måndagen den 2 januari tog jag, Olle, Mia och Martin färjan från Zhuhai till Hong Kong på eftermiddagen. Mia mådde fortfarande inte så bra och det i kombination med sjösjuka är inte så lyckat! Men Mia var tapper och härdade ut och efter lite vila, något att tugga på, frisk luft och lockande shoppingmöjligheter så vände det till det bättre. Jag shoppade smink och hudcréme samt fyllde på mitt lilla begränsade bibliotek här med böckerna:

Alain de Botton - The Art of Travel
Kate Fox - Watching the English. The Hidden Rules of English Behaviour
David Colbert - The Magical Worlds of Narnia. A Treasury of Myths and Legnds
Jeremy Seal - Santa. A Life

Juldekorationer vid Hong Kongs skyline

På Mias födelsedag så tog vi oss till Hong Kong Disneyland (öppnad den 12 september 2005). Det var min tredje Disneypark, den minsta av dem hittills. Det var nästan bara barnkaruseller och områden att strosa runt i så vi var allt lite snopna. Men vädret var fint och det var inte massor av folk där så det var ändå trevligt. Disneyparker är ändå speciella... Vi avverkade området ganska snabbt och det fanns garanterat några höjdpunkter: Space Mountain (enda berg- och dalbanan där), Mad Hatter Tea Cups (om man snurrade dem tillräckligt snabbt), Mickey's PhilharMagic (3-D) och Buzz Lightyear Astro Blasters (jag sköt ner överlägset fler aliens än Olle för han fattade inte att det fanns ett sikte på pistolen!).

Martin, Mia, jag och Olle vid entrén till Hong Kong Disneyland

Törnrosas slott

Jag, Olle, "Marie", Mia och Martin

Olle har lagt ut fler bilder från Hong Kong Disneyland på sitt bildgalleri här.

Medan Mia shoppade Ralph Lauren med Martin så var Olle och jag på IKEA. Vi köpte bland annat julmust, choklad, sill och singoalla-kex samt åt varmkorv med bröd. Det var riktigt härligt att gå runt bland alla svenska godsaker men även lite stressigt för vi ville hinna med färjan tillbaka till Zhuhai.

Väl tillbaka i Zhuhai hängde jag med Mia till The Underground då hon gjorde lite last minute-shopping och sen firade vi henne hemma i vår lägenhet med en liten tårta. Vi lyckade faktiskt fylla den med 26 små ljus!

Grattis Mia på 26-årsdagen!

Olle har nu lagt ut fotona från vår semester i Vietnam, Kambodja och Thailand här. 82 bilder är utvalda och tillfixade av de 6-700 bilderna som togs. Några foton från semestern samt text kommer att dyka upp på min blogga lite senare.

Nu är jag för trött för att fortsätta. Här är i alla fall ett foto från Xiangshan Park i Zhuhai taget på förmiddagen den 2 januari då jag var där med Olle och Martin. Det är jättefint här i Zhuhai med de kinesiska nyårsdekorationerna!

Vackert med nyårsdekorationerna i Xiangshan Park, Zhuhai

Visst att jag kunde skriva lite mer kortfattat i min blogga, men det tycker inte jag är kul, så då får det bli såhär! Nästa gång kommer jag berätta om när jag, Olle, Mia och Martin åkte till Hong Kong och vad som hände där!

Den 1:a januari hade vi planerat in ett besök i Macau. Mia mådde inte bra då tyvärr så hon stannade hemma och vilade upp sig. Så jag, Olle och Martin tog oss själva till Macau.

Det var en riktigt varm och härlig dag, som en svensk sommardag och vi hade definitivt för mycket kläder på oss. Jag gick i strumpor upp till knäna och stövlar! Det pågick ett cykellopp i Zhuhai så vi fick gå till gränsen då gatorna antingen var avstängda eller fullproppade med trafik. Gränsövergången var den mest långsamma hittills.

Väl i Macau så såg vi de typiska sevärdheterna St Pauls kyrka och Monte Fort. Men vi tog det i ett riktigt lugnt tempo, med kaffe från Starbucks och med sollapande och diskuterande av reseminnen på bänkar här och där.

Julgran på Largo do Senado i Macau

Olle och Martin gör den kinesiska nyårshälsningen framför ruinerna av Church of St Paul

Jag uppe på Monte Fort

Olle och Martin slappar i solen uppe på Monte Fort

Solnedgång sedd uppe på Monte Fort

På kvällen träffade vi Michelle och Sheena och gick för att äta en nepalesisk middag och därefter ta gelato till efterrätt. Efter det bar det av över gränsen igen, hem till Zhuhai. Det var således en ganska lugn dag, vilket väl behövdes för att kunna smälta gårdagen...

Lördagen den 31 december 2005 var ganska minnesvärd! Vi hade milt och fint väder, en trevlig dag och en totalt oväntad kväll!

På eftermiddagen tog vi en tur med en trampbåt på sjön vid Jingshan Park och tog oss därefter upp för berget Paradise Hill (Shijing Shan) med utsikt över Zhuhai. Ned tog vi oss via "bob"-banan. Det gav en mersmak för mer fartiga åkturer så vi bestämde oss för att besöka Disneyland i Hong Kong på Mias födelsedag (den 3:e januari).

Olle och Martin trampar på

Mia i trampbåten

Linda i trampbåten

Martin tränar inför Vasaloppet - och nu skämtar jag inte! Vi har gratis träningsredskap i parken vid vår lägenhet

Kvällsmat intogs på Indian Kitchen innan vi tog oss vidare till TPRs kontor i Xiangzhou. Därifrån blev vi skjutsade till kvällens höjdpunkt! Vi fyra var inbjudna till CCTV:s nyårsfest på Zhuhais stadium. Varje år har CCTV en nyårsshow och varje år äger den rum i en ny stad, och i år var det Zhuhais tur! TPRs utländska lärare var medbjudna samt Susanna och vår chaufför som körde oss dit. Mängder av folk ville till showen men biljetterna var dyra och svåra att få tag på. Men vi behövde inte betala och Olle, Mia och Martin kunde följa med utan problem. Det fanns väl givetvis en tanke med varför vi var bjudna dit men men... Så showen sändes på CCTV4 och CCTV9 och hade cirka 20 miljoner tittare (med repris på CCTV3 dessutom). Se Central Television New Year Evening to held in Zhuhai. Bra platser fick vi också, vid en av catwalksen där många av stjärnorna äntrade scenen.

Olle skämtade med Ken på väg dit och sa att 3 svenska stjärnor skulle uppträda där under kvällen: Robert Wells samt Magnus Bäcklund och Jessica Andersson från Fame. De hade nämligen uppträtt i Guangzhou (innan känt som Kanton) några dagar tidigare (sådant vet man via svenska konsulatet i Guangzhou, se Olles inlägg den 21 december). Sen ser jag en västerlänning som står bakom oss och filmar arean, kommenterar det till Olle som genast flyger upp och springer fram till denna. Det var Magnus från Fame såklart! Det urknäppa är att nu är Olle, jag, Mia, Martin och några av mina TPR kollegor med på Magnus hemmavideo! Han tyckte det var jättekul att se svenskar där, han funderade just på vilka människor som fanns i publiken. Gissa om vi också var förvånade... (Olle har skrivit om det här)

Magnus filmar mig, Mia och Martin

Magnus från Fame

Kvällen var full av uppträdande. Det var kinesiska presentatörer, sångare, dansare, astronauter och en OS stjärna (Liu Xiang) samt våra tre svenska artister och en norsk operasångare. Fast höjdpunkten var när vi äntrade scenen (höjdpunkten för oss det vill säga). Så det var därför vi fick gratisbiljetter, de behövde oss i sin show! Vårat jobb var att delta i numret kallat Sharing the Peace med en sångerska, flera dansare, några barn och sedan vi utlänningar. Vi gick upp för catwalken, äntrade scenen, ställde oss vid sångerskan, gick ner vid den andra catwalken, gick längst publiken och tillbaka via den första catwalken, allt medan vi log, vinkade och gjorde den kinesiska nyårshälsningen. Vi var där, inför en livepublik bestående av 30 000 människor och 20 miljoner tv-tittare, för att sprida fredens budskap(!). Olle länkar till filmsnutten här så kolla in den! Det känns fortfarande helt overkligt. Vi hade ett genrep först med en koreograf och en tolk (kändes som filmen Lost in Translation då koreografen snackade på och översättaren sedan sa några korta ord på engelska). Allt gick bra och ingen gjorde bort sig vidare mycket. Här kommer några bilder från när vi var på scenen:

Vi på väg upp till catwalken

Vi på catwalken

Vi på scenen

Kvällen avslutades med mer uppträdanden, låtsassnö som singlade ner (skum) och fyrverkerier. Efter att ha samlat alla stjärnorna (vi räknades inte dit) på scenen så gick de av en efter en. Magnus passerade i närheten av där vi satt tillsammans med Jessica och Robert Wells så han pekade ut oss och de vinkade därefter glatt till oss. Det var alltså de som började vinka till oss och inte tvärtom! Heludda.

Magnus, Robert och Jessica vinkar till oss

Det här var definitivt den mest udda nyårsafton jag någonsin varit med om. Det måste dessutom vara det konstigaste som jag har varit med om någonsin! Susanna är kändistokig fattar jag nu så hon hade jättekul, även att hon inte var med på scenen (hon är ju inte utländsk). Min rektor Simone (som inte var med under kvällen) är jättestolt över att ha fått dit oss och särskilt över att vi fick se svenska kändisar här i Zhuhai, kändisar som vi inte ens sett i Sverige på riktigt. En okänd kvinna kom fram till Olle och mig några dagar senare då vi åt middag på vår stammisrestaurang och pekade glatt på oss och glatt på TV. Så nu är vi kända från TV! Flera av våra vänner här och några av mina vuxenstudenter såg oss på TV:n. Mia, Martin och Olle lyckades se en av repriserna på TV dessutom (jag jobbade då). Inte hade vi anat att den sista kvällen av 2005 och de första timmarna av 2006 skulle bli så! Jättekul och helt oförglömligt!

Gruppfoto

Olle har fler fina bilder från nyåret på sitt bildgalleri. Mer om nyårsshowen finns på Zhuhai shares romance with world (Zhuhais slogan är "the romantic city"). Jag kan inte länka dit direkt så här kommer adressen dit:
www.airshow.com.cn/en/zhuhai/ZhuhaiNews/2006-01-17/5496.html

Dagarna efter min födelsedag (se detta inlägg) och innan nyårsafton var ganska lugna. Vi visade runt Mia och Martin i Zhuhai med massor av tillfällen till shopping. Med Mias prutning och mina begränsade faser på kinesiska så tycker jag att Mia och jag gjorde riktigt bra ifrån oss. Det blev bara strumpor för min del men Mia fyndade desto mer. Jag hade jättetrevligt med Mia där, det var ju ganska länge sedan vi shoppade ihop liksom!

På torsdagen hade jag min sista lektion i kinesiska för denna termin. Det var bara jag, Michelle och så givetvis vår lärare Hummy där så det var riktigt slappt. Vi lärde oss att skriva kinesisk kalligrafi med pensel. Det var helt underbart kul, jag älskade det! Så nu har jag en ny hobby, hurra! Hummy tyckte jag var duktig och gav mig sin pensel (borstet är gjort av gethår) som födelsedagspresent!!! Jag är överlycklig över den och värdesätter den mycket högt.

På fredagen åt vi givetvis på Dumpling King. Att ha folk på besök medför att man kan frossa riktigt ordentligt på sin favoritmat här. Det är inte helt dumt kan jag tala om.

Mia och Martin på Dumpling King

Så var semestern slut. Det har varit en mycket härlig semester som jag kommer skriva om senare samt lägga upp lite bilder från. Olle har tagit mängder av fina bilder och ett urval av dem kommer snart att finnas på hans hemsida.

Själv har jag även en hel del att skriva om här på bloggan om vad som hände mellan min födelsedag och fram till semestern. Så jag börjar med det, i kronologisk ordning. Jag verkar ha ganska många lugna dagar här i Zhuhai nu, inget står på schemat ännu, inga lektioner eller möten, men det lär väl komma någon gång! Olle har det dock inte lika lugnt då han har sin skola att sköta så jag får väl hitta en annan dator att sitta vid.

Nu ar vi da i Siem Reap, Cambodja. Imorgon blir det Angkor Wat. Men nu laser vi nyheterna pa natet sa det blir inte mer skrivet an sa har!

Nu har vi checkat ut fran Hoang Kim/Golden och ska ata lite lunch innan vi tar bussen tillbaka till HCMC. Vi har haft det sa slappt och skont har! Underbart vader och ett svalkande hav. Vi har last en massa bocker, spelat en del kort och besokt nagra av sevardheterna har. Soluppgangen vid de vita sanddynerna var verkligen minnesvard! Elaine och Ken (irlandska larare fran TPR, Zhuhai)var med oss, de lyckades inte bara komma till Mui Ne nar vi var har (de visste bara att vi var i Vietnam) och inte bara ta in pa samma stalle som vi har i Mui Ne utan de lyckades aven bo grannar med oss har! Nar vi gick for att ata lunch i mandags sa fick Ken syn pa oss (vi blev nagot forvanade av att nagon ropade vara namn har!), de hade precis kommit hit en halvtimma tidigare! En jattekul och verkligen ovantad overaskning!

Nu ropar min mage "mat!" sa vi ska till Sinh Cafe, det anda stallet som vi har hittat har med riktigt god mat!

Sa har vi da kommit fram till Mui Ne. Odlorna kilar runt for fullt pa vaggarna har nu och distraherar mig. Det ar kvall och det har blivit lite svalare. Bra att vi inte betalade extra for en luftkonditionering utan nojde oss med en flakt.

Folket har ar riktigt trevliga, bade lokalisarna och resenarerna. Vi borjar umgas lite mer med backpackerserna nu efter att den forsta chocken har lagt sig. Det ar konstigt att vara turist igen och det ar konstigt att hora svenska talas. Det kanns konstigt att forst bo i Kina och sedan semestra i ett annat land. Aterigen saknar vi dock Kina lite. Man marker att man har anpassat sig till kulturen dar nu nar man ar har.

Men vi har saknat sol och bad och dar vi bor, precis intill vattnet, finns solstolar, hangmattor och restaurangen har fruktjuice och shakes. Sa nu borjar slappandet pa riktigt imorgon. Antligen!

Var forsta hela dag utan langvaga transport, det kanns riktigt harligt. HCMC har galen trafik med mangder av mopeder men annars sa ar staden riktigt sjysst. Imorgon drar vi vidare till beachen i Mui Ne for sol, bad och slappande.

Nu har vi tagit oss till ett nytt land igen: Vietnam. Sa ja, vi lyckades korsa gransen utan problem! Det kandes riktigt skont!

Det har blivit manga stopp de narmaste dagarna:

Dag 1: Zhuhai -> Macau -> Bangkok
Dag 2: Bangkok -> Phnom Penh
Dag 3: Phnom Penh -> Ho Chi Minh City/Saigon (HCMC)

Nu tar vi det nagot lugnare, for att srax darefter slappa ordentligt pa nagon strand har i narheten. Malet med idag ar bland annat att forsoka ta reda pa vilken strand det blir: Ho Coc Beach, Loc An Beach, Long Hai eller Mui Ne Beach.

Igar hann vi med nagra marknader i Phnom Penh och lite annan sight-seeing innan vi stupade i sang strax efter klockan 8. Bussen gick vid halv 7 pa morgonen sa vi behovde var somn!

Bussresan (6,5h) hit var problemfri, granskontrollen innebar inga problem sa vi kunde pusta ut efter det. Vi bor nu pa Spring House Hotel som ar rent och trevligt sa det kanns jatteharligt. HCMC verkar lika bra som PP (Phnom Penh) sa det har verkar lovande!

Olle firar forresten sitt 25:e land idag, grattis!

Nu ar vi inne pa andra dagen av var semester och vi befinner oss nu i Phnom Penh, Cambodja.

Vi kom till Bangkok igarkvall och tog in pa River View Guest House lagom till att satta oss pa deras terass och se solen ga ner over floden. Helt perfekt, och de serverade god kvallsmat och efterratt med! Fosta dagen pa semestern sa far man allt unna sig lite extra...

Flyget (Thai Air Asia for 375:- per person) gick klockan 07:00 till Phnom Penh sa vi var uppe rejalt tidigt. Pa flygplatsen i Phnom Penh fixade de sedan visum till oss pa under 5 minuter for 20 USD. Smidigt!

Phnom Penh ar inte vidare storstadsaktig. Vill man ta sig runt ar det moto som galler. De forsokte tydlign introducera bussar men det var ingen som nappade pa det. Jag tycker det ar mysigt har, men inte vidare vackert. De har en del fina byggnader och flera av dem kommer vi titta narmare pa nar vi kommer tillbaka hit om nagra dagar. Vadret ar fint och varmen ar helt perfekt, dvs. varmt!

Vi bor pa ett skitstalle i backpackersomradet - ett stort misstag fran var sida, men billigt... Sa nu ska vi val undvika det stallet och den stadsdelen tills det ar laggdags. Inte mig emot, det ar kul att strosa runt har, men det ar knappast anpassat for gangtrafikanter. Med moto sa flaktar det harligt sa vi kanske tar oss nagon till tur.

Vi har nu spenderat nagra timmar pa att reda ut morgondagen. Vi planerar att resa in i Vietnam till Saigon/Ho hi Minh City imorgon med buss. Svenskar reser in i Vietnam utan visum om de stannar i hogst 15 dagar sa det passar ju oss. Men, man maste enligt somliga ha en utresebiljett fran Vietnam da... Och utresebiljetter pa buss kan inte kopas fran Cambodja utan enbart fran Vietnam - sa valdigt bra! Visum till Vietnam skulle kosta 40 USD for att fa det samma dag och 30 USD for att fa det nastkommande dag. Vi vill inte garna lagga pengar pa nagot sadant... Visum kan dessutom inte fixas vid gransen sa kommer vi inte igenom sa maste vi aka tillbaka hit for att fixa ett, som vi ju inte ska behova da vi ar svenskar! Det ar lite frustrerande men vi hoppas pa det basta. En del sager att de inte bryr sig om utresebiljetter vid gransen, sa jag hoppas det stammer. Nu har var i alla fall en bussbiljett till Saigon/Ho hi Minh City som avgar 06:30 imorgon for 12 USD/person. Hoppas allt gar vagen!

Nu drar vi snart iväg till Macau för att komma med flyget till Bangkok. Dagen efter flyger vi vidare till Phnom Penh, Cambodja. Vi är hemma i Zhuhai den 11 februari så min fortsatta sammanfattning av de senaste veckorna får vänta. Det har varit lite små-kaos här de senaste dagarna men nu har vi allt under kontroll och det ska bli härligt med lite semester.

Gott nytt kinesiskt nyår på er allihop, vi lovar att tänka på er i solen, värmen och äventyren!

Den 28 december var en finfin dag på många sätt och vis. Jag fyllde 25 år (tack för alla presenter och födelsedagskort!) och vi fick efterlängtat besök av Mia och Martin. På dagen hade jag först en lektion i kinesiska och därefter höll jag en lektion i engelska (den sista för den klassen). När jag kom hem hade Olle hämtat Mia och Martin på busshållplatsen.

Mia och Martin i Zhuhai

Vi gick därefter för att äta mat på vårat lokala hak. Sen tog vi oss alla en hårtvätt som gjorde oss rejält försenade. Våra gäster skulle komma vid halv åtta och vi var klara strax efter halv åtta. Allt ordnade sig i alla fall. Hemma i lägenheten fick jag min födelsedagspresent av Mia och Martin: efterlängtat svenskt godis! Vid strax innan klockan nio tog vi oss till karaokerummet som vi hade bokat för att möta upp resten av folket där. Vi sjöng givetvis en massa massa låtar och jag fick en härlig tårta!

Hanson (med min huvudbonad som var en födelsedagspresent från Michelle) och Joanne

Brian posar i min huvudbonad

Joanne, Macro, Tammy, jag och Mia (Låten är "Happy birthday to you" på kinesiska, dvs "Shéng ri kuài lè")

Jag blåste ut alla ljusen på min tårta!

Sen letade Olle upp lite nya människor på karaokestället och vi fortsatte att sjunga inne i deras rum efter att alla andra hade gått hem. De beställde in champagne när de fick veta att det var min födelsedag så jag fick låtsas dricka av det för att sedan obemärkt smussla över det till Mia.

Sjungandet fortsätter i ett nytt karaokerum

Kineserna valde låtar som vi sedan sjöng (bara kärleksballader...)

Mia och Martin är så söta ihop!

Det var jättehärligt att få se Mia och Martin igen, jag är så glad för att de kom hit! Vi fick en lite udda inledning på deras besök här och konstigare kom det att bli... Men nu ska jag sova, så det skriver jag om en annan gång.

Juldagen innebar "skolavslutning" för mina kindergartenelever på morgonen. Jag gjorde lite lekar, sjöng lite sånger och läste julberättelser för dem innan deras föräldrar kom in de sista 20 minuterna. Då blev det lite till sång och en uppvisning av elevernas engelskkunskaper och därefter utdelning av diplom, "betyg", klassfoton och varsitt klistermärke. Jag fick några julkort av en del elever och blev fotad tillsammans med några av eleverna. Jag kommer att sakna dem! Eftermiddagslektionerna håller på 2 gånger till eftersom de började senare.

På kvällen gick vi till Holiday Inn för ett julbord. Det var helt fantastiskt gott! Riktigt kött, såser, potatismos, mängder av fina efterrätter osv. Maten var internationellt julig men även med lite kinesiska inslag. Underhållningen var inte lika julig. Det filippinska husbandet började med julsånger men gick sen vidare med YMCA och Abba-medley och Brad uppträdde tillsammans med dem med Chers Believe. På bordet fanns nyårshattar, serpentiner och noisemakers.

Jag i nyårshatt på juldagen

Ian ser ut att redan ha börjat fira nyår

Det var bara barn som fick julklappar så Peggy, som gärna också ville ha en julklapp, snodde sin från tomtens säck precis efter att denna bilden togs (hon "fick" en Jasmine-docka från Disneys Aladdin)

En mycket glad Olle får en kram av jultomten

Olle, Tammy, Jultomten, Elaine och John

Brad uppträder med det filippinska bandet

Ken verkar ha en kul juldag

Efter Holiday Inn stack Olle och jag till Cohiba Bar för att vara med på Ashleys hej då-fest. Det var dock ganska tråkigt där så vi tog oss snart hem igen. Det blev en mycket konstig och kul julhelg, klart minnesvärd!

Vi hade en mild och fin julafton här i Zhuhai. Jag jobbade på både lördagen och söndagen som kindergartenlärare men eftersom julafton är barnens högtid så kändes det ändå helt okej. Dock firar de ju inte jul här på riktigt, men det innebär att man slipper stress och habegär och allt annat negativt, vilket är helt underbart. En riktigt lugn jul hade vi alltså!

Vår julgran

Juldekorerat köpcenter

Jullunchen bestod av knäckebröd med ost och sill samt coca-cola eller öl att dricka till. Det kändes riktigt lyxigt tills Olle och jag kom på hur urfattigt det hade känts att äta enbart något sådant på julafton hemma i Sverige. Då kändes det lite snopet, men det var ju så gott så snart var vi tillbaka till den där härliga känslan av ”oh, vilken lyx!”.

Efter att ha jobbat lite till på eftermiddagen så åt Olle och jag kvällsmat på Beijing Duck tillsammans med 10 andra personer (mestadels lärare på TPR). Det fanns bara en anka att beställa in (den fick agera kalkon) så vi åt en massa annan god kinesisk mat också. Sedan gick vi alla till TPR’s Crazy Christmas Party.

Alla TPR-fester är så udda, för det är alltid så många udda människor där och så förväntas man bjuda på sig själv mycket mer än i Sverige. Det är inte precis några reserverade fester här inte, men inte heller några fylleslag. På festen kom det fram en kinesisk tjej till mig och tyckte ”jag vill öva upp min engelska så jag tänkte att jag kunde göra det nu genom att prata med dig!” Jaha ja, jag föredrar folk som vill prata med en för att de är intresserade av vad man är för en person… Några av mina elever var förresten på festen, jag har bildbevis!

Annie, Amy och jag

Jag och Apple

Tre jättehärliga tjejer är det. Tre andra av mina små elever var också där men dem har jag tyvärr inga bilder på. Här är i alla fall några fler bilder från festen:

Olle och jag

Indisk dans - kom ihåg slöjorna!

Juligt värre!

När vi kom hem öppnade vi våra paket som låg under granen, drack glögg och åt pepparkakor och after eight. Det var en oerhört udda julafton men ändå väldigt trevlig.

Mycket har hänt sedan jag skrev sist: julafton, min 25-årsdag, nyårsafton, besök från Mia och Martin, en tur till Macau och en till Hong Kong, en elakartad förkylning, skolavslutningar och TPRs nyårsfest. Så jag har en hel del att skriva nu, och en hel del bilder att visa! Vi tar en sak i taget, allt i sinom tid...

Nu har jag lite nya frisyr-bilder att visa. Idag följde jag med Ashley och Beth till frisörsalongen bredvid TPR efter lektionen i kinesiska samt en god lunch med oss tre och Sheena. Vi betalade 15 kronor var för hårtvättning, massage och styling, riktigt trevligt. De torkade vårat hår rakt där och vi är alla riktigt nöjda med resultatet. Vi passade på att posa framför kameran föresten…

jag, Ashley och Beth

Strike a pose

there's nothing to it

Sedan drack jag te hemma hos Beth och Ashley i väntan på min nästa lektion (Grade 2). När den var över åkte jag hem till lägenheten och senare hade jag en vuxenlektion på kvällen. Jag lärde dem bland annat tre julsånger: Winter wonderland, Rudolph the red nosed reindeer och Let it snow. Cd:n med julsånger hade Hummy precis köpt och låttitlarna på omslagets baksida var omkastade huller om buller och jag vet inte vad, vad sägs exempelvis om Winter fairytand, känns den sången bekant?

Jag glömde tidigare skriva att Hummy hade inbrott i sin och hennes pojkväns lägenhet förra tisdagen - när de låg och sov! På morgonen tyckte Hummy att det var konstigt att kläderna låg kringströdda på golvet i hallen men somnade om och väcktes sedan av att hennes pojkvän sa att de blivit bestulna. Polisen här har inte tillräckligt med resurser så tjuvar verkar ha kommit undan helt. Förra onsdagen fick jag höra en del historier om tjuvar här i Kina. Tydligen har polisen blivit bättre på att bevaka busshållplatserna där en hel del stölder ägde rum innan så nu har det därför blivit mer vanligt med inbrott i lägenheterna. Att berätta historier om tjuvar verkar ganska populärt här. En tjuv hade blivit upphunnen av några människor som sedan gett sig på tjuven genom att ta av sig skorna och slå denne med. Någon hade sett en tjuv försöka undkomma polisen under en jakt genom att hoppa i havet. Bästa berättelsen är definitivt den där en tjuv försökte ta sig in i en lägenhet från taket på femte våningen. Tjuven trillade ner från taket men ingen ringde efter polisen eller ambulansen, varken de som bodde där eller vakterna, utan de lät honom ligga och plågas istället.

Jag har varit med i tidningen här! Hanson, min TA på onsdagarna, berättade det för mig och lovade att ta med tidningsurklippet till mig. Jag hoppas han gör det för jag skulle verkligen vilja ha det, imorgon är det onsdag så då träffar jag honom igen. Annars får jag väl se om jag kan få ett av dem som sitter uppklistrade på anslagstavlorna på TPR. Det är en pyttepytteliten bild från the Potluck and Cookery competition som TPR anordnade (det var säkerligen de som skickade bilden till tidningen för att göra reklam för sig själva). På bilden kan man se mig provsmaka Ians lasagne tillsammans med Beth och i bakgrunden Michelles huvud som sticker upp. Så reklamen för TPR är väl "titta så många västerlänningar vi har och vad mycket roligt som vi anordnar tillsammans". Texten är på kinesiska så jag får väl be någon översätta för mig. Jag ser i alla fall förståndshandikappad ut där jag skrattar och samtidigt gestikulerar med min plasttallrik och mina ätpinnar. Jättefint!

Jag läste först idag en av de svenska tidningarna, Ölandsbladet, som min mamma hade med sig när hon kom hit till Zhuhai. Det kändes väldigt konstigt att sitta och läsa den här i vår lägenhet i Kina. Dels var den ju gammal, men sedan gav den mig ett nytt perspektiv också genom att jag var här när jag läste den. Öland är så litet, jag kände igen "massor" av folk i tidningen, mest födelsedags”barnen" och föräldrarna till de nyfödda bebisarna. Det fick mig att sakna den där "alla känner alla"-känslan samtidigt som det garanterat skrämde mig med. Det är tryggt med den känslan samtidigt som det är läskigt liksom. Det är så väldigt långt ifrån vardagen här.

Här är man allt som oftast uttittad. Om man har en bra dag (vilket jag oftast har för det finns mycket här som gör dagarna bra) så känner man sig lite som en kändis, en "superstar", och man blir säkerligen mer egotrippad av det. En halvdan dag så känner man sig som apan på zoo som underhåller folk vad man än gör. Då känns det komiskt och fånigt på samma gång, men det funkar. En riktigt dålig dag (jag har haft en hittills, en dag då min skola TPR var särskilt påfrestande) så känner man sig som ett freak(!), som ett freak på en cirkus från förr i tiden, och det är ingen kul känsla. Ute i samhället här finns ingen "alla känner alla"-känsla, Zhuhai har runt en miljon invånare! Zhuhai är en liten stad säger de här! Fast så stor känns ändå inte staden.

Här är man ofta ansedd som speciell och fascinerande, och då på grund av sitt utseende och var man kommer ifrån, och inte för vem man är som person. Många av kineserna vet vad jag heter men jag har själv ingen aning om vad de heter eller ibland ens var jag har träffat dem innan. Många jobbar på TPR, känner någon därifrån eller har sett en på en fest eller något annat. Det är lika pinsamt varje gång någon verkar känna en som man inte själv känner igen. Alla känner inte alla här men alla känner igen apan på zoo tydligen!

Här händer det alltid något nytt, något spännande, något "exotiskt", känns det som. Fast Kina känns inte så annorlunda längre faktiskt, det blir mer och mer normalt och vardag. Ändå har man bara skrapat lite på ytan, vi är fortfarande åskådare och turister, vår vardag är inte kinesernas vardag, vår vardag är den utländska besökarens vardag. Jag går så gott som varje dag förbi våra frisörer här i närheten och de har ännu inte tröttnat på att hälsa, de är inte lika entusiastiska längre men man orsakar ändå lite uppståndelse fortfarande. Männen med sina bondehattar och folk som transporterar varorna på sina gamla cyklar är inget jag reagerar på längre, skyltarna med sina kinesiska tecken är inget jag fascineras av längre, de konstiga dofterna börjar bli normala, folk som gymnastiserar lite här och där är inte häftiga längre, med mera med mera. Jag tänker inte ens lika mycket på att folk glor så mycket som de gör, även det börjar bli en del av vardagen. Jag märkte det när min mamma och Birgitta kom hit, de såg Kina med den nyanlända personens ögon, så som Olle och jag såg Kina för inte alls länge sedan. Jag märkte hur mycket mer vardag det hade blivit för oss samtidigt som det var så mycket vi inte visste om landet Kina eller som vi inte förstod. Det var riktigt värdefullt att lära sig det om en själv. Kina är ett fascinerande land och jag vill verkligen lära mig mer om det, men det tar sin tid.

Här umgås man med mestadels västerlänningar om man själv är västerlänning. Språkbarriären är det största hindret från att umgås med andra än västerlänningar och kulturskillnaderna är ibland även de ett problem. Kompisar här är mer sådana som du kan tänka dig att umgås med än speciellt utvalda människor. Det finns liksom inte lika många att välja på, varken engelsktalande kineser eller västerlänningar. Många som kommer hit till Kina är ju dessutom lite udda. De värsta människorna här är de som super hela tiden och har sex med de prostituerade. Jag har inget till övers för dem, men som tur är så är det inte så många. De alkoholiserade lärarna är ganska många här, förståeligt nog: billigt leverne, trevligt klimat, lätt arbete med få timmar, nära till andra spännande destinationer osv. De flesta dricker ju mer utomlands än hemma, så det är väl inte underligt precis att så många dricker alldeles för mycket här. En del av dem är ändå uppskattade lärare som sköter sitt jobb bra. Andra får en hel del klagomål, de tar liksom inte sitt jobb på allvar precis. De jobbar på för att inte få sparken, och inte för att de vill göra sitt bästa för elevernas skull. Andra här dricker måttligt men är tyvärr dåliga lärare. Men några här är utmärkta lärare som dessutom bara dricker måttligt. Det är en salig blandning. Riktigt intressant faktiskt.

...den här siten: http://elouai.com/

Bäst på torsdagen: julkort från Maria - med en adventskalender! Tack så jättemycket raring!
Näst bäst på torsdagen: Gregs hej då-middag på Happy Tom (buffé) med mig, Olle, Greg, Sheena och William. William är en av vakterna i huset där Greg, Sheena och Michelle har sina lägenheter, en jättetrevlig kille som vi hoppas få träffa fler gånger.

Bäst på fredagen: Greg gav oss en julklapp, ett julkort och ett foto på mig och Olle. Det blir spännande att se vad paketet innehåller.

Mina vuxenlektioner där jag är gästlärare är oerhört roliga. Jag har haft "frågestund" under alla tre och i Kina kan man fråga om en massa saker som inte är "ok" bland vuxna i Sverige. Till exempel:

- vilket är ditt favoritdjur?
- gillar du barbecue? följt av: barbecue orsakar cancer!
- hur många öl kan du dricka innan du blir full? följt av: jag kan dricka fem! (kvinna som utpekades som lätt alkoholiserad av sina klasskamrater, varvid hon glatt höll med)
- är det din riktiga hårfärg?
- är din pojkvän snygg? (ja)
- tycker du att kinesiska män är attraktiva?
- tycker du att jag är vacker?
- vad betalade du för dina stövlar?
- kan alla i Sverige åka skidor?
- vilka är dina talanger?

Den absolut vanligaste frågan är definitivt "gillar du kinesisk mat?" som sedan ofta följs av frågor som "kan du äta med pinnar?" "vilken sorts mat gillar du?", "vilka frukter gillar du?", "kan du laga mat?", "hur ofta går du ut på restaurang och äter?", tycker du att kinesisk mat är kryddstark?", "gillar du hot pot?" osv. Det är många frågor som vuxna i Sverige således tycker är för pinsamma eller töntiga i Sverige. Men jag gillar frågorna jag får här. De är oväntade och de får en att tänka till, och bäst av allt så blir det inte tyst i väntan på frågorna för ingen har problem med att komma på frågor. Sedan spelar givetvis deras engelskanivå in, de kan ju inte precis ställa för avancerade frågor...

Lördagen innebar en massa papper som lastades på en och som ska fyllas i och lämnas på TPR. Det handlar om att ge kindergarten-eleverna omdömen och utvärdera sina TA:s. Informationen om hur man skulle gå till väga var knapphändig och väldigt varierande från person till person. Men mitt klassrum är jämte Fredas klassrum och hon har jobbat här i flera år så hon kan alltid ge bra svar på tal. Hon är helt fantastisk, utan henne hade jag nog fortfarande varit totalt förvirrad.

På söndagen fyllde jag i förmiddagselevernas papper med min TA Lemon under lunchen. Jag bjöd henne på "baked spaghetti bolognase" och te på Jenny's Café jämte TPR. Hon var till en oerhört stor hjälp, jag är henne för evigt tacksam ungefär. Jag i min tur lärde henne att äta spaghetti med gaffel (det enda man fick till, men man kunde väl ha bett om ätpinnar om man hade velat). Hon var jättego och tyckte ett antal gånger "I succeed again!" när hon hade lyckats snurra upp spaghettin på gaffeln. Min TA Queena har jobbat med mig och våra elever för lite för att vara till någon större hjälp med eftermiddagsbarnens utvärderingar så de kommer jag att få fixa själv. Jag är oerhört snäll med utvärderingarna av barnen, på inrådan av Freda, så ingen av mina elever får dåliga betyg.

Michelle kom på söndagskvällen med julkort och godsaker som hennes mamma hade skickat till henne. Vi fick bland annat en bit marzipane-stole som hade skickats från Tyskland till en affär i Californien och sedan inhandlats där av Michelles mamma och därefter skickats hit till Zhuhai. Första gången som Olle och jag åt denna goda tyska kaka, i Zhuhai av alla ställen.

Världen är liten. Två av de utländska lärarna här i Zhuhai (Kevin och Maya) bor i samma lägenhetskomplex som vi sedan tre veckor tillbaka tydligen. Vi har träffat dem en gång innan (vid Jusco-baren där du så gott som alltid kan hitta en västerlänning) och de verkar trevliga och inte gravt alkoholiserade som många andra här. Kevin lärde oss ett nytt ord: "tourist teachers" för alla dem som åker hit för festande och semestrande och liknande och ser lektionerna som mindre viktiga.

Imorgon åker Beth hem till UK över julen så vi ska förmodligen gå ut och äta efter lektionen i kinesiska och därefter få en hårtvätt, massage och hårstyling.

Olle och jag har nu sett alla Amazing Race säsong 3 så det innebär att vi nu har sett alla Amazing Race som har sänts. Nu väntar vi på att säsong 9 ska börja. Jag äskar the Amazing Race och rekommenderar det varmt till alla som inte sett det redan, särskilt alla som älskar att resa.

Idag hamnade tvättmaskinens vatten på golvet tyvärr. Det blev moppning av kök och korridoren utanför. Olle har skrivit mer här. Lagom kul kan jag säga.

December den 13:e firades av Olle och mig med julsånger (jag sjöng samt att Olle laddade hem julsånger åt mig), glögg och pepparkakor. Lussekatterna sparas i frysen tills vi har inhandlat en ugn, det blir nog godast så. Julmusik spelas i affärerna här för fullt - traditionell såväl som asiatiska versioner och varianter, och julpynt finns i mängder lite här och där. Vi har julgran, julklappar och chokladkalendrar (många här är ganska avundsjuka på oss för det sistnämnda). Det är riktigt juligt här, vilket jag inte alls hade väntat mig!

Idag har jag varit på TPR:s "Potluck & Cookery Contest" vid lunchtiden. Det var riktigt, riktigt, trevligt! Lite udda och ”obekvämt” i början men när deltagarna väl började laga mat och när man sedan fick äta allt det goda så var det oerhört bra. Antingen lagade man mat på plats och deltog på så sätt i tävlingen eller så hade man med sig mat. Jag tog med mig en liten tårta som kostade hela 6 kronor! Riktigt god var den med för att vara kinesisk. All mat var jättegod och det var mängder med mat! Jag blev utsedd till en av domarna i tävlingen så jag fick äta utav allt – riktigt mätt blev jag! Vinnarna blev macaroni and cheese, lasagne (med nudeldeg) och friterad kyckling. Priserna var presentkort på ett bageri.

Man vet att man är i Kina när folk poserar så här glatt - om och om igen

Ta seden dit man kommer

Michelle med en av vinnarrätterna: frirerad kyckling

Tre av mina favoriter: Michelle, Beth och Vera

Jag är gästlärare för 3 vuxenlektioner i veckan på TPR nu. Min första var igår: 2 timmar i New XiangZhou. Det tar sin lilla tid att ta sig dit och hem men det var en härlig grupp vuxna som jag undervisade och deras vanliga lärare, Ivy, verkade urtrevlig. Det var verkligen fantastiskt kul och jag ser fram emot nästa lektion. Imorgon är det en ny grupp vuxna i Jida för Hummy, som annars är min lärare i kinesiska. Hon är urgo så det lär bli bra. På fredag är jag i Gongbei för Helen, hon som jag var gästlärare för förra gången. Jag gillar henne med så allt känns finfint. Fyra veckor är det som gäller för min gästlärarperiod. Jag har senarelagt min sista måndagslektion och ska försöka senarelägga en onsdagslektion och en fredagslektion så att jag är lite mer ledig när Mia och Martin kommer hit. Det ska bli så kul att få se dem! På onsdagskvällen den 28 december (min födelsedag samt dagen då de kommer till Zhuhai) så ska Ashley och jag eventuellt ha en gemensam fest. Hon åker hem till Canada några dagar senare förmodligen så det blir i så fall en avskedsfest/födelsedagsfest. Karaoke + klubbande är väl tanken om det nu blir något.

Helgens kindergarten-lektioner var trevliga och roliga. Bäst var när jag på skämt sa till en av klasserna att de som inte uppförde sig där skulle jag förvandla till grodor. Jag hade precis fått ett silvrigt trollspö med en stjärna vid änden av TPR (som material till K-klasserna, inte för personligt bruk) som barnen var väldigt fascinerade av. När då sedan en av flickorna slängde sitt snytpapper på golvet och vägrade ta upp det (en annan flicka sprang snabbt upp och slängde det i papperskorgen istället, och jag ville inte ta upp snytpappret för att få rätt flicka att slänga det) så sa jag att hon inte skulle få något hjärta på deras lista över hur de uppför sig. De andra barnen började ropa på kinesiska och min TA översatte: de vill att du förvandlar henne till en groda istället. Lättare sagt än gjort kan man väl lugnt säga! Jag gav min TA ett snabbt ögonkast (hjälp mig!) och bad henne sedan att fråga flickan om hon ville bli förvandlad till en groda istället för att bli utan ett hjärta. Min TA Queena översatte och visade samtidigt, genom att skaka på huvudet, att flickan skulle säga nej, vilket hon också gjorde, tack och lov! De andra barnen blev besvikna men själv var jag väldigt lättad.

Jag läste klart The Effect of Living Backwards av Heidi Julavits idag. En riktigt fin bok. Jag har nu även fyra nya böcker i bokhyllan inhandlade när vi var i Hong Kong:

Xinran: Sky Burial
Pearl S. Buck: The Good Earth
Polly Evans: Fried Eggs with Chopsticks
Lily Tuck: The News from Paraguay

Det är bra att ha lite att välja på i beredskap. Annars läser jag Vagabond-tidningarna som min mamma hade med sig för fullt just nu. Jag älskar dem mer än någonsin! Inte visste jag att jag saknade välskrivna svenska texter förrän jag läste dessa nu. Nyheterna på Internet är inte precis någon textkvalitet på... Det är verkligen en fröjd att läsa Vagabond-tidningarna, en sann fröjd! Jag är riktigt överraskad och förvånad över att jag känner så!

Olle och jag hämtade min mamma Ylva och Olles mormors kusin Birgitta på Guangzhous flygplats på måndagen den 28/11. Vi tog bussen dit kl. 05.40 (resan tog 2,5 timmar) och kl. 09.20 fick vi äntligen träffa dem. Det var riktigt härligt att se dem!

Ylva och Birgitta på flygplatsen

Tillbaka i Zhuhai så fick de göra sig hemmastadda i vår lägenhet. De hade en massa saker med till oss: godis, mat, nybakat, julklappar (vi har inte öppnat dem!), grejer, kläder och tidningar. Tack snälla snälla. Tack Ylva, Birgitta, Berit, Jens och Jenny! Vi upskattar det verkligen.

Därefter åt vi lunch på ett av våra stammisställen här i närheten. Det blev en introduktion till hur man äter i Kina: vaska kopparna och pinnarna i teet, häll ut teet i stora skålen och fyll på med mer te i tekopparna (nu kan man dricka det), håll pinnarna rätt (att äta jordnötterna med pinnar ger en bra träning), tacka genom att slå fingrarna mot bordet med mera. Sedan tog vi bussen och gick runt i Gongbei för att kolla människor, shopping och handla frukost. På kvällen gick jag, Ylva och Birgitta längst strandpromenaden med utsikt över Zhuhai och Macau.

På tisdagen tog vi bussen (ca 3 timmar) till staden Kaiping och tog oss därifrån med buss (ca 20 minuter) till Zili Village. Zili Village och byn intill ger en den där bilden av det gamla Kina som man ofta har när man tänker på Kina.

Utanför Zili Village

Utsikt över en del av Zili Village

Det är synd att det tar en sådan tid att ta sig dit för det är ett riktigt trevligt utflyktsmål. Att ta sig runt i Kina är inte så lätt alltid så med en hel del tur lyckades vi ta oss ut dit, annars hade vi blivit kvar i staden Kaiping, som inte alls är lika speciell.

På onsdagen hade jag en lektion i kinesiska och en lektion för Primary School-eleverna och Olle var tvungen att plugga så Ylva och Birgitta fick göra lite sightseeing på egen hand. Lunch (Dumpling King) och kvällsmat (frukt och kex) åt vi i alla fall tillsammans.

Tidigt på torsdagsmorgonen tog vi båten till Hong Kong (1h 10 min). Där besökte vi shoppingparadiset Harbour City, gick en promenad längst gatorna i Hong Kong, tog oss till toppen av Victoria Peak och därefter till Shamrock Hotel där vi bodde. På kvällen såg vi ljusspelet vid skylinen och besökte Temple Street Night Market.

Juldekorationer på Harbour City

En gata i Hong Kong

Man Mo Temple

Utsikten från Victoria Peak

Båt vid Hong Kongs skyline

Nästa dag shoppade vi i Harbour City och tog därefter båten hem till Zhuhai, där jag direkt fick ta mig till TPR för min lektion med mina Primary School-elever.

På lördagen och söndagen jobbade jag så då blev det ingen sightseeing för min del. Jag hade en ny TA på eftermiddagen, Queena, som ersättning för Sunny. Queena var riktigt trevlig och duktig så allt flöt på bra.

På måndagen var vi alla fyra i Macau. Vi besökte flera av de största turistattraktionerna och gick runt en hel del. Vädret var riktigt kyligt och blåsigt, det sämsta hittills.

St. Paul

Guia Fort and Lighthouse

Tisdagen blev en ganska lugn dag med en del shopping. Olle och jag tog hem en klädd plastjulgran som var en julklapp från Birgitta. Ser det inte lite juligt ut nu allt? Olle påbyltad med en julgran i handen bland palmerna i Kina...

Olle med vår julgran

Jag köpte även tre par skor: två par stövlar för vartdera paret 65 kronor och för slip in skorna 45 kronor. På kvällen åt vi på den indiska restaurangen för andra gången, riktigt gott, som alltid.

Ylva och Birgitta åkte sedan härifrån på onsdagsmorgonen. Vi åkte med dem till busstationen för att vinka av dem då deras buss gick vid 05.40 till Guangzhous flygplats. Det kändes riktigt tomt när de hade åkt. Jag och Olle är så glada över att de kom och hälsade på oss. Det var jättekul, härligt och fantastiskt att ha dem här. Tack för att ni kom!!!

Tack vare min mamma så ser min frisyr mycket bättre ut nu än innan. Här kommer bilderna från hela förloppet.

Jag precis innan jag gick till frisören

Jag och min frisör

Anny som tog mig till frisörsalongen

Jag efter min första klippning

Jag efter att min mamma klippt mitt hår

Det har varit helt underbart toppen att ha min mamma och Birgitta här hos oss! Vi har gjort en massa roliga saker och haft väldigt trevligt. Så jag valde att inte lägga den värdefulla tiden när de var här på bloggande. Nu är det lite tommare här utan dem och jag är förkyld, men nu ska här skrivas blogga!

Min kinesiska går framåt mer och mer, det är jättekul. Jag förstår en del smågrejer nu men det är fortfarande mycket svårt att prata kinesiska. Jag förstod bland annat en glad liten kindergartenelev som i söndags glatt förkunnade "Lăo shī bú shì piáo liàng" när jag lärde ut beskrivande ord för människor. Så när han därefter glatt sa till mig på engelska "Teacher is no pretty" så blev jag inte precis förvånad utan rättade bara hans engelska.

Mina elevers engelska går också framåt. Men ibland går det lite väl långsamt kan man tycka. Nästan alla elever i en av mina kindergartenklasser envisades i söndags med att säga "it's a purple", "it's a blue" osv när vi övade färgerna. Min TA och jag tog då till drastiska metoder: vi mutade ungarna med klistermärken! Om de skippade "a" så fick de ett klistermärke (som de ändå skulle ha fått sen, de får alltid ett när de går hem från lektionen). Till slut hade alla barnen fått varsitt klistermärke. Mot slutet blev det dock lite läskigt... Tänk er 18 kinesiska barn i 5-6 års åldern som unisont skanderar "it's purple, it's purple, it's purple, it's purple, it's purple, it's purple, it's purple" osv. Det kändes som om jag hamnat mitt uppe i en konstig religiös sekt för barn, jag var så fascinerad att det tog ett tag innan jag kom för mig att byta till nästa färg.

Michelle var hos oss som vanligt på söndagskvällen för att titta på Nip/Tuck och den här gången äta sushi och därefter bakelser. Hon har alltid någon form av present med sig till oss, den här gången var det två pyttelådor med "Danish buttercookies". De var riktigt goda.

Måndagen var dagen då mitt hår skulle fixas. Jag träffade Anny klockan 16.00 och hon tog då mig med till en frisörsalong som hon gillade. Hon valde en ung manlig frisör som hade klippt hennes hår tidigare och som hon tyckte var trevlig och pålitlig. Därefter prutade hon ner priset från 480 till 336 RMB (ungefär lika mycket i SEK). Då ingick hårtvättar, massage, klippning, lockning, den dyraste men mest skonsamma permanentvätskan och mindre lockigt hår framtill vid mitt hårfäste. Det tog ungefär 2 - 2,5 timmar och Anny höll mig sällskap och översatte för mig i lite mer än 45 minuter innan hon var tvungen att undervisa igen (engelska för vuxna på TPR). Jag kollade i salongens hårtidningar och visade en massa bilder på den typen av frisyr jag ville ha och visade hur mycket jag ville att de skulle klippa. När Anny hade gått så fanns det ingen där som kunde engelska, så det var bara att hoppas på det bästa. Min frisyr blev dock inte som jag hade beskrivit att jag ville ha den. Frisören klippte ojämna lager och gav mina toppar ett ganska risigt utseende, värre än vad det var innan han klippte det. Det passar att klippa så på tjocka hårstrån (som människorna har här i Kina) men inte på mina. Sedan gav han mig mindre lockar än vad jag ville ha, så jag såg ut som en cockerspaniel när jag gick därifrån. Frisyren funkar väl men det var inte det jag bad om precis. Nåja, mitt hår sitter kvar och min mamma kommer på måndag så hon kan hjälpa mig att fixa till mina toppar då. Tack och lov för det! Just nu har jag en frisyr som är trendig här, men jag föredrar faktiskt modet hemma istället.

Min onsdag var ganska så intressant. Först hade jag ett möte med Vera och Susanna på TPR. Min 3 månaders prövotid är över och nu var det dags för en utvärdering. De hade bara positiva saker att säga om mig så det var riktigt trevligt. Sedan fick jag veta datumen då vi är lediga under Spring Festival - det kinesiska nyåret. Vi har 19 dagars semester och måste vara tillbaka på TPR den 10:e februari. Olle och jag funderar på att åka till södra Vietnam och till Kambodja då, men vi får se. På tisdag ordnar TPR en gratisresa till SanDie Spring för oss lärare som tack för det jobb vi gör (jag får ta med Olle, mamma och Birgitta dit!), jag får se om vi åker dit eller inte.

Efter min lektion i kinesiska (vi lärde oss säga hur mycket klockan är) så tog jag bussen hem som vanligt. När jag hoppade av bussen så hoppade även en av mina Primary elever av med sin mamma. De bjöd sedan med mig till sitt hem och Olle fick också följa med, men tyvärr kunde han inte komma just då. Så jag följde med min elev Tom, som är ca 7 år, och hans mamma Jiang Dan Dan hem. De bor i ett lägenhetskomplex precis intill vårat och har en ganska flott lägenhet med en massa rum och en fin balkong med havsutsikt. De har en riktig dusch som man kan dra igen dörren till så att vattnet inte kommer överallt - det kallar jag lyx numera... Sofforna var beiga och leopardmönstrade med tofsar och de hade en hel del pryttlar (däribland små plastdjur) här och där i skåpen, så vi delar kanske inte samma inredningsstil precis. Hemma hade de en hund på tre månader: Toto samt en äldre syster till Tom som hade lagat lunch. Jag fick också mat, en massa mat; det var ris, grönsakssoppa, fisk (med skinn, ben, huvud, fenor och allt), grönsaker med vitlök, grönsaker med biff och majskolvar. Till efterrätt fick jag apelsinbitar från apelsiner som de själva plockat utanför Zhuhai. Sedan fick jag med mig en kasse full med apelsiner hem till Olle! Pappan var inte där för han jobbade en massa, han hade tydligen varit i Sverige (och även Danmark och Italien bland annat) med sitt jobb. Familjen var så snälla och gästvänliga. Jag fick låna ett par innetofflor och fick en liten rundtur i lägenheten. Hunden hoppade runt ett bra tag när vi kom och försökte sedan ta mat från bordet innan de kopplade honom på balkongen. Toto hade ett blått och ett brunt öga och var jättego, han påminde lite om en varg (vilket Tom glatt påpekade). Tom (sonen) hoppade runt i lägenheten för fullt han med och sa gång på gång "Toto is very naughty". Vid matbordet innehöll nästan varje mening de sa på kinesiska ordet "lăo shī", vilket betyder lärare. De kallade mig hela tiden "teacher" istället för Linda, såsom folk i allmänhet gör här i Kina. Det var en massa "fråga din lärare om det och det" och "jag vill fråga min lärare om det och det, hur säger jag det?" Mammans engelska var relativt bra, bättre än hennes sons engelska och definitivt bättre än hennes dotters engelska som verkade så gott som obefintlig. Mamman var jätterar och sa hela tiden "our home is your home". Sedan skulle de åka tillbaka med bussen så jag köpte dumplings till Olle och gick hem med maten (och apelsinerna). Förhoppningsvis ser jag familjen nästa vecka då de ville att jag skulle komma snart igen och då ta med mig Olle, min mamma och Birgitta.

På eftermiddagen hade jag sedan min lektion med Tom och alla de andra barnen i den klassen. Min vanliga TA Eddie hade slutat så jag har fått en ny TA: Hanson. Min busigaste elev (Jack 2) var redigt ouppfostrad under början av lektionen den här gången så jag fick ganska snabbt hota med att ringa föräldrarna. Då lugnade han ner sig - äntligen! Tom konstaterade glatt om Jack 2: "he is very naughty". Jag höll i alla fall kvar Jack 2 efter klassen och snackade med honom (med hjälp av min TA) och han bad mig att inte ringa hans föräldrar för han var rädd för dem. Jag tyckte att jag hade varnat honom innan att min TA skulle ringa hans föräldrar om han inte slutade att uppföra sig så dåligt (prata rätt ut, göra grimaser, prata låtsasspråk istället för engelska) och han slutade ändå inte förens efter jag sa att min TA skulle ringa hans föräldrar efter lektionen. Men jag ville inte att min TA Hanson skulle behöva ringa några föräldrar efter sin första lektion med den klassen så jag fick Jack 2 att lova (och skaka hand på) att han för all framtid ska uppföra sig under mina lektioner. Vi får väl se hur det går...

I morse åt vi frukost hos Ian, varma croissanter och nybryggt kaffe. Det var riktigt gott! Efter min lektion i kinesiska så åt Olle och jag sedan lunch med Ian, Greg, Michelle och Sheena på en restaurang som Greg har tagit oss till innan. Menyn är enbart skriven med kinesiska tecken så vi kryssade sedan för de rätter vi beställde in idag på våra papperskopior. Greg hade varit där med en kinesisk bekant innan så han visste vad han skulle peka på. Maten var jättegod, som vanligt, så Olle och jag får se till att ta med oss vår meny med de förkryssade rätterna nästa gång vi ska äta där så att vi vet vad vi ska beställa.

Ikväll kom Greg förbi och vi tittade som vanligt på det senaste avsnittet av Desperate Housewives med oss. Han tipsade om en del trevliga ställen att besök i och utanför Zhuhai då han har bott här ett tag, så nu har vi några fler tips till min mamma och Birgitta samt till Mia och Martin.

Lemon (min TA på förmiddagarna på helgerna) är fortfarande sjuk tyvärr. Därför såg jag inte fram emot helgen lika mycket som jag brukar. Ersättnings-TA:s kan vara lite ansträngande om man har otur. Men jag hade en ordentlig tur den här gången! Anny (hon som ska ta med mig till hårsalongen på måndag) var min TA idag och kommer även att vara det imorgon. Hon är toppen! Hon har stenkoll på ungarna, en fantastisk överblick och nya fräscha idéer. Dessutom är hon oerhört rar. Allt gick således som en dans, helt underbart.

På eftermiddagen hade jag som vanligt Sunny som min TA. Hon har dock tyvärr sagt upp sig (hon har annat som hon måste göra) så hon kommer bara att vara kvar nästa helg med. Men vi kommer att hålla kontakten som tur är. Hon är urgullig. Hon följde med oss till en Sichuan-restaurang ikväll med riktigt god mat. Så det var jag, Olle, Sunny, Greg, Ian och Sheena som åt en massa god mat. Sunny ska plugga i Finland efter sommaren och hon kommer att vara kvar där i tre år, så jag hoppas att jag någon gång kan hälsa på henne där.

Jag lyckades förresten träffa en av mina elever med ett grönt plastpäron i pannan idag. Det studsade iväg ganska så bra kan jag säga. Vad jag skulle göra var att kasta päronet till honom för att han sedan skulle säga en mening om päronet, men med mitt dåliga sikte och småbarns karakteristiska oerhört dåliga koordinationsförmåga så blev det inte riktigt som jag hade tänkt mig. Tur att plastpäronet var ihåligt och därmed lätt och att eleven inte blev ledsen (han såg dock ganska förvånad ut, men sedan skrattade han). Det hade varit lite värre om jag hade träffat honom med den tunga plastmangon istället. Då hade han nog flugit av plaststolen och landat på golvet.

I morse drog jag till mig extra många blickar, troligen som den väldigt knäppa utlänningen på bussen. Solen lyste men det var lite kyligt och jag hade lite gåshud då jag bara hade på mig sommarkläder. Ingen annan på bussen hade sommarkläder på sig! Det var långbyxor, stövlar, jackor, stickade tröjor eller liknande som gällde. Mitt klädval var därför ganska så fel kan man lugnt säga. Mitt på dagen var det ändå varmt men på kvällen blev det kyligt igen. Nu har vi alltså kommit till årstiden då man måste kolla upp vädret innan man väljer vad man ska ha på sig. Det som var så skönt när man visste att sommarkläder alltid var perfekta kläder. Fast för kineserna här så är vädret kallt hela tiden just nu. Själv tycker jag det växlar ganska så mycket mellan varmt och lite småkyligt.

Alla som kommer och hälsar på kommer vi att ta med till Dumpling King (om så önskas). Maten är kanon där! Vi åkte dit med Michelle och Sheena idag efter min lektion i kinesiska och beställde in fyra stora rätter (friterad fisk i sötsur sås, aubergine med potatis och paprika, kryddstark kall sallad och griskött i sötsur sås), en korg med bröd och friterade bananer till efterrätt. Så ikväll var vi för mätta för att äta ute utan nöjde oss med philadelphia på en baguette här hemma framför TV:n. Jag älskar att bo här!

Nu går jag och lägger mig. Klockan är halv 4 på natten och det är således långt efter min läggdags. Jag har nog inte hjälpt min förfriskning från förkylningen precis genom att sitta här.

It's raining, it's pouring... Fortfarande.

Jag har fått mina fötter filade, mina tånaglar målade och mina fötter och ben masserade idag. Helt underbart! Dessutom kostade det bara 25 kr. Jag följde med Ashley och hennes två kinesiska vänner Sunny och Annie dit. Nästa måndag hoppas jag att Annie ska ta med mig till en frisörsalong för att få mitt hår fixat. Det behöver verkligen klippas, kanske rakpermanentas upptill och lockas nertill också. Annie tror att det kan kosta ca 200 kr om hon prutar ner det, på vissa ställen kostar det tydligen mellan 400-500 kr. Efter pedikyren så gick jag med Ashley på gågatan i Gongbei (även kallad hooker street) och spanade in affärerna där. Jag hittade en Totoro-väska som jag skulle vilja ha, men som jag verkligen inte behöver (därmed inte sagt att jag inte kommer att köpa den). Jag köpte ett Totoro-väsksmycke förra veckan dessutom, så jag är visst inne i en Totoro-fas.

Totoro.org
My Neighbor Totoro ~ Tonari no Totoro

Sedan mötte Ashley och jag upp Angela och en tjej med ett namn som jag uppfattade som Little Pig... jag tror jag hörde fel. Angela jobbar på Gree där jag hade en lektion för några veckor sedan så henne hade jag träffat innan. Vi fyra åt mat på E.S.Kimo Café och diskuterade skillnaderna mellan Kina och Väst gällande förhållanden, giftermål och skilsmässor. Angela är kär i en gift kinesisk man som inte vill skilja sig av rädsla för att såra sin familj och släkt. Angela är ett år yngre än mig och hennes morföräldrar säger alltid en och samma sak när de ringer till henne:

- har du några goda nyheter?
- vadå?
- du vet vad jag menar, det jag alltid vill veta, ska du gifta dig snart?

Giftermål är så oerhört viktigt här i Kina. Är man som kvinna 25 år och ogift så är det väldigt troligt att man förblir ogift! Ve och fasa tydligen... Är man dessutom väldigt välutbildad så kan man nästan glömma att hitta en man. Som man vill man generellt sätt inte ha en fru med bättre utbildning/ett mer välbetalt jobb. Mäns kontaktannonser säger tydligen att kvinnan måste vara sämre utbildad än mannen ifråga. Jag börjar inse varför en av kvinnorna som jag var gäst-engelsklärare för jämt sa "I want a husband" eller "I don't have a husband". Hon var äldre än jag och uppenbarligen singel. Vilket öde här i Kina...

Min förkylning börjar bli bättre nu i alla fall. Jag kråk-kraxar efter helglektionerna och är lite snorig men jag har mer ork för att skriva nu. Uppenbarligen... En engelsklektion med 18 kindergarten elever (4-7 år gamla) på 50 minuter är ingen oerhört lysande idé kan jag lungt konstatera. Kinesiska barn i staden Zhuhai (en modern stad) gör inte saken bättre. Enbarnspolitiken här innebär en massa bortskämda barn som är vana att få som de vill. Disciplinen här funkar som så att man måste skrika och sätta de olydiga barnen "i skamvrån" ett litet tag för att få lektionerna att funka. Det västerländska sättet funkar inte (jag har försökt), det är ju anpassat efter den västerländska kulturen. Föräldrarna här klagar om man inte höjer rösten åt de olydiga barnen. Förutom en mamma som (under en rast) hävdade att hennes son (en av de busigaste) var lydigare om man enbart var snäll mot honom - samtidigt sonen hoppade omkring i mitt klassrum och levde rövare samt hoppade upp på mamman och klängde sig fast på henne två gånger. Visst, det var ju solklart att hennes uppfostringsmetod funkade... Det syntes ju lång väg! Grejen är att föräldrarna betalar så det är bara att le mot föräldrarna hur tröga de än är. TPR-metoden liksom... Tjäna pengar tjäna pengar tjäna pengar. Föräldrar med helt orimliga krav finns det gott om här (från olika lärares erfarenheter):

Föräldrar till fyraåringar som enbart har haft 3 engelsklektioner (à 50 minuter): Barnen pratar inte engelska när de är hemma, så det måste vara något fel på undervisningen! Uhm, föräldrarna talar inte engelska själva, så vem ska barnen ens kommunicera med på engelska?

Förälder till en sexåring (efter första lektionen): Jag frågade min son vad han hade lärt sig under lektionen och han sa "inget". Hur kan man ens fråga en normalintelligent sexåring det och vänta sig ett vettigt svar?

Men barnen är alla helt underbara, alla har ju något gott i sig, och är du bara rättvis i dina uppfostringsförsök så gillar de dig verkligen. Även de olydigaste ger mig spontana kramar så jag antar att det funkar. De är ju vana vid det... Om klasserna bara bestod av lite färre elever så skulle det faktiskt vara rena himmelriket. Min TA Lemon (som jag har på förmiddagarna) skulle nog hålla med, hon kunde inte ens komma på söndagen för hennes hals var så dålig. Hon SMS:ade mig och skrev att hon skulle till sjukhuset för att kolla upp den - stackaren! Men ändå så skulle hon sakna barnen då hon inte kunde komma.

Min ersättnings-TA var Mickey (även kallad Lickey) så det var helt ok. Mickey är känd bland lärarna på TPR som en av de bästa av alla TA:s. Fast hon har egentligen slutat som TA och satsar nu på sina studier. TPR betalar sina TA:s otroligt dålig lön. De är där för att öva sin engelska, träffa västerlänningar och/eller för att de gillar barn, för de tjänar knappast några pengar på det. Förra söndagen hade jag inte lika tur med min ersättnings-TA (Lemon hade en lektion på sitt universitet så hon kunde inte komma). Dino (som hon hette) var försenad och hade aldrig varit TA för kindergarten tidigare (det är mer krävande att vara TA för kindergarten: de måste köra en 5 minuters review med barnen framför föräldrarna innan lektionen och de måste dela ut och samla in "id-kort" för att försäkra sig om att rätt person hämtar barnet efter lektionen). Jag visste att Dino hade försökt ta över Sheenas lektion när hon var ersättnings-TA där och att hon översatte till kinesiska konstant så jag kom tidigare för att diskutera med Dino hur jag ville ha det. Men hon kom istället som sagt för sent och jag fick därmed hålla i review:n, briefa Dino, hålla henne under kontroll (typ: du behöver inte översätta det, inte det heller, kan du sluta snacka kinesiska med barnen, jag försöker lära dem engelska!) och sköta en mängd av hennes sysslor under lektionen - då jag samtidigt var riktigt genomförkyld. Men hon anpassade sig mer och mer till mitt upplägg och hon gick från horribel till ok som TA under mina tre lektioner. Efter det så var jag i alla fall ganska så ordentligt slut. Med två eftermiddagslektioner kvar.

Förra måndagen var jag förresten på ett "möte" med några personer gällande modeller för ett taiwanesiskt sminkföretag. Beth och Tammy var med mig (Ashley skulle ha varit med men kunde inte), vilket kändes skönt. De ville ha fyra vita tjejer som "foto-modeller" (inget avklätt eller något sådant löjligt) och skulle betala en 100 kr i timmen (vilket är bra betalt här) om man fick jobbet så vi åkte för att möta dem - på KFC (en snabbmat-kedja)! De bjöd på hamburgare - det vill säga de hamburgare som de hade rabattkuponger för. Mitt livs första så kallade affärslunch var således väldigt lyxig! Det var två män, varav en med kamera, och en kvinna med, men det var bara kvinnan som kunde tala engelska. Efter maten så blev vi fotade en och en inne på KFC och utanför. Vi får väl se om någon av oss får jobbet, det finns trots allt inte så många vita tjejer här i Zhuhai... Tammy är oerhört vacker (hon ser lite ut som Mia P för er som vet vem hon är) så jag tror hon har en god chans.

Macau i fredags var i alla fall trevligt, Olle har redan skrivit om det här. Vi glömde att ta med oss kameran så det blev inga bilder men vi kommer definitivt att ta oss dit snart igen. Kanske när min mamma och Birgitta kommer och hälsar på oss. De kommer riktigt snart nu, det ska bli helt underbart att få se dem!

Har ni förresten spanat in Google Earth som Olle länkade till? Oavsett om ni kommer och hälsar på oss eller inte kommer så är det definitivt värt en titt för att få en uppfattning om var vi bor.

Idag var det lite kyligare igen så jag fick ta på mig en långärmad tröja över sommarkläderna. Sedan fick vi faktiskt regn idag, det var evigheter sedan det regnade här sist. Folks uppfattningar om vad som är kallt här varierar något oerhört så det är svårt att få en ordentlig uppfattning om vad som väntar oss. Det är bara att vänta och se.

Jag är fortfarande förkyld. Imorgon åker Olle och jag nog till Macau över dagen då min lektion nämligen är inställd.

Helgen är så gott som över men förkylning hänger kvar än. Jag är för trött för att orka skriva men här är två bilder från Zhuhai.

Här jobbar jag

Buss 13 = min buss

Jag har således en väldigt massa länder kvar att avverka. Det ska bli kul!

Igår tog vi oss till Pizza Hut på kvällen - jag hade på mig en långärmad tunn tröja och (för första gången här) ett par jeans. Det börjar helt klart bli svalare. Snart ska jag träffa Lemon (min TA) för en promenad i parken och en bit mat. Det är jeansväder idag igen, det talas om en sibirisk vind som kyler ner oss. Jag hoppas verkligen att det blir sommarvarmt igen innan det blir kallare här.

Jag sov ända till klockan tio i morse, det var riktigt skönt. När jag kom upp så började de precis att borra igen i lägenheten jämte så min timing var inte helt dum.

Mina minsta kindergartenelever smickrade mig knappast häromdagen när vi skulle köra charader (vi övade C - cat, D - dog, E - elephant, F - frog, H - horse). En pojke skulle låtsas vara häst men stod bara där rätt upp och ner så jag hoppade in och låtsades vara en häst varvid eleverna gissade att jag var en elefant, groda, hund och sist och inte minst apa, ett ord vi inte ens övade. Min TA Lemon tog över och låtsades att hon red på en häst istället varvid ungarna fattade direkt. Groda gestaltas med grodläte och med händerna intill kinderna - knutna nävar, utsträckta händer om vartannat - för att härma grodans kinder. Jag skolas således in i den kinesiska kulturen undan för undan gällande hur man härmar vissa djur här i Kina.

Jag hade en ersättnings TA i lördags- och söndags eftermiddag: Cathy. Sunny hade något med sitt universitet så hon kunde därför inte komma. Cathy var jättebra men hennes engelska höll inte lika hög kvalitet precis. Barnen ställer upp sig på led fem minuter innan de kommer in i klassrummet för att ha en genomgång med min TA (de flesta föräldrarna är kvar och ser på). De övar då främst sådant vi har gått igenom tidigare men då min TA inte hade varit med innan så chansade hon. Jag hörde dem genom dörren och chockades av meningar som min TA sa: "Who is she?" - "She is a nurse" och "Go to school I ride a bike". Så jag fick drilla in rätt engelska på nytt när barnen kom in i klassrummet: "What is she?" - "She is a nurse" och "I ride a bike to school".

Jag insåg en sak gällande mina TA:s i helgen. De frågar inte om de inte förstår mina instruktioner (då de inte vill tappa ansiktet) så när de ska översätta instruktioner för lekar eller liknande till barnen så blir det ibland helt galet då de bara chansar och gissar. När barnen sedan börjar göra något totalt galet på grund av knasiga instruktioner från en av mina TA:s så känner man sig ett kort tag lite hjälplös. Först undrar man vad som händer och allt man kan göra för att hindra barnen är att ropa "no no", de förstå ju inte mina instruktioner oftast. Mina TA:s har ju inte alltid ens de tillräckligt bra engelska för att fatta. Så då måste jag förklara för min TA igen, denna gång tydligare, för att sedan vänta på att få det översatt. Det tar sin lilla tid, det fungerar ju knappast som en väloljad maskin... Ingen väloljad maskin = en chans för barnen att försöka löpa amok!

Halloween-festen i lördags var riktigt schysst. TPR café var riktigt bra halloween-dekorerat, många var riktigt bra utklädda och alla var på festhumör. Folket där bestod av TPR:s personal och lärare, elever från TPR (vuxna, men en del hade sina barn med sig) och personal anställda för festen: de hade en sminkhörna (det kostade givetvis pengar att bli sminkad) och olika artister som sjöng.

Kineser gillar som ni kanske vet att bli fotade, särskilt fotade med västerlänningar, och allra helst västerlänningar som är utklädda tydligen. Jag vet inte hur många fotoalbum jag kommer att figurera i...

Jag kanske skulle nämna att jag var utklädd till trollkarlsassistent. Det värsta var att många säkert bara trodde att jag var uppklädd! Som om jag skulle klä upp mig såhär:

Jag med Tammy och Michelle (som bitchiga europeiska damer i medelåldern) samt Susanna

Olle vägrade att ta bussen till festen utan det blev taxi istället. Han var dessutom inte utklädd utan han skämdes över hur jag såg ut. Då halloween inte firas av vidare många här så antar jag att de flesta inte fattade att jag var utklädd. Att sedan förklara att man är en trollkarlsassistent för kineser med riktigt dålig engelska är inte det lättaste. Modet och klädsmaken här är ju också lite annorlunda så många tyckte och trodde bara att jag var fint uppklädd. Huh vad hemskt!

Rektorn Simone DJ:ade igen (och han spelade som vanligt ABBA:s Dancing Queen) och jag dansade med Michelle och Tammy när en kinesisk kille tog tag i min hand och drog iväg med mig längre in i lokalen. Jag trodde att jag skulle bli fotad igen för han hade fotat mig innan tre gånger (med olika kinesiska tjejer) och blivit fotad med mig en gång. Men nej, någon sådan tur hade jag inte. Istället fick jag mig en ganska rejäl chock när han släppte min arm och jag stod på dansgolvet med en massa dansande kinesiska ungdomar (killar och tjejer) som alla log mot mig. Sen börjar jag snurra runt och upptäcker att en cirka tio personer stod runt mig i en cirkel och dansade, log och klappade händerna för mig. Jag snurrade ett varv till för att vara säker på att jag hade uppfattat situationen rätt, vilket jag tyvärr hade. Så vad skulle jag göra? Jag började dansa till deras glädje, tog en snurr till och drog en lättnadens suck när jag upptäckte att Michelle och Tammy hade anslutit sig till cirkeln. Jag var fortfarande ensam där inne med alla gloendes på mig men det kändes så mycket bättre att ha dem där. Sen började de kinesiska tjejerna att en i taget komma in i cirkeln och hugga tag i mig och dansa med mig; det töntdansades och shakades en hel del... Min räddning (tack och lov!) var att en conga började som vi alla hoppade på, men som jag, Michelle och Tammy snabbt avvek från. Vi gick bakom kassan istället och tittade på spektaklet. Det kändes lite tryggare där.

Här är några andra bilder från kvällen:

Killen som ordnade så att jag blev omringad på dansgolvet

TPR:s rektor Simone

Nick vann priset (en klocka) för bästa kostym...

...som jag tycker Beth borde ha fått istället. Här posar hon med en massa gulliga småtjejer.

Michelle var förbi som vanligt i lördags och tittade på nip/tuck med oss. Men först var hon och jag (Olle var kvar hemma och pluggade) på Olles och mitt stammisställe och åt och hade en intressant diskussion om lektioner, feminism och skillnaderna mellan USA och Sverige. Michelle var förresten jättegullig som hade med sig fyra apelsiner hit till oss.

Om någon ville veta (ni kanske redan vet, vad vet jag?) så har Babben Larsson börjat blogga! Men hon är roligare när hon pratar än när hon skriver.

Nej, nu ska jag fortsätta att läsa Roddy Doyles The Woman who Walked into Doors. Ha det bra.

Halloweenfesten ikväll var riktigt bra, mest för att den var så välplanerad och bevistades av så många udda människor. Men jag berättar mer under en ledig dag, så håll till godo med dessa foton så länge!

Här kommer det jag tidigare lovade att jag skulle skriva om: de sista dagarna på våran semester till Filippinerna!

Vi lämnade Puerto Princesa på Palawan på söndagen den 9:e oktober för att flyga till Manila. Puerto Princesas flygplats är verkligen pytteliten men den är verkligen en av de bästa som jag har besökt då man kan få billig massage där. Det är framförallt människor som är blinda som jobbar där, Olles massör var blind men det var dock inte min. Olle och jag enades efteråt om att det var den bästa massage som vi någonsin hade fått. För detta härliga nöje på 30 minuter så betalade vi endast 20 kronor per person! På planet mötte vi sedan en intressant man från Filippinerna som reste runt och dokumenterade olika avlägsna stammars sånger som en hobby. Jag läste Michael Palins Himalaya under resan och vi diskuterade därför också hur otroligt häftigt det skulle vara att få resa runt i trakterna däromkring.

I Manila sprang vi runt på en hel del shoppingcenter. De var jättestora och hade en hel del intressanta affärer. Jag köpte några få klädesplagg, två smycken och mängder av böcker. Man måste lägga upp ett lager här i Zhuhai för att alltid kunna ha något att läsa. Jag köpte:

Smaller and Smaller Circles av F. H. Batacan
gods in Alabama av Joshilyn Jackson
Kitchen av Banana Yoshimoto
the Law of Love av Laura Esquivel
Cry, the Beloved Country av Alan Paton
the Effect of Living Backwards av Heidi Julavits
Griffin & Sabine - an Extraordinary Correspondence av Nick Bantock

Olle köpte två böcker (som även jag kommer att läsa):

the Great Railway Bazaar av Paul Theroux
Dinner for Two av Mike Gayle

I tre av affärerna vi var inne i spelade de faktiskt redan då julmusik. Folk på Filippinerna verkar vara heltokiga i julen. Vi passade i alla fall även på att gå på bio när vi sprang runt och shoppade, det kostade bara 15 kronor per person. Olle och jag såg Into the Blue och Transporter 2. Den förstnämnda var något bättre än den andra men de var knappast några mästerverk...

I Manila åt vi en massa god mat och fikade en hel del, Starbucks hade utsökta chocolate fudge brownies, Cinnabon serverade härliga kanelbullar som vanligt och vi hittade en restaurang med härliga vitlök- och ostquesadillas och en restaurang med finfin koreansk barbecue. Ändå längtade jag lite efter kinamaten här hemma i Zhuhai.

Vi åkte med taxi runt omkring i Manila - något som inte brukar rekommenderas där precis. Det ska tydligen vara vanligt att man blir blåst eller ännu värre: rånad. Vår första taxichaufför försökte blåsa oss: han visade klockan på taxametern och hävdade att resan kostade oss 745 pesos (klockan sa 7:45) men vi var inte så tröga, och skrattade åt honom när klockan slog över till 7:46 strax därefter (det var mitt på dagen så han hade ställt om klockan), och vi betalade därför bara 200 pesos (lite under 30 kronor) till honom då det är det normala priset. De andra taxichaufförerna lurades inte men en av taxibilarna vi åkte med blev lätt påkörd av en annan bil och en senare taxibil körde lätt in i en annan bil. Båda gångerna gick chaufförerna ut och kollade in skadorna för att konstatera att de inte var så farliga och åkte därefter vidare. Jag antar att man helt enkelt får räkna med en del bucklor på bilen om man bor i Manila... Det var inte så kul att åka taxi i Manila på grund av alla varningar som gjorde en ganska så orolig, samt den täta trafiken och alla föroreningarna, men givetvis mötte vi en hel del trevliga taxichaufförer också som förgyllde våra taxiresor.

Vi hämtade också Olles ny provisoriska pass på den svenska ambassaden när vi var i Manila. Olle tog ett jättefint foto i Manila men hans nya pass är urfult: mycket enkelt och fult rosa. Den svenska ambassaden var en total besvikelse. Vi kom in i ett rum med en massa svenska affischer och dylikt, vilket var lite ovanligt och därför trevligt, men sedan visade det sig att de vi pratade med där var totalt tråkiga, griniga och snobbiga - urtrist.

Vi besökte Manilas största turistattraktion på tisdagen innan vi åkte till flygplatsen: Fort Santiago (se bilder här) och Intramuros (se här också). Det var inte riktigt något att ha dock, mest en massa plantor och dåligt bevarade byggnader.

Ett flertal gånger under vår resa till Filippinerna tyckte människorna som bor där att de vill ha fler turister dit. De förstår inte varför folk åker till Thailand istället för Filippinerna, när de tycker att de kan erbjuda precis samma sak: blått hav, vackra ständer och natur, trevliga människor, god mat och billigt leverne. Dessutom poängterade de att människorna på Filippinerna alla förstår och pratar i alla fall lite engelska, ofta mycket engelska (många mumlar dock fram sin engelska så ibland fattade vi knappt vad de sa). De hade mer turister förut men efter att tre turister kidnappades och dödades så märktes det verkligen att mycket färre människor reste till Filippinerna. De är väl medvetna om att de behöver turisterna för att det ska gå bättre för deras land, vilket skulle innebära ett bättre liv för dem. Så de bad Olle och mig att berätta för folk om hur underbart Filippinerna är och att folk borde resa dit och se det. Just nu är landet ganska så "backpacker" då kommunikationerna och vägarna inte är de bästa, men det innebär ju att landet just nu är härligt icke-turistigt. Vill de ha fler turister borde de nog ändra på en del saker innan folk kommer att resa dit i mängder. Men jag rekommenderar definitivt folk att resa dit!

Gårdagen började med en morgonpromenad ner mot Macau för Olle och mig. Det är några få kineser som motionerar längst strandpromenaden så det är riktigt intressant att se dem, särskilt de som ser urfåniga ut (fjantig morgongymnastik) och de som ser urhäftiga ut (äldre man med svärd).

Efter min lektion i kinesiska gick jag och åt med Olle, Greg, Brian, Sheena, Nick och John på Fusion. De serverar internationell mat med en kinesisk "twist" i tex mex-miljö och priserna är tyvärr lite väl dyra (16-18 kronor för en pasta, vilket är bland det billigaste du kan hitta på menyn). Därefter fyllde Olle och jag på våra busskort och inhandlade lite frukost till morgondagen. Jag hann vara hemma i lägenheten i femton minuter innan jag åkte vidare med bussen till TPR café i Gongbei. Där mötte jag Michelle och Sheena för att shoppa kläder till Halloween. Gongbei har ett billigt underjordiskt shoppingcenter som säljer en massa skit utspritt huller om buller i smågångar, varav det mesta är urfula tjejkläder. Jag tänkte ett tag klä ut mig till Agneta i ABBA (à la Waterloo) men det fanns inga vettiga blonda peruker. Utan en bra peruk så kändes det inte kul. Pippi Långstrump gick inte heller på grund av brist på rödhåriga peruker. Istället hittade jag en urful rosa klänning och ska nu gå som trollkarlsassistent (magician's assistant) på lördag. Till kvällsmat blev det sedan fish and chips tillsammans med Olle, Greg och Sheena.

Igår läste jag även klart gods in Alabama av Joshilyn Jackson. Den var ganska så bra, en typisk bok där något har hänt i en persons barndom och så får man veta vad, undan för undan, under bokens gång då den hoppas mellan nutid och dåtid. Slutet var i alla fall oväntat och miljöbeskrivningarna var härliga.

Det kanske är värt att nämna att Kina inte har vintertid och sommartid så snart kommer vi att ligga +7h istället för +6h. Det blir ingen extra timma för oss alltså den här gången. Passa på och njut av sovmorgonen!

Olle och jag såg en brun råtta igår utanför vårt lägenhetskomplex då den hoppade upp i rabatten intill vägen. Jag undrade just när det skulle bli vår tur att se en, några andra lärare såg en råtta springa runt på en ganska så fin restaurang för ett tag sedan. Jag föredrar helt klart att se dem ute i naturen (det vill säga staden alltså).

Idag avslutades min vuxenlektion med sång och dans, och en hel del skratt. Deras riktiga lärare Helen sjöng "The Rose" medan jag dansade vals (försökte i alla fall) med en annan (manlig) elev. Förklaringen till detta är att Helen ville ha en tävling i vem som hade bäst uttal (engelska). Hon deltog i en av grupperna och den gruppen ansågs som en av de bästa av eleverna när de fällde sina omdömen. Sedan frågade de mig vad jag hade för pris till vinnarna så jag drog till med att vinnarna fick gå upp framför de andra och sjunga och dansa. Då var det helt plötsligt ingen som ville vinna längre utan de hävdade att alla andra hade varit mycket bättre än de själva. Slutet på det hela känner ni ju redan till nu, riktigt kul var det i alla fall. Jag har min sista lektion med dem nästa onsdag och jag kommer verkligen att sakna dem.

På lördag anordnar TPR en Halloween-fest så vi lärare måste vara där för att promota skolan. Vi slipper i alla fall betala inträdet på 15 kronor och drycken ingår. Så nu måste jag komma på något att klä ut mig till och sedan inhandla det här. Förslag uppskattas verkligen!

Jag fick höra talas om Rosa Parks första gången då jag var i Los Angeles på språkresa (sommaren 1997). Vi läste om USA:s medborgarrättsrörelse under en av lektionerna och berättelsen om Rosa Parks imponerade verkligen på mig. Sedan dess har hon varit en av mina största förebilder. Rosa Parks avled i går 92 år gammal. Här är några artiklar och dylikt om Rosa Parks:

Expressen: Medborgarrättskämpen Rosa Parks död
Aftonbladet: Svart medborgar-rättskämpe död
DN: Legendarisk medborgarrättskämpe död
The Time 100
The Rosa Parks Portal

Under Time's The TIME 100 2005 finns även några andra av mina favoriter:

Oprah Winfrey
The Dalai Lama
Nelson Mandela

Olle och jag tog en trevlig morgonpromenad imorse då det nu har blivit tillräckligt svalt för sådant. Härligt, men samtidigt saknar jag den riktigt varma värmen. Senare tog vi oss till Gongbei för lite shopping. Jag är på jakt efter några riktigt läckra stövlar men tyvärr ser det mesta fult och billigt ut. Därefter läste jag klart Jostein Gaarders The Solitaire Mystery, den var riktigt bra. Igår kom förresten Michelle förbi på kvällen med en jättefin bukett gerberor som hade kostat henne hela fem kronor.

Idag har jag haft fem K-lektioner och varit "åskådare" under Elaines Children's class. Gick fint, efter den sista lektionen frågade sedan en av mina elever om jag ville ha hans ena yoghurt. Jag tackade nej och åt istället middag på Happy Tom, med Olle och Greg, där de serverar en "all you can eat" pizza buffé.

Om jag skulle börja med att gratta Kina på födelsedagen kanske? Grattis grattis kära Kina, hoppas du har en härlig födelsedag!

Underbara nyheter följer därpå: min mamma och Birgitta kommer och hälsar på oss! De kommer den 28 november så vi ska göra vårt bästa för att de ska trivas här. Det ska bli sååå kul, vi längtar verkligen! Några fler som kommer kanske? Alla är välkomna!

Ikväll var jag på Gree och höll en lektion i engelska. De är ett jättestort företag som tillverkar och säljer luftkonditioneringar. Så Gree hälsar till Sverige och tycker att svenskarna ska köpa deras luftkonditioneringar: man kan få både varm och kall luft så det passar vårt klimat. Jag berättade i alla fall om Sverige under min timma där och det verkade som de (ca 40 personer) verkligen uppskattade min lektion. Efter lektionen, när jag stod och väntade på min chaufför(!), kom en kvinna, som inte hade varit på min lektion, fram och pratade med mig. Hennes engelska var ganska dålig men hon var väldigt rar. Min chaufför kom med bilen efter två minuter bara men då gav hon mig en kram(!) när jag gick därifrån. Sen fick jag nog höra ungefär en tio gånger under lektionen att jag var vacker(!). Det var lika svårt varje gång och veta hur man skulle reagera på något sådant.

En ung kinesisk tjej ringde förresten till min mobil fyra gånger ikväll.
Första samtalet: jag talar engelska och hon talar kinesiska, men mesta delen av tiden så är hon tyst, hon avslutar med "sorry".
Andra samtalet: jag försöker prata på kinesiska men det går inte så bra, hon avslutar med "sorry" efter en lång tystnad.
Tredje samtalet: Olle avvisar hennes samtal.
Fjärde samtalet: Jag försöker återigen fråga på kinesiska om hon talar engelska, hon frågar på kinesiska om jag talar kinesiska, sedan frågar hon på engelska om jag bor i Kina och jag säger att jag arbetar som engelsklärare i Zhuhai, sen avslutar hon med "sorry, bye, bye".

Hoppas att du får en riktigt riktigt fin födelsedag! Önskar att vi kunde ha firat den med dig men jag lovar att tänka på dig under hela dagen. Skickar många kramar till dig från Zhuhai.

Passa på, passa på! Vi är ju här! Läs denna samt Olles inlägg.

Igår fick jag manikyr och pedikyr tillsammans med Leah och Sheena. Det var riktigt fint att bli ompysslad men det var nära att jag somnade. Fyrtio kronor fattigare men med härligt vit-rosa skimrande naglar så är jag nu riktigt nöjd. Något annat som är trevligt är att Olle och jag har hittat ett litet hål i väggen nära oss där de serverar en portion dumplings för 3 kronor.

Nu när jag kan några ord och fraser på kinesiska så är det så mycket lättare att ta sig runt här. Våran lärare i kinesiska, Hummy, är jättebra och jag tycker att det är riktigt roligt att lära sig mandarin. Jag önskar bara att det gick snabbare! Sen skulle det ju underlätta om alla talade, eller i alla fall förstod, mandarin här. Att lära sig kantonesiska, som är väldigt utbrett här i trakterna, ska vara ännu svårare; de har åtta toner i stället för mandarins fyra. Fyra toner är svårt nog! Här kommer några saker som jag har lärt mig hittills på mandarin:

- dirigera taxichauffören
- färger
- djur
- saker i lägenheten
- hälsningsfraser
- siffror
- fraser då man handlar
- frukt

Mitt namn på kinesiska är Màn (efternamn) Lì (förnamn), efter mitt svenska för- och efternamn. Màn betyder inget tydligen men Lì betyder elegant, spröd och någon som gör saker ordentligt. Säger man Lí istället så betyder det päron.

Idag har jag flängt fram och tillbaka. Först till min lektion i kinesiska och sen hem, sen till min grade 2-lektion och sen hem och sist till min vuxenlektion och sen hem. Så nu är det skönt att vara hemma och bara koppla av.

Primary School här, som jag har två klasser för, är tydligen uppdelat efter hur bra det går för en i skolan. Går man i Primary School number 1 så innebär det att man har de bästa betygen. Går man i Primary School number 5 (eller 6?) så har man de sämsta betygen här i Zhuhai. Så man blir ganska stämplad här som elev efter sitt betyg. Huh! Jag har en Primary School number 2 och en number 5 men vissa i number 2 verkar oerhört tröga, trögare än de flesta eleverna i number 5. Jag lärde dem 1:30 (one-thirty), 2:30, 3:30 osv idag, med bilder, text och allt, och åtta av tolv verkade fatta noll. De andra fyra fattade dock direkt. Jag hoppas att de bara hade en ovanligt trög dag för detta var värre än vanligt. Beth har en grade 3 från number 2 och hon har gett upp på att de kommer att lyckas lära sig något vettigt.

Nästan alla här tycker förresten att jag är gammal. Mina kindergarten-elever skrattar när jag säger hur gammal jag är, med mina 24, snart 25, år så är jag typ lastgammal enligt dem. Mina primary-elever på 7-10 år skrattar och tycker att jag är äldre än vad de trodde. Mina vuxen-elever skrattar och tycker de med att jag är äldre än vad jag ser ut. Men för dem är det konstigt att jag ens säger hur gammal jag är, de flestas åldrar där är en hemlighet.

Det börjar bli svalare här i Zhuhai nu, det är nu på väg mot svensk sommarvärme-temperatur. Flera av kvinnorna har byxor istället för klänningar nu och fler orkar vara utomhus, det märks på restaurangerna hur borden utomhus har fler människor sittandes där. Det är en annan sorts stämning nu, jag antar att folk uppskattar den lite svalare temperaturen. Lite som i Sverige på våren påpekade Olle, fast då är det ju solen och värmen som man njuter av... Jag trivs i värmen och vill inte se det bli kallare, men så kommer det dock att bli. En fördel är att man kan ha på sig sina varmare kläder då. Jag köpte en urgullig varm tröja på Mango i Hong Kong som jag längtar efter att använda.

En sista kommentar: jag fick under min vuxen-lektion ikväll veta att Zhuhai skämtsamt kallas för grishavet. Haǐ betyder hav och zhū betyder gris på mandarin. Men Zhuhai skrivs dock med några andra tecken och betyder därför inte grishavet. Vad det betyder i stället vet jag ännu inte. Men troligtvis är det något som är bättre än grishavet...

Min lugna dag idag har varit lugn. Sovmorgon, städning av toaletten, lunch på stammisstället, läsning av Jostein Gaarders The Solitaire Mystery (Spelkortsmysteriet), shopping av mat på Jusco, nätande och fika på TPR, åskådare under Tammys kvälls K-klass (man måste vara åskådare under två personers lektioner på TPR, min nästa är på lördag) och TV-tittande med Olle. Vi såg de tre första avsnitten av den åttonde säsongen av the Amazing Race, och det var tyvärr så mycket sämre än de tidigare säsongerna. De har inte ens lämnat USA ännu! Suck och dubbel suck, Olle och jag hade verkligen sett fram emot den nya säsongen.

Mina fem K-klasser har gått helt ok idag. Jag har fått förfrågan från en av föräldrarna om jag kan tänka mig att bli fotad med deras dotter nästa helg (jag svarade ja), jag har sjungit "happy birthday" för en av mina elever, jag har gjort "head shoulders knees and toes"-låten tills jag blev helt röd i ansiktet (ungarna älskar den totalt), en av mina mest påfrestande elever kom och satte sig i mitt knä och var urgullig, en av mina mest charmiga elever var mindre charmig när han envisades med att plocka fram sin snopp (kinesiska barnbyxor har en stor glipa mellan benen) och pilla på den medan jag lärde ut nya ord, jag har försökt att konversera med mina elever men så fort jag lämnar undervisningsengelskan så ser de ut som frågetecken och min TA får tolka, jag har sprungit runt lite överallt i byggnaden för att hitta allt lärarmaterial som lyckats försvinna från mitt klassrum och jag har försökt bygga upp min morgon-TAs självförtroende gällande jobbet hon utför. Sen trodde jag att ett utav barnen hade lyckats sno med sig mina lektionsplaneringar, CD-skivor till lektionerna och ett antal flashcards hem till sig. Eleverna hade precis gått och jag saknade det ovannämnda vilket skulle innebära att de kommande lektionerna skulle bli riktigt dåliga. Nu gick det dock bra för allt fanns gömt i ett skåp i klassrummet så jag hittade det ganska så snabbt. Någon gullig elev hade varit så snäll och gömt dem där när vi hade fullt upp på annat håll.

Ikväll var Michelle förbi och tittade på Nip/Tuck med oss. Vi åt sushi och hon höll låda med en massa dråpliga historier om hennes liv i Kina. Idag hade hon låtsas gulla med ett barn på bussen men istället för att säga "ja du är så söt" så sa hon "vilken liten skit du är" och "ja du är så bortskämd, ja det är du" på engelska med ett gulligt tonläge. Så hon fick ta ut sina aggressioner mot den jobbiga ungen samtidigt som hon inte förolämpade någon. Tills hon möter en kines som behärskar engelska det vill säga.

På morgonen idag hade jag gärna sovit lite till, det var dimmigt ute och jag var trött. Det kändes som att det skulle bli en lång helg tills jag gick på bussen och möttes av ett glatt men samtidigt förvånat "Linda!". Det var en av mina elever, Benson, som jag har på eftermiddagarna på helgerna, som åkte med samma buss som jag. Efter det var jag plötsligt helt klart redo för en helg med alla mina K-elever. Dagen flöt på bra med charmiga, roliga och/eller påfrestande barn som lyckas suga musten ur en ganska så bra. Ikväll åt Olle och jag koreansk barbecue med Sheena och Greg; det var dyrt (för att vara Kina) men mycket gott.

Vi (jag, Olle, Sheena och Greg) har planer på att åka till en stad 2,5 timmar bort med buss. Förmodligen över en måndag och tisdag, då vi inte har några lektioner, efter nästa löning. Det som lockar där är en restaurang som serverar riktigt fina bitar kött! Jag är verkligen sugen på fint kycklingkött. Kan dock förstå om vi framstår som lite väl desperata... men vad gör det? Mmm, fint kycklingkött.

Nu har Olle fixat några av fotona från Filippinerna och de finns nu att se på hans hemsidas bildgalleri. De är verkligen jättefina, helt klart värda att kolla in! Jag är så stolt över mitt fotogeni till pojkvän. Men en av bilderna har jag tagit, gissa vilken...

Igår luktade det brandrök i korridoren här hemma så Olle och jag kollade upp det: grannarna eldade ute i korridoren, på vårat våningsplan nummer 17, på två olika ställen. Höga eldsflammor och fullt av rök mötte oss samt grannar som övervakade eldandet. Så idag frågade jag min lärare i kinesiska, Hou Na (med det engelska namnet Hummy), vad som stod på. Hon sa att igår var det en sådan dag som man eldar papperspengar till förfäderna här i Kina och att en del kineser då gör det inomhus. Jag skulle uppskatta om de gjorde det utomhus i stället, men så kan det vara.

Det som hände Beth idag på morgonen slår det jag precis skrev om med hästlängder. Någon ringde henne på förmiddagen i hennes lägenhet och skrek på kinesiska, vilket hon förstod noll och inget av. En halvtimma senare lämnar hon sin lägenhet och möts av värsta lukten: gas. Utanför lägenheten, en ganska så bra bit ifrån, står sedan alla grannarna med näsdukar och liknande för näsan och munnen. Således var det en gasläcka i huset där Beth bor och det var det de ringde om tidigare för att få henne att utrymma lägenheten. Senare fick hon veta att gasläckan berodde på att en av grannarna hade glömt att stänga av gasen när han eller hon gick hemifrån. Hon blev i alla fall ganska chockad av att veta att hon hade varit där i huset med gasläckan i en halvtimma. Ibland önskar man verkligen att man kunde bättre kinesiska! På våran lektion i kinesiska lärde vi oss i alla fall ett nytt, och väldigt användbart, ord idag: méi qì, vilket betyder gas. Om någon ringer och skriker på kinesiska så kommer nu jag (och även Beth) att kunna fråga "méi qì?". Hoppas att svaret inte är "ja".

Jag har lärt mig att be om post på kinesiska idag: wǒ yào xìn. Det betyder alltså "jag vill ha post", men även "jag vill ha sex". Jag tänker således fortsätta att be om min post på engelska i stället för på kinesiska...

Sedan idag är jag numera stolt innehavare av ett kinesiskt Maestro-kort från Zhuhai City Commercial Bank. Min lön kommer att hamna på det kortet framöver vilket blir fint för det finns bara ett fåtal automater här som tar emot våra svenska kort.

Min kvällslektion för mina lånade vuxna elever var jättetrevlig. Jag kommer vara gästlärare tre gånger till för dem. En av männen undrade om Olle ville jobba för honom. Han hade ett företag som sysslade med skrivare eller utskrifter eller liknande och behövde någon västerlänning för försäljning runt om i världen. Allt jag berättade om Olle under lektionen var att min pojkvän var med mig här och att han pluggade kurser på distans från Sverige. Men det räckte tydligen!

Igår var det tydligen en speciell dag här i Kina. Man skulle klättra upp för ett berg den dagen, så man kunde se en massa folk vandra runt i bergen här tydligen. Beth, en av de utländska lärarna, tog sig upp för ett berg för att delta i den kinesiska traditionen. Tyvärr var hon inte tillräckligt påläst... Klättrar man upp för ett berg den dagen så måste man göra om det en gång om året, just den dagen, uppför samma berg, i tre år i rad. Om inte så betyder det otur. Lite snopet för henne kanske?

Imorgon har jag förhoppningsvis lite tid till att skriva om våra sista dagar i Manila, men jag lovar inget.

Det är tråkigt att semestern är slut nu men det var faktiskt riktigt skönt när vi kom hem till Zhuhai ikväll. Det känns som hemma nu faktiskt.

Det har varit en lång dag idag. Med hotellfrukost, sol på hotellets tak, besök i Fort Santiago, koreansk lunch, flygtransport, snacks på flygplatsen, flyg med Cebu Pacific, tåg till Hong Kong ön, shopping på Mango, middag på MacDonalds, färja till Zhuhai och slutligen taxi hem till Love's Coast (vårt lägenhetskomplex heter så).

Imorgon jobbar jag (två lektioner) samt har en lektion i kinesiska. Tillbaka till verkligheten alltså, det känns väldigt underligt.

De har sjukt stora shoppinggallerior har i Manila, gissa om jag trivs? Sa nu ska jag shoppa vidare!

Nu ar vi tillbaka i Puerto Princesa, men inte for lange till, imorgon flyger vi namligen tillbaka till Manila. Vi ar bada lite slitna nu och orkar inte hanga har pa internetcafeet alltfor lange. Min dators tangentbord skriver inte ut alla bokstaverna om man inte trycker pa tangenterna riktigt hart. Saknas nagra bokstaver sa beror det framst pa det, men jag har forsokt att dubbekolla min text.

Port Barton var valdigt trevligt. Litet, mysigt och trevligt. En dag var vi de enda turisterna dar till och med. Vi bodde granne med en familj som hade tuppar och hons pa garden - gissa om vi vaknade tidigt varje morgon... Borjade en tupp i byn att gala sa foljde de andra tatt pa. Hundarna i byn skallde aven de i kapp ibland. Pa natterna kunde vi aven hora fladdermossen som tjattrade ibland, de bodde i var 'hyddas' husknutar. Grannarna hade aven en hund och en katt som kom och tiggde mat av oss titt som tatt. Olle dopte dem till 'Hunden' respektive 'Katten'. Kreativt varre. Kvinnan som hade hand om stallet vi bodde pa, Greeviews resort (se har och har), sa att grannarna var sa fattiga att de inte hade rad att mata sina djur. De sag inte rika ut precis... Sa mycket mygg har vi turligt nog inte sett, vi har varit rejalt insmorda och eldat myggspiraler for fullt.

Vi hade en underbar veranda med havsutsikt sa vi slappade dar en hel del. Annars har vi badat lite till, passat oss for den starka solen, atit en massa god mat, akt till El Nido med en natts overnattning och lite island hopping samt island hopping utanfor Port Barton.

Resan till El Nido blev minnsvard... Tyvarr. Vi skulle aka klockan 5 pa morgonen med hon som har hand om Greenviews och hennes personal. Det var bestamt sedan innan och allt skulle vara klart. Men det var det ju inte... Det var lagvatten och baten lag helt pa land. Sa nar vi kom ut vid fem sa fick vi helt enkelt vanda om och invanta tills klockan blev 11.00, for da skulle nagra man komma och hjalpa till att fa i baten i vattnet. Helt fel var det inte att komma upp sa tidigt for stjarnhimlen var otroligt vacker da man sag den inramad av palmtraden. Sa vi gick och somnade om, at en trevlig frukost och kom ivag vid halv 12 pa dan. Da hade det hunnit bli hogvatten och ett flertal man hade hjalpts at med att fa i baten pa tillrackligt djupt vatten. Som vi har forstatt sa ar lag- och hogvattnet valdigt regelbundet i Port Barton, men vad vet vi... Ivag kom vi i alla fall, aven om vi var nagot forsenade. Forsta fjardedelen av resan var trevlig. Baten, en bangka, hade rymliga bankar, ett litet tak over vara huvuden, men for ovrigt oppen, kandes val underhallen och var den storsta som fanns i Port Barton. Men nar det borjade blasa upp och da det gick ganska sa stora vagor pa havet sa sag Olle och jag ganska bistra ut. Da vi akte mellan tva regnovader sa blaste det ganska sa rejalt och givetvis borjade det regna strax efter det. Efter ett tag klarnade det upp och man kande sig mycket lattad. Oron att det skulle bli varre fanns dar under hela ovadret, som givetvis utspelade sig nar vi var som langst ifran land. Den sista halvan var trevliga och vid femtiden var vi antligen framme i El Nido. Som inte sag mycket ut for varlden, aven om omgivningarna var vackra. Men nar vi gick runt i staden sa verkade den trots allt mysig, men man kommer ju dit framst for island hoppingen...

Vilket var vad vi gjorde nasta morgon, med start klockan 7. Det regnade och vi var ganska nedstamda. Vi trodde att det skulle bli en kass dag men det visade sig, turligt nog, att vi hade fel. Solen visade sig till och fran och det regnade inget mer. Vi akte till tre stallen som var mycket vackra och vi fick bland annat bada i en klar och harlig lagun. Oarna runt El Nido var otroligt vackra och vi sag inga andra turister (kanske for att vi var sa tidiga?). Vid halv 11 var vi tillbaka i El Nido for att ata frukost och darefter aka tillbaka till Port Barton. Resan hem tog 5,5 timmar och var harligt enkel med en del solsken. Dock fick man en hel del trasmak efter trabankarna.

Igar blev det island hopping utanfor Port Barton. Var batforare hette Dong Dong och var valdigt trevlig. (Han hade hort talas om var resa till El Nido och tyckte att den var 'quite ruff', sa det var nog inte vi som sjapade oss da.) Forst akte vi till 'Aquarium" for att snorkla bland reven och fiskarna, sedan till tva olika oar. Exotic Island var definitvt bast. Dong Dong lagad fisk och ris till oss medan vi badade och kollade in eremitkraftorna som sprang runt pa stranden. Vadret var tyvarr daligt med ytterst lite sol och en kort regnskur. Vi var lite mora nar vi kom tillbaka efter att ha varit ivag i fem timmar.

Resan tillbaka till Puerto Princesa var lite snallare an resan fran Puerto Princesa. Nu behovde vi bara aka jeepney i en timma for att sedan byta till en luftkonditionrad, och ganska fullsatt, van. Jeepneyn fick punka men det var snabbt fixat, sa forutom det gick allt smidigt. Beloningn har i Puerto blev Dunkin' Donuts. Sen har jag kopt mig tva fina armband ocksa... Jag ar ganska nojd. Men Olle och jag enas om att denna semester har vart lite underlig, den har inte flytit pa alls lika bra som vi ar vana vid. Men sant far man ta, for vi har det trots allt toppen har anda.

Lonely Planet skriver '...the Phlippines is one of the last great frontiers in Asian travel. For those who are willing to adapt to the challanges of travel here, there are plenty of rewards.'

Val i Puerto Princesa kommer vi ha ordentlig tillgang till internet och da kan jag generera ett riktigt langt inlagg. Nu nojer jag mig med att skriva att allt ar bra!

Olle har raknat pa det lite och jag ar nu uppe i 25 lander medan han "bara" ar uppe i 23 (han ar angelagen om att ga om mig snart).

Det finns bara ett internetstalle har i Port Barton och det ar forhallandevis dyrt sa det har blir ett kort inlagg.

Resan hit igar var riktigt pafrestande och inte det minsta turistig (vi var de enda turisterna pa jeepnyn). Det var trangt, varmt, regnigt, smutsigt och rokigt. Men det var iallafall kul att fa kanna pa hur lokalbefolkningen tar sig fram har och utsikten var valdigt vacker. Resan tog 5h pa en stundvis riktigt dalig och sonderregnad lervag. Det var riktigt skont att komma fram kan jag meddela.

Vi bor pa ett stalle som heter greenview dar vi har en liten stuga med harlig havsutsikt fran verandan. Port Barton ar riktigt ode nu da det inte ar turistsasong, vi har val sett ca 4 turister har. Idag har vi badat och solat och nu kanner vi av solen ganska sa bra...

Idag har vi haft en riktigt trevlig heldag. Borjade med att ga upp klockan 6.00 (ar det semester sa ar det) och at sedan en trevlig American breakfast med agg, brod, bacon, juice och te pa hotellet. Strax efter klockan 7 blev vi upplockade tillsammans med 6 andra filippinare och en vasterlanning. Resan tog 2 timmar och utsikten var sa fin (dock inte alltid vagen) med hoga berg, jordbruksfalt, grona trad och smabyar med tuppar, grisar, hundar, katter och bufflar som gick runt. Det ar valdigt vackert har.

Var guide delade garna med sig av sina kunskaper och de andra medresenarerna fragade garna fragor. Sa nu har jag fatt en massa "drillkunskaper" berattat for mig och jag ar inte mycket visare for det. Jag minns det ju inte langre... Ex: det hogsta berget pa Palawan heter ... och ar si och sa hogt, den har mangoplantagen ar pa sa har manga kvadratkilometer, Palawan har 1700 oar, det finns tva kraftverk pa on, mango kostar sa har mycket per kilo med mera. Sen talade guiden mestadels tagalog med inslag av vissa spanska och engelska ord (pa grund av landets historia) och oversatte bara en del av sakerna till engelska. Jag gillar inte rabblad fakta riktigt sa jag lyssnade bara halft medan Olle lyssnade helt och hallet - pa sin mp3-spelare.

I Sabang akte vi vidare med en liten bat i ungefar 15 minuter till var framsta destination: Puerto-Princesa Subterranean River National Park. Pickninckkorgarna lamnades vid picknickborden och darefter gick vi en kort stracka genom djungeln till batplatsen for den underjordiska floden. Olle kollade gastboken och pa en manad hade 4 svenskar (varav tva av dem var Olle och jag) besokt platsen. Vi tog pa oss de obligatoriska flytvastarna (flytvastarna var inte till for att bada/simma med sa man kan ju undra over hur funktionella de kunde vara) och "bygghjalmarna" innan vi hoppade i smabatarna. Vi akte fram och darefter tillbaka pa den underjordiska floden i 45 minuter och fick da se enbart 1/6 av hela floden (resten hade vi turister inte tilltrade till). Det ar den storsta underjordiska floden i Filippinerna och den ar otroligt imponerande. Det var urlackert, jattehaftigt och fantastiskt att glida fram dar i morkret. Personen langst fram holl i en lampa och vi sag jattehaftiga formationer; mangder av stalakiter i olika farger och former. Vissa av dem kallades for saker som dinosauriehuvudet, Madonnan, jattemajskolven, jatteljuset, Jesus ansikte och jattesvampen. En del av den underjordiska floden kallades for katedralen (att de ar ganska sa kristna har i landet, eller i alla fall i Palawan, marks val pa en del av namnen) dar det var jattehogt till "taket" och en annan del for motorvagen (en raklang stracka). Vi sag en massa sota fladdermoss som hangde och sov samt nagra som flog runt. Var forare tyckte att det var en dalig ide (knasigt tangentbord som inte kan skriva ordet ide korrekt) att titta upp och gapa samtidigt. Jag forstar verkligen varfor stallet ar pa WHOs varldsarvslista. Helt magnifikt och imponerande.

Luchen som ingick var urgod och vi fick se monitor lizards (typ varaner) och macaca apor da vi satt och at. Aporna var lite skygga men samtidigt fracka och de rusade ett antal ganger fram for att sno at sig lite mat, varvid de lyckades de flesta av gangerna. Innan vi akte tillbaka lyckades vi komma riktigt nara nagra av aporna och Olle fick nagra fina bilder av bland annat en hona med sin lilla unge hangandes pa sig.

Vi hade ett fanigt stopp pa vagen hem i en Vietnamesisk by. Det var upplagt som en forort, typ suburbia, fast med mycket fattigare hus. Nagra av Filippinerna kopte nybakat brod dar som de gav till oss alla. Det ar det filippinska sattet fick jag forklarat for mig (ja, inte ar det det svenska sattet...).

Vid fyratiden var vi hemma igen vid varat hotell och darefter tog vi en tricycle till Dunkin' Donuts och frossade i en massa godsaker. Vi toppade det hela med en timmas massage (300 pesos) till Olle och manikyr + pedikyr (100 pesos) till mig. "Det ska va gutt att leva" ... och det ar det. Efter lite natande ska vi ta oss nagot gott att ata till middag ocksa. Vi har spanat in ett mysigt litet gront stalle i narheten av dar vi bor.

Dagen gar mot sitt slut har. Vi har atit en god middag med Nina fran Tyskland och tagit ut pengar som ska racka till flygbiljetter och utflykt. Norra Palawan har inga uttagsautomater och vagskicket samt kommunikationerna ar urdaliga sa nu, efter en hel del huvudrakning, sa har vi (las Olle) raknat ut hur mycket vi kommer att behova ta ut innan vi aker vidare.

Vi har spenderat en stor del av dagen med att planera upplagget pa var semester och det hela borjar klarna mer och mer nu. Imorgon ska vi till Sabang for en liten utflykt och dagen darpa drar vi vidare till Port Barton. Vi har flygbiljetter fran Puerto Princesa till Manila sondagen den 9 oktober nu ocksa, som var billigare an vanligt da vi var ute i sa god tid (2933 pesos per person).

Vi valde Port Barton framfor El Nido. El Nido ser lite finare ut pa bilderna men nackdelarna ar: daliga komunikationer som sklle ha minskat ner pa vara slappardagar, dyrare hotell och bara elektricitet under halva dygnet. Port Barton ligger battre till, ar billigare och har elektricitet dygnet runt sa darfor valde vi det. Vi har tankt oss lite island hopping sa att vi far se de lite schysstare stranderna.

Jag har shoppat tva par flip flops idag for vardera 69 pesos (10 SEK) och 99 pesos (15 SEK). Olle kopte ett par flip flops han med och sedan kunde vi inte lata bli att kopa nagra julkort, de var ju sa billiga (70 ore for ett dubbelt med kuvert). De salde en massa julsaker har redan och nu har Olle och jag desutom stottat dem genom att handla julsaker. Smart. For ovrigt handlade vi aven myggmedlet OFF!, 2 tandbortar och lite godis. Malariatabletterna som vi ville ha fanns tyvarr inte pa de tva apoteken som vi besokte.

Det ar valdigt mycket som saljs i portionsforpackningar eller i alla fall i smaforpackningar har pa Filippinerna. Det ar riktigt tragiskt att se de sma forpackningarna med shampoo, tandkram, tval, myggmedel, flingor osv, for hur sota de an ar sa betyder den storskaliga forsaljningen av dem att manga av manniskorna har inte har rad att kopa en forpackning av normalstorlek. Sen har vi ju dessutom miljoperspektivet...

Vi njuter for fullt har, allt ar bara sa stortskont! Frukosten bestod av utsokta pannkakor med sylt och chokladsas samt iste till. Olle sag tyvarr hur de fixade iordning nytt iste nar vi satt och drack varat: de anvande en stor hink med vatten och en massa iste-pulver som de hallde i en behallare och for att sedan losa upp allt pulver sa rorde kvinnan runt i behallaren med handen. Gott var det i alla fall sa vi drack upp det anda. Man far inte var for knusslig har inte. Frukosten gick pa 140 pesos for oss bada vilket ar strax under 20 kronor. Inte dumt.

Malin har varit till en oerhort stor hjalp med att bestamma hur vi ska hantera malariasitutionen har. Olle mailade henne igar och nu vet vi tack vare henne sa mycket mer. Sa har ar nu planen:
- Vi koper Malarome eller motsvarande om vi kan hitta det har.
- Om vi misstanker att vi har fatt malaria sa borjar vi kaka dem direkt samt att vi aven uppsoker en doktor da.
- Vi koper mer myggmedel. Svenskt myggmedel (mygga) har 19 % DEET sa vi maste kopa nagot med en hogre procenthalt. Vi vill ha nagot som racker en nagot langre period da varmen gor att myggmedlet snabbt forlorar sin effek nar man smorjt pa det.
- Vi kommer att bo pa hotell med luftkoditionering da myggen ogillar det.
- Vi far forsoka halla oss inomhus nar det ar som flest mygg ute.
- Vi kommer att vara uppmarksamma pa malariasymptomen i tre manader da det kan bryta ut langt senare fran det att man har blivit biten. Det tar en vecka minst innan det bryter ut sa just nu kan vi koppla bort oron for symptomen.

Vi funderar pa att ta en natt till har i Puerto Princesa innan vi drar ivag till Port Barton for da far vi mer tid till att utratta vara arenden. Jag behover bland annat ett par flip flops da jag inte tog med nagra fran Sverige.

Skulle bara slutligen vilja passa pa att dela med mig av Jennys blogginlagg (25/9). Hennes pappa sa nagot enormt roligt sa las det har.

Nu har vi da kommit till Filippinerna, hittat boende och atit mat, sa allt kanns riktigt bra. Olles pass holl hela vagen hit och det verkar ordna sig med allt sadant ocksa nu. Vi gillar verkligen allt vad vi har upplevt har i landet idag sa det kommer nog att bli fin fint har.

Cebu Pacific ar riktigt roliga att flyga med! De hade en tavling dar de lottade ut sex gratis reklamtrojor, och Olle vann en av dem. Vi var val en 30-40 personer pa flyget sa konkurrensen var inte sa stor... Grace, kvinnan bredvid oss, vann den forsta t-shirten da hon var snabbast pa att kunna halla upp ett svart skarp. Olle var snabbast pa att halla upp sakerhetsforeskriftspappret. Flygvardinnorna tyckte det var urkul, sarskilt nar den som stallde sig upp snabbast fick ga fram och sjunga "twinkel twinkel little star"/"blinka lilla stjarna" infor alla for att kunna vinna den sista t-shirten.

Grace fick sedan med oss fran Manillas utrikesflygplats till Manilas inrikesflygplats med Cebu Pacifics gratis shuttlebuss. Den ar till for dem som har biljetter vidare i Filippinerna med Cebu Pacific, vilket vi inte hade... Sa det var riktigt trevligt.

Vi hade under flygresan, med hjalp av varan nyhinhandlade guidebok, valt att flyga vidare till Boracay (med flygplats i Caticlan). Valet stod innan mellan Boracay och Palawan (med flygplats i Puerto Princesa). Mellan pest eller kolera, eller rattare sagt mellan fororenat vatten eller malaria. Vi valde att satsa pa frorenat vatten, det vill saga Boracay, eftersom vi inte hade nagra malariatabletter. Det skulle val ga att kopa over disk har, men de som vi behover for Palawan ar RIKTIGT starka med laskiga bieffekter. Det morkas ner att det finns malaria har sa vi visste inte det forran igar.

Vid inrikesflygplatsen sprang vi mellan de olika flygbolagen for att hitta en biljett till Boracay. Det fanns dock bara stand by till Boracay med tre persner innan oss och flyget var fullbokat dagen efter. Manila har inte det basta ryktet sa dar ville vi inte riktigt hanga... Saledes styrde vi om var kurs och bokade en flygbiljett till Palawan. Flyget gick klockan tre och flygvardinnorna bjod pa en massa gott att ata: kex-chips med loksmak, lila kokosmuffins, iste och jordgubbskarameller. En timma senare var vi framme i Puerto Princesa. Det kandes skont att komma vidare.

Det kanns som man ar pa landet har, mycket gronska och en massa smahus langs den stora vagen. Mopeder och triciclyes samt en del bilar aker omkring i full fart har. Folk hade lador med honor med sig pa flyget, de kacklade en hel del nar de lastades av. Men staden har en befolkning pa 161,912 personer (enligt lp 2003) sa det finns en hel del kvar att upptacka har. Staden ar inte sa liten som den kanns saledes.

Vi planerar att dra vidare till sol och bad, imorgon eller i overmorgn. Kanske blir det El Nido eller kanske blir det Port Barton. Hur hanterar vi malariasituationen har pa on da kanske nagon undrar? Tja, det ar lite sent att borja ata tabletter nu, samt att vissa myggor ar resistenta. Men vi kommer inte befinna oss pa landsbyggden och vi kommer alltid att smorja in oss med en massa myggmedel samt bo i rum med air con. Sedan far vi helt enkelt vara uppmarksamma pa symptomen. Far nagon av oss feber sa ar det dags att uppsoka en doktor. Vi har traffat en tysk tjej har som inte kakar pillerna heller, hennes doktor tyckte det var onodigt da pillerna ar sa hemska i sig och dessutom inte hundraprocentiga. Vi ska i alla fall fa hennes mobilnummer om det skulle vara nagot, da hon kanner lite folk har, folk som i sin tur kanner folk osv.

Jag saknar Kina lite redan. Det ar konstigt att inte "prata kinesiska" med folk har och sa. Men Filippinerna verkar stortharligt. Det lilla jag har sett har varit vackert eller i alla fall charmigt. Luftforreningarna marks definitivt av men dem ska vi ta oss bort ifran. Manniskorna har verkar valdigt trevliga och charmiga de med. Det ska bli sa kul att fa kanna av landet de narmaste dagarna och fa sig en uppfattning om det.

Valutan har ar kranglig att omvandla jamfort med Kina, tyvarr. Vi maste dela allt pa 7.5 vilket innebar att Olle far dela allt pa 7.5 da jag narmast behover en miniraknare eller en crash course i det hela for att lyckas. Prisexempel: Tricycleforaren pa flygplatsen ville ha 40 pesos men det ska typ kosta 6 pesos i vanliga fall. Vi gick (det var varmt) for vi var snala. Na, stallet vi ville bo pa lag i narheten och vi hade en kansla av att vi blev blasta (vad annars pa en flygplats?). Nasta gang ska vi inte fraga om priset utan bara betala 6 pesos nar vi kommer fram till destinationen.

Vi bor nu pa ett stalle som heter Casa Linda Inn and Restaurant som ser ganska mysigt ut. Tyskan som vi traffade och som vi at middag med bor ocksa dar. Sa nu ska vi vall ta oss tillbaka dit for en god natts somn, vi ar ganska sa trotta.

Allt har gatt bra an sa lange med Olles pass. Vi ar pa HK's flygplats nu och vantar pa flyget till Filippinerna. Nu ar det dags for frukost!

Nu ar vi i HK och semestern gar inte riktigt som vi har tankt oss. Olles pass ar nu ganska sa skadat (dalig kvalite + nitisk tulltjansteman = obra). Vi hoppas att allt kommer ga vagen men ar nu installda pa att det kan ga galet om det gar sonder annu mer.

Hall tummarna for oss!

Nu har vi biljetterna! Känns väldigt konstigt att resa iväg så här utan att ha planerat en massa innan. Men vad skönt det ska bli att komma iväg - till Filippinerna! Imorgon har jag lektioner i kinesiska och en Grade 2-klass. Sen så måste jag träffa Sandy för att skriva på papper, hon var på möte när jag var förbi TPR idag. Vi försöker åka till Hong Kong så snart vi kan. Kanske efter min Grade 2 lektion som håller på till 16.20. Så det är lite fullt upp nu... Vi måste ju bland annat packa.

Jag har en massa som jag skulle vilja skriva om här och ett flertal bilder som jag skulle vilja lägga upp men jag hinner tyvärr inte det. En annan gång alltså.

På onsdag kväll åker vi till Hong Kong och på torsdag morgon åker vi till Filippinerna! Helt underbart! Vi flyger med Cebu Pacific till Manila för 1800 RMB per person. Så nu är det lite fullt upp: packning, hämta flygbiljetter, skriva på papper för TPR, läsa på om Filippinerna med mera. Vi åker tillbaka tisdagen den 11 oktober till Hong Kong och kommer hem till Zhuhai på tisdagskvällen eller onsdagsmorgonen. Ska väl mest sola och bada på Filippinerna, hoppas att det inte regnar för mycket. Vi längtar verkligen dit, det ska bli så kul att få se det!

Jag har lärt mig ett kinesiskt uttryck: "people sea people mountain" vilket innebär ungefär att folk kommer att vara/resa överallt i Kina under oktoberlovet. Vilket innebär massor av folk på alla turistställen i Kina. Så en undanflykt till Filippinerna blir nog inte helt dumt...

Jag har fått mitt första brev hit till Kina (från min mamma) så adressen som jag skrev här funkar således. Brevet var så gott som "uppsprättat" på båda kortsidorna. Kan bero på dålig posthantering, nyfikenhet eller censur... Postar ni nått så skicka inte smågrejer lösa i kuvertet för det lär åka ut genom jättehålen.

Idag fick jag tillbaks mitt pass så nu kan vi ut och resa igen! Olle har förresten fixat lite resebilder (från Estland, Lettland och Litauen) sen i somras som finns här.

• Jag har fått ett kinesiskt namn: lì (uttalas lite som Lee/Leigh)
• Jag har haft två lektioner i kinesiska - det är jättekul!
• Jag övade kinesiska när jag var nere hos vår frisörsalong och fick håret tvättat
• Jag har köpt en mp3-spelare
• Jag har ätit en massa god mat, däribland dumplings med jordnötssås och stekt aubergine
• Min fredagslektion (idag) var helt underbar, två pojkar och sju flickor runt 10 år gamla

Min visum-process börjar närma sig sitt slut. På fredag har jag förhoppningsvis mina dokument i handen. De utlovade 15 dagarna blev ju lite fler, ingen större överraskning längre. Suprise, suprise, jag är faktiskt inte i Sverige... Nähä?

I fredags var jag (tillsammans med Beth, Michelle, Tammy, Brad och Sheena) på "intervju" som ett steg i visumprocessen. Sandy från TPR tog oss dit. Några värdefulla tips för att säkra sitt visum för Kina:

* Säg inget om att du tänker åka till Tibet om du nu har tänkt göra det.
* Om du är journalist eller pluggar till det så är det något att hålla tyst om.
* Frågar dem dig vad du tänker göra efter att ha jobbat klart i Kina så säg "jag kommer att åka tillbaka till mitt land".
* Ha koll på var du bor i Kina, dvs. din adress.
* Säg inte att du redan jobbar på TPR (Sandy viskade detta till oss när vi var där på plats för intervjun) - vilket vi ju alla gör...

Beth var först ut och blev överröst av frågor. När det blev min tur så hade de bytt intervjuare sedan innan och dessutom så var jag näst sist ut, så jag behövde bara svara på en fråga (Sandy tolkade): "Hur länge gäller ditt kontrakt på TPR?" En enkel fråga som medförde ett enkelt svar: "15 juni". Tydligen inte ett bra svar (om än dock sanningsenligt) för sedan debatterade Sandy och hon som intervjuade mig detta ett bra tag. Jag ville bra gärna veta vad som var problemet där, men så småningom skickades jag i alla fall iväg till fotograferingen vilket innebär att allt var klart. Fotot blev urfult, mina ögon såg urkonstiga ut, men så kan det vara. Vi tog oss alla igenom intervjun och genom min hälsodeklaration kunde jag se att min blodtyp är AB (- eller + stod inte). Jag har alltid undrat vad jag har så nu vet jag, men ok, det säger mig ändå inget för jag kan inte ett dyft om sådana grejer.

Mina helglektioner gick bra. Jag fick döpa en ny tjej till Georgia (hennes kinesiska namn lät lite som det) och hon såg ut som en "Southern Belle" fast i kinesisk tappning, med tyll-liknande prinsessklänning och allt. Eftermiddagslektionerna på lördagen innebar föräldrarbesök de sista 10 minuterarna och den här gången fick de inte ställa några frågor, så det gick väldigt smidigt. Min förmiddags-TA Ada kan inte komma längre då hon har lektioner på sitt universitet vid den tiden så jag har fått en ny tjej: Lemon. Hon är också jättebra så det är inga problem. Jag fick ett brev från Ada där hon skrev att hon skulle sakna mig och att jag var en bra lärare - jag blev så glad för brevet! Hur gulligt som helst. Jag har också fått en teckning från en av mina elever (Christy) med en massa prinsessor ritade på. Mina barn är helhärliga, vissa mer än andra. För visst, några få är helkonstiga och vissa löper amok när vi ska leka medan andra testar mig och min TA ett flertal gånger. Men de har alla sin charm. Ni skulle höra en av mina elever, Bobby, en rund kille med spretigt kortklippt hår, kanske 5-6 år gammal och som läspar lite, när han ska svara på frågan "What is your name?". Svaret är helt underbart: "My name's de Bobby". Jag kommer nog fråga honom det varje gång för det låter så härligt. Till slut kommer han väl (tyvärr) få det rätt.

Vi snackar en hel del lektioner när vi lärare träffas, särskilt alla vi nya. John har de roligaste historierna. Inte min stil när det kommer till undervisning men underhållande att höra om. Incident 1: En av hans elever (ett yngre barn) är skitjobbig och hemsk så under viskningsleken passar John på att viska "your little wanker" till ungen, vilket ungen fattar noll och inget av. Hämnd ljuva hämnd... Incident 2: John har en klass med ungdomar varav flera stinker svett, och det blir inte bättre av att de får springa runt under vissa av aktiviteterna. Så vid sitt andra undervisningstillfälle introducerar John ordet "deoderant" som de får lära sig uttala och får översatt för sig. Han visar med rörelser hur man använder deoderant och säger därefter till att vid nästa lektionstillfälle så MÅSTE ALLA ha på sig deoderant. (Deo är inte något som används av alla i Kina precis...)

På lördagskvällen hade jag English Club i en och en halv timme. Jag visade bilder och snackade om lite allt möjligt som hade med Sverige att göra. En kvinna tyckte att hon gillade våra klockor... Hon skämdes när någon annan i publiken var snabb att påpeka att det är Schweiz som är kända för sina klockor. "To loose one's face" är lite av att problem för kineserna, dock inte mina K-elever för de är så små ännu. Min publik (ca. 15-20 pers) ställde jättebra frågor och var jättegulliga. Den mest irrelevanta frågan till ämnet var "vilka är dina favoritfilmer?". Jag har hört om andra som fått ännu konstigare frågor, typ "Hur tvättar du och fixar ditt hår?".

På måndagskvällen firade vi Michelles födelsedag på restaurangen Fusion. Jag tog fajitas med biff och grönsaker och fick värsta gigantiska portionen som jag bara orkade en fjärdedel av. Så de andra fick hjälpa mig med att äta upp det. Michelle fick gratis glass-*moon cake från restaurangen. Varje restaurang och pub som hon var på, och där hon sa att hon fyllde år, gav henne någon form av efterrätt/tårta. Så det blev väl en 5 stycken totalt eftersom hon fyllde år under två dagar (Californien-tid och Kina-tid). Ashley hade med sig en kinesisk kille, hennes nya pojkvän antar jag, som gick under det engelska namnet Dream Dragon, schysst namn!

Idag var Olle och jag på Eskimo café med Michelle, ett riktigt trevligt ställe med en massa god mat. Något är förresten på gång med mig... Jag har nu en hals och en näsa som kliar och ögon som rinner när jag lägger mig ner. Några av lärarna verkar tro att det är allergi medan Olle inte tror det, själv har jag ingen aning. Michelle gav mig i alla fall Loratadine idag som jag har börjat äta av nu. Det är värt ett försök. Annars har jag försökt lära mig kinesiska med hjälp av Pimsleur's Chinese Mandarin och Olles Mp3 spelare. Det är inte lätt.

*moon cake äts här under the Mid Autumn festival, som var i söndags (fullmåne). De som jag har testat har inte varit vidare goda, typ med ankägg och så i, men det ska finnas sådana med melon eller kokos i också som ska vara mycket godare. Problemet är bara, för oss med begränsade kunskaper i kinesiska, att hitta dem.

1.) Sylvias dagbok

Linda Skugges första kapitel (Man kan ju undra vad männen ser) ur Sylvias dagbok publicerades i fredags i Nerikes Allehanda. Skugge skriver "Tanken är att göra fiktiva krönikor som Bridget Jones fast om en tvåbarnsmamma som heter Sylvia Svensson. Sen i mars kommer boken! Den blir mkt rolig och mkt sorglig och mkt desperat." i Nerikes Allehandas chatt med Linda Skugge. Jag gillar verkligen Bridget Jones-stilen som hon använder sig av. För övrigt är hennes stil väldigt mycket Linda Skugge-stil och det är samma ämnen som hon alltid skriver om i sin blogga. Får se framöver om jag har tröttnat på det eller inte, men just nu ser jag fram emot nästa kapitel, för att inte nämna när den kommer ut som bok! Kolla även in fotot på henne, hon är urfin på det.

2.) the o.c.

De flesta här av de utländska lärarna följer tv-serien the o.c. maniskt. Det är ett hett konversationsämne här således och Olle och jag ville inte bli lämnade utanför... Så nu har även vi börjat följa den och därmed blivit beroende. Vi har laddat hem den första säsongen och sett ett tiotal avsnitt redan. Hur missade vi att se den här serien i Sverige? Better late than never…

3.) Kim Thörning

Kim är nu på Nya Zeeland där hon reser runt och letar efter jobb. Hennes sida // Life of Kim Thörning är urläcket gjord, jag är såå avundsjuk. Hon vet verkligen vad hon sysslar med! Själv klarar jag inget sådant alls men Olle är underbart duktig, så jag har honom att tacka för min blogga. Utan hans hjälp hade det inte funnits någon blogga för Linda Eneman. Anyhow, det kommer verkligen bli ett sant nöje att hänga på Kims sida och hålla sig uppdaterad med vad hon sysslar med. En så fin sida!

Efter en hel del slappande idag så är det nu dags för mig att sätta fart. Det blir inget riktigt bloggande om de senaste dagarna, men det kommer. Här är allt bra kan jag ju sammanfatta i alla fall. Olle och jag ska iväg och äta mat, "storhandla" och sedan ska vi fira Michelle (från Californien) som fyller/fyllde år. Jag återkommer förhoppningsvis imorgon med ett längre inlägg. Kram!

Om någon skulle vilja ha våran adress så kommer den här:

TPR Building, Linda Eneman
1022 FengHuang South Road
XiangZhou
519000 Zhuhai
China

Eller ja, adressen går till mitt jobb då det är troligare att posten kommer fram om man använder den adressen.

Jag har haft utbildning om Kindergarten-klasserna idag på eftermiddagen - jättebra! Olle har redan skrivit en massa om denna dagen så läs om det på hans sida. Dessutom har han lagt upp bilder två gånger idag. Värt att kolla in!

Idag hade jag en ny klass: Grade 2 från No.2 Primary School. Det var 12 elever som var ca. 7 år gamla. Jag hade även en ny TA: Eddie. Barnen hade alla sina skoluniformer som bestod av gula shorts med matchande gula t-shirtar av seglarmodell. Alla hade redan engelska namn, de ovanligaste namnen var Lion och Star. Lion var en bred kille och Star trodde jag skulle vara en av de få tjejerna, men inte, utan han likaså var en riktigt bred kille. Jag blev något om förvånad vid "uppropet" alltså. Vi lekte några lekar och barnen var helt exalterade och förvirrade. Det ska bli kul att ha dem nästa onsdag igen.

Det verkar vara något fel på min mail då somligas mail tydligen inte kommer fram. Ni på listan här under är sådana som jag har fått mail eller kommentar från nyligen eller för ett tag sedan, men jag har ännu inte hunnit svara er alla.

Ylva
Jenny
Lejla
Hasse
MiaK
Maria
Annica
Amanda
Anna
Petter

Någon som har mailat mig men som inte står med på listan? Testa i så fall att maila igen! Kan även vara så att vissa av era mail går fram medan andra inte gör det. Jag har försökt hitta felet (med Olles hjälp) men har inte lyckts. Ville bara meddela det, jag vill ju inte gå miste om några mail!

Nu har jag äntligen lite tid vid datorn igen. Med Olles pluggande, mitt jobbande och alla aktiviteter här så blir det inte mycket tid över för annat. Jag ligger efter med mitt mailskrivande och följande dagar lär nog inte erbjuda så mycket tid för sådant heller. Ge mig lite tid bara...

Så följande har då hänt:

I söndags hade jag fem K-lektioner. Mina två klasser på eftermiddagen är helt och hållet underbara. Ungefär 10 elever är helt perfekt. Att ha en TA är definitivt ett plus dessutom. Ibland upprepar mina elever allt jag säger såsom "My name is Linda", "listen up please", "yeah, good" och så. Mina små papegojor ^.^ Då är en TA verkligen till stor hjälp!

Middag åt Olle och jag med Greg, Annabel, John, Sam, Sheena och Simon. Vi tog bussen till en schysst kinesisk restaurang och beställde in en massa goda rätter. Jag och Olle roade oss med att lära ut svenska.

Sedan åkte vi till Bar street och satte oss på Cohiba bar för att fira Alex, Beths pojkväns, födelsedag. Vincent hade med sig en tårta med ljus till och en solfjäder med Alex kinesiska namn (som Vincent har gett honom) ditskrivet. Det var en massa trevligt folk där och stället var riktigt schysst. Såg en kinesisk tjej bli utburen därifrån, hon var helt väck stackarn.

Kina och Christian: vi tänkte på er hela dagen, så synd att vi inte kunde vara med på erat bröllop. Vi hörde att det var jättefint och vackert! Kanske finns det en bröllopsvideo (filmad av Nalle eller, ännu roligare och mer traditionsenligt, av Christian) som vi kan få se sen? MiaK tar förhoppningsvis med foton därifrån när hon och Martin kommer hit.

På måndagen så kom Shirley och Ed förbi för att titta på vår lägenhet. De var på jakt efter en bättre och de gillade verkligen vår (vi gillar den med!). Så vi försökte hjälpa dem med att hitta en i våran byggnad. Nu verkar det dock som om de har hittat en annan lägenhet någon annanstans, de hör av sig till oss imorgon med info om de har skrivit på kontraktet eller inte. De vill i alla fall bjuda oss på hemlagad middag som tack för besväret - de är urgulliga! Shirley och Edward är typ 65 år och de har bott i Kina i fem år. De är från Canada och har fem barn där som de bor hos när de åker tillbaka. Payback-time; deras barn får typ tvätta deras tvätt och laga mat åt dem då! De är så coola.

På eftermiddagen åkte Olle och jag förbi min skola för att jag skulle skriva på två papper gällande mitt visum. Vi passade på att äta stekta dumplings och handla på Jusco (som har ett ganska bra internationellt sortiment gällande matvaror). Jag köpte en dyr matta att ha utanför badrummet: 55 RMB - för det kan man få mycket god mat här, flera gånger om dessutom! Lägenheten ser lite mysigare ut nu i alla fall.

Idag har Olle och jag varit på hiking. Upp och nerför berget i Jingshan park mellan klockan ett och två på eftermiddagen ungefär. Det var en gång med trappsteg men som vi dröööp av svett! Det är helvarmt här fortfarande, solen gassade och vi fick lite färg på axlarna, särskilt Olle. På toppen hade de en sten med kedjor runt fyllda med hänglås. För 28 RMB så får man i kiosken bredvid köpa ett hänglås och få sina namn ingraverade i det. Det är en symbol för evig kärlek här i Kina och vi såg ett par få sina namn ingraverade i ett hänglås när vi var där. Utsikten var fin, det var kul att se staden uppifrån. Jag såg en orm också (i en badbalja, till för att bli fotad med) och Leah såg två, den andra ringlade bredvid stigen, en svart tjock en tydligen. Den fick bråttom därifrån i alla fall, jag är glad att jag slapp se den.

Vi lunchade därefter med Leah, Beth och Ashley medan Brian åkte hem istället för att få sig en dusch. Det var ett billigt ställe med mycket god kinesisk mat, dit ska vi definitivt ta oss igen. Sedan shoppade vi på Watsons som har ett trevligt internationellt sortiment när det kommer till mediciner och badrumsprodukter. Jag köpte några piller för min hy (naturläkemedel) då den har blivit så mycket sämre här, precis som alla andras här. Det sägs att det är maten vi äter det beror på, typ hur den förbereds eller tillagas. Jag vet inte, det ska tydligen inte bero på att man äter onyttigt, för det gör vi inte mer här än vad vi gör hemma skulle jag tro.

Fick mail ifrån Mia idag förresten. Nu har hon och Martin bokat flygbiljett - hurra! Vi får besök i december eller januari! Det ser vi fram emot. Fler som kommer och hälsar på oss? Vi vill ha många många besökare.

Ikväll såg Olle och jag Grattis världen med Filip och Fredrik. Så vi går ju inte miste om allt svenskt därhemma, tack och lov! Dessutom slipper vi ju en massa svensk skit! Helt ok.

Jag skriver bara lite kort nu, jag ska upp tidigt imorgon och jobba (fem lektioner sammanlagt).

"Festen" igår på kvällen var annorlunda. Mycket god mat och trevligt sällskap. Vårat syfte där var att visa upp oss, typ "titta vad många utländska lärare vi har på TPR". Kändes väldigt konstigt.

Lektionerna (5 st) idag gick bra. De tre första var föräldrarna med de sista 10 minuterarna. De ställde en massa frågor som drog ut på tiden... Freda, som har jobbat där som Kindergartenlärare i flera flera år, sa åt mig att inte låta föräldrarna ställa några frågor nästa gång. (Föräldrarna bjuds alltid in till den tredje lektionens sista 10 minuter.) De två sista var på eftermiddagen. Jag hade ca. 10 elever båda gångerna och det var helt underbart. Precis lagom många. Jag fick namnge några (med hjälp av min TA Sunny, namnen låter lite som deras kinesiska namn): Charlotte, Jacky, Howie och Susan (den sistnämnda fick namnet ändrat till Scarlet när mamman hämtade henne - mamman var Borta med vinden-fan).

På kvällen hade TPR barbeque på TPR café. Vi skulle fira Teachers' Day och Mid-Autumn Celebration. God mat, men Olle missade det tyvärr för han låg hemma förkyld. Jag åkte dit direkt efter mina lektioner. Ingen rast, ingen ro. Nä, jag är faktiskt ledig på måndag (än så länge) då min klass inte hade tillräckligt många elever.

Igår läste jag klart The Drink and Dream Teahouse av Justin Hill. Det var en mycket fin bok med ett väldigt vackert språk. Bokens huvudpersoner var väldigt välbeskrivna och likaså bokens miljöer. Tyvärr hände det inte så mycket i boken så det blev aldrig riktigt spännande. Men ändock var det en mycket härlig bok.

Kul att du ringde igår Lejla! Efter allt prat om resor så är jag nu jättesugen på att åka iväg någonstans. Jag är ledig den från den första oktober (lördag) till antingen den 7 oktober (fredag) eller den 9 oktober (söndag). Då hoppas jag verkligen att Olle och jag kan komma iväg. Tammy och Brad ska nog till Hong Kong och Michelle och Sheena ska nog till Yangshuo men vi har redan semestrat där och vi känner verkligen för att besöka ett nytt land. Vi får kolla upp vädret i de olika länderna här i närheten och sedan försöka hitta ett billigt flyg. Det ska gå att hitta sådana på resebyråerna i Macau, precis vid gränsen ska de ligga. Men vi kan inte ta oss till Macau än för jag har inte fått mitt pass tillbaka. Olle fick sitt i förrgår (vi har nu anmält var vi bor för polisen och det var ok) men mitt arbetsvisum är ännu inte klart. Länder vi kan tänka oss att åka till (där vi ännu inte har varit) är bland annat: Laos, Kambodja, Vietnam, Filippinerna, Sydkorea, Japan och Taiwan (fast det hör ju till Kina menar kineserna...). Vart ska vi åka? Ett trevligt litet "problem" att lösa!

Snart ska jag iväg på TPRs "fest". Vi blir bjudna på mat vilket är trevligt men vi måste ha våra TPR-tröjor på oss och vi kommer garanterat att få jobba med att göra reklam för skolan. Så "smile - it's China"; vi får betalt i mat, inte i lön, haha. Men, men, maten lär vara god!

Tillägg: Haha, precis när man har skrivit det här så får man mail om att vi bara är lediga mellan den 1 oktober och den 6 oktober. Allt ändras hela tiden, bara att vänja sig... Ska prata om detta med lite folk ikväll i alla fall.

Nu är alltså min utbildning klar. Det känns skönt. Utbildningen har faktiskt varit riktigt bra, med massor av tips och idéer på undervisning som passar på TPR-skolan. Lite info om kulturella skillnader och sådant har även varit givande.

Nu väntar jag bara på att mitt schema ska fyllas på. Jag fick veta idag att en av mina klasser har blivit inställda (pga. för få elever), två har blivit framflyttade till nästa vecka (nästa fredag i stället för imorgon) och två har ännu inte blivit bekräftade. Nästa vecka ska vi få besked om vilka vuxenklasser vi ska ha. Så det blir verkligen en mjukstart här!

Idag hade vi utbildning igen. Jag höll i en demolektion anpassad för K1a, dvs. 4-åringar som precis börjat läsa engelska. Allt gick bra, inga problem.

Jag har fått mitt schema påfyllt nu med. Det är C-klasser (C = Children) så barnen är mellan 7 och 10 år gamla och jag är i samma skola (Xiangzhou) som tidigare. Jag har lektioner på fredagar (med början den 9 september) mellan kl. 14.30-15.20 och 15.30-16.20, måndagar mellan 16.15-17.05 och onsdagar mellan 15.30-16.20. Således kommer min lediga dag att infalla på tisdag eller torsdag.

Lönen delades ut idag föresten, jag fick 1050 RMB för min utbildning och de klasser jag har haft. Jag har inte riktigt klurat ut exakt hur de räknar ut den, så jag ska kolla upp det. Kvinnan som gav oss lönen talade så gott som obefintlig engelska. Nästa lön blir i alla fall bättre!

På fredagskvällen har TPR fest i staden ZhongShan så vi blir skjutsade dit direkt efter att min lektion har slutat. Festen håller på till 22.00 (vilket innebär att man här hemma klockan 23.00) och vi kommer att bli bjudna på mat (jippi!). På lördagskvällen har TPR fest på TPR café för att fira "Teachers' Day and Mid-Autumn Festival" mellan 18.00 till 21.00. Därtill tillkommer mina helglektioner, så det ser ut att kunna bli en ganska så fullspäckad helg. Jag får planera mina lektioner imorgon förmiddag alltså.

Han heter Teddy (känd från Mr. Bean) och sitter nu i vår soffa. Olle har lagt ut en bild på honom här. Han kommer från TPR café och stinker rök stackaren, men det blir nog bättre snart.

Imorgon och i övermorgon har jag utbildning mellan kl. 14.00 - 17.00. Vi ska turas om att hålla demolektioner för varandra på 45 minuter vardera. När man inte agerar lärare så får man agera elev, vilket är riktigt kul. Jag ska hålla i en K-lektion men har inte planerat den vidare utförligt ännu. Jag tänkte göra det imorgon istället.

Nu åskar det här. Blixtarna lyser upp kvällsmörkret, riktigt mysigt!

Tänkte jag skulle skriva lite mer utförligt vad som har hänt de senaste dagarna (torsdag - måndag). Det har varit lite fullt upp med aktiviteter, förberedelser, jobb och intryck de senaste dagarna.

Torsdag
Vi hade lärarmöte mellan kl. 10.30-11.30 då alla presenterade sig och då vi fick lite information om den kommande terminen. Vi, lärarna och en del från personalen, blev även fotograferade då och den bilden kan ses här. Därefter åt vi alla på Dumpling King (där Olle och jag hade ätit dagen innan) och skolan bjöd. Vi upptog fyra bord i restaurangen och rektorn beställde in mängder med mat. Det är så härligt att bli bjuden på mat av skolan för de tar en alltid till ställen med god mat och de vet vad som är allra godast på menyn. Rätterna bara fortsätter att komma och placeras på bordets snurrbricka, de uppätna rätterna ersätts hela tiden av nya rätter känns det som. Man bara äter och äter för man vill ju testa allt nytt som kommer in och sedan är det bara så gott!

Shirley, Edward och Ian på Dumpling King

Därefter fick vi våra scheman för den här terminen. Det ska till många fler lektioner senare men riktigt när vet jag inte. Nu vet jag bara att jag jobbar lör-sön kl. 9.00-12.05 med elever i åldrarna 4-7 år (Kindergarten). Lektionerna är på 50 min vardera och jag har samma elever på både lördagarna och söndagarna. Eventuellt har jag även K-klasser på eftermiddagarna också men det är ännu inte bekräftat. De börjar i så fall nästa lördag och söndag. Skolan skriver fortfarande in fler elever och dessa lektioner börjar därför senare. Jag jobbar i Xiangzhou (där min utbildning var) så det blir en del bussåkande. Vi fick de tillhörande böckerna samtidigt som vi fick schemat och vi fick även klistermärken (till för att muta barnen med), en penna och häften till att skriva våra lektionsplaneringar i.

Sedan hade alla vi nya lärare utbildning för Riaz. Vi lärde oss nya lekar och fick även lära ut egna lekar till varandra. Det var kul och givande. Nästa vecka ska vi ha de sista två lektionerna i vår utbildning.

På kvällen var Olle och jag iväg till Beth och Ashley och därefter åkte vi till ett Karaoke-ställe. Vi firade Ellen, Annabel och Sam som hade fullföljt sina kontrakt på TPR och nu skulle åka hem igen. Vi var jättemånga i ett litet karaoke-bås så det var lite väl trångt men väldigt trevligt. Samma låtar och videor som på förra stället. Fick som vanligt ABBA-låtar tillägnade mig... Dancing Queen förföljer mig här i Kina! Olle och jag var kvar tills de stängde vid två. Jag var ganska hes då. Här är några bilder från karaoken:

Jag och Beth sjunger karaoke

TPRs rektor Simone sjunger karaoke med Susanna

Beth, Leah och Annabel

Sam, Ellen och Annabel med varsin tårta

Fredag
Jag tog det lugnt på förmiddagen och en del av eftermiddagen innan jag träffade Tammy och Beth vid kl. 15.00. Vi gick till Jenny's café och hjälptes åt att planera morgondagens lektioner då vi alla hade K-klasser (K = Kindergarten) medan vi åt lite mat. Det var skönt att kunna lägga upp en grundstomme tillsammans. Jag lyckades sedan hamna på samma buss som Olle på vägen hem. Han hade varit och simmat med Greg. Sedan planerade jag mina lektioner lite mer ingående när jag kom hem. Men först satt jag och höll Olle sällskap då han blev klippt hos frisörsalongen som ligger granne mede oss. De hälsar på oss så glatt varje gång vi går förbi (vilket ofta blir några gånger om dagen) så det kändes som ett trevligt ställe. (Jag undrar bara hur länge de kommer orka ropa "Hello" eller "How are you?" till oss. Borde de inte tröttna? Men det är så många som jobbar där, kanske 15 stycken, varav de flesta hänger utanför, så de kanske turas om att ropa.) Olle fick i alla fall en fin klippning.

Lördag
Min första arbetsdag på TPR! Jag kom dit vid fem över halv nio och stämplade in. Min TA (Teacher Assistant) Ada verkar jättebra; snäll, trevlig och duktig. Den första klassen bestod av 5-åringar, den andra av fyraåringar och den tredje av 6-7-åringar. Klasserna bestod av 15-18 barn (18 barn är maxgränsen) med mestadels pojkar i och höll på i vardera 50 minuter. Varför mest pojkar? Det är dem föräldrarna satsar mest på, tyvärr även så i moderna Zhuhai.

Jag fick namnge barn i alla de tre klasserna (engelska namn, sådan är standarden här i Kina). De flesta har redan engelska namn, antingen sådana barnen eller föräldrarna kommit på eller sådana som tidigare lärare har gett dem. Populära namn bland barnen i mina klasser var Wayne, Ben, Jack och Jenny. Andra namn som förekom var bland annat Andrew, Marco, Tye, Jerry, Alen, Jessie, Claire och Linda. De mest udda namnen var Apple, Ding Ding, Tree och Superman. Pojken med namnet Superman hade tydligen ett annat, "riktigt" engelskt namn berättade sedan hans mamma när hon hämtade honom, men pojken hade hur självklart som helst svarat Superman när min TA Ada frågade honom om han hade något engelskt namn. Man brukar välja engelska namn som låter som barnens kinesiska namn (i den mån det går) så de namnen vi gav (min TA och jag hjälptes åt) barnen var bland annat Jack, Lewis, Jude, Charlie, Harry, Jacky, Fay och Holly.

Mina lektioner var mest som en introduktion. Vi presenterade oss för varandra, delade ut böcker och namnlappar, gick igenom regler, lekte lekar, sjöng och delade ut klistermärken. Jag hade två barn som grät men som snabbt tröstades av min TA. Ingen spydde, tack och lov! Jag hade så kul, så jag trivs verkligen. Barnen är så söta så.

Olle mötte upp mig vid skolan till lunch och vi gick med Tammy till ett litet hak som serverade urgoda stekta dumplings för fem kronor portionen. Därefter åkte vi hem så att jag kunde sova middag och planera morgondagens lektioner (samma barn ingen).

På kvällen hade TPR fest för A-eleverna (A = Adult) och TPRs lärare på skolans café. Det bjöds på snacks och dryck och en pianist hade kommit dit från USA för att spela lite jazz. Sedan agerade vår rektor Simone DJ och folk gick upp för att dansa (vid nio på kvällen, så det är inte riktigt som hemma...). Tre ABBA-låtar spelades, däribland Dancing Queen såklart. Det är tydligen obligatoriskt att peka på mig när vi dansar till den för jag är ju svensk... Olle spelade den brittiska varianten av Skitgubbe med några av grabbarna medan jag dansade med tjejerna. Det kändes i alla fall så uppdelat mellan "pojkar och flickor" men det är väl egentligen en överdrift...

Söndag
Jag hade K-lektioner mellan kl. 9.00-12.05 igen med samma elever som dagen innan. Min TA Ada kunde inte komma så först hjälpte Macro mig och sedan byttes hon av av Tah-Tah (ja, en del vuxna här har också ganska ovanliga "engelska" namn). De var så rara och trevliga de med, samt duktiga, så det var inget problem. Min första lektion handlade mestadels om presentationer ("who are you?" "I'm ..."). Min andra lektion handlade om "good morning", "good afternoon" och good night" samt med tillägget av "mommy" och "daddy" när de greppat det första. Min tredje lektion (för 6-7-åringarna) handlade om familj och släkt ("parents", "brothers", "sisters", "uncle", "aunt" och "cousin") samt "how are you?". Jag följer böckerna med medföljande lektionsuppläggsförslag (när de sistnämnda är vettiga) och CD-skivor då man måste göra så här på skolan. Men materialet är förhållandevis bra så det är helt ok. Lite tråkigt men bra mycket enklare för mig. Det är dock lite svårt att lägga engelsknivån rätt för 6-7-åringarna då vissa är totala nybörjare och andra har läst engelska i upp till tre år. Två av barnen i mina klasser har tydligen ADHD fick jag veta men det har inte påverkat undervisningen nämnvärt ännu. Allt flöt på bra och jag hade det jättemysigt. Barnen verkar trivas också men föräldrarna är dem som verkar mest impade av en västerländsk lärare. De är väldigt glada när barnen säger hej och hej då till mig på engelska då de lämnar och hämtar dem.

Olle mötte åter igen upp mig och vi åt stekta dumplings från samma ställe. Så riktigt gott! Sedan handlade vi frukost på Jusco till morgondagen och sedan nya kontantkort med nya mobilnummer. Vi har nu China Mobile i stället för China Unicom då det förstnämnda är bättre, mer populärt och framförallt billigare. Olle har bytt sitt nummer redan men jag måste säga åt alla på min skola att ändra till mitt nya nummer innan jag byter till China Mobile. Så mitt gamla mobilnummer gäller än medan Olle numera har +86 13427734470. Vi tog de billigaste numren de hade, dåliga nummer enligt Denis. I Kina ses numren 4 och 7 som otursnummer då de har en negativ språklig betydelse. Se detta för en bättre förklaring. Nå, det gör oss inget då det viktigaste för oss är att numren var billiga!

Måndag
Idag har vi framförallt letat efter en bankomat här i närheten som tar emot Olles VISA-kort. Det gick inte så bra. Det var givetvis jättevarmt (ugnsvarmt ungefär) så det var lite kämpigt att knalla omkring mitt på dan. Bankerna skickade hos hela tiden vidare: "Inte här, men testa den banken", tills vi slutligen kom till någon som visste att det inte fanns någon sådan bank i vårat område. Bara några få bankomater här i Zhuhai tar emot Olles kort, varav vi känner till en. Så dit får vi ta oss i morgon. Vårat ICA-kort fungerar däremot på fler bankomater här, men inte på alla. Jag ska få ett kinesiskt bankkort från min skola lite senare där min lön kommer sättas in och det kommer att fungera på alla kinesiska banker. Men den första månadslönen får jag kontant istället (den 7:e september).

Tänkte skriva en snabb uppdatering nu ikväll. Mina lektioner har gått jättebra och barnen är jättehärliga. Nu så är jag ganska så trött men jag är ledig på måndag och tisdag så då hinner jag vila upp mig. Det ska nog även kunna bli lite tid då till att skriva lite mer om de senaste dagarna.

För nu hade jag tänkt gå och lägga mig! Imorgon har jag tre lektioner då jag undervisar elever i åldrarna 4, 5 och 7 år. 4-åringarna är kända för att börja gråta och till och med spy (på grund av nervositet och rädsla) vid deras första dag i Kindergarten. Det verkar ju härligt... Då kan det vara skönt att ha en TA (Teacher Assistant) som hjälp, vilket alla K-lärare har. Min heter tydligen Ada. Alla lektioner är planerade (jag, Beth och Tammy hjälptes åt idag) och jag känner mig redo inför imorgon, det ska bli så kul! Jag jobbar mellan kl. 9.00 till 12.05 och sedan ska jag träffa Beth och Olle för att prata om hur våra lektioner gick och kanske äta lite. På kvällen är Olle och jag bjudna till "Student's Night" (för de vuxna som studerar på TPR) på skolans egna café. Olle har skrivit mer om gårdagens karaoke, dagens händelser samt morgondagens kvällsaktivitet, så ni får hålla till godo med det här tills jag har tid att skriva lite mer.

...så jag skriver mer imorgon. Jag har fått mitt schema nu som ännu inte är fullständigt. Just nu vet jag bara att jag undervisar Kindergarten (4-6 år) på lördagar och söndagar mellan kl. 9.00 och 17.00 med två och en halv timmars lunch. Vad mer det blir vet jag inte ännu. Men nu så ska jag iväg med Olle till Beth och Ashley och senare blir det karaoke - ja!

Idag var det bara tjejerna som går samma utbildning som jag som behövde komma till lektionerna. Vi hade undervisning om kindergarten-klasserna idag och de på TPR tycker inte att killar passar för det. Så de fick vara lediga idag medan vi var där mellan 9.00-17.00 (med två timmars lunch). Men vi kommer att få bättre betalt eftersom man får mer i lön då man undervisar åldrarna 4-6 år (det ska vara jobbigare och svårare).

Lektionerna var väldigt givande och läraren väldigt bra. Vi hade bland annat demolektioner där vi turades om att vara lärare och elever. Vi spelade några riktigt jobbiga ungar så vi hade riktigt kul.

Lunch blev tjocka nudlar med biff för fem kronor på ett muslimskt hak. Sedan kollade vi (jag, Ashley, Amelia och Sheena) in en massa riktigt billiga klädaffärer men det fanns inget där som föll mig i smaken.

Kvällsmat åt jag med Olle på Dumpling King i närheten av min skola. Sedan inhandlade vi bland annat handdukar till badrummet, något som vi har letat efter ett bra tag. De är "dyra" här i Zhuhai och oftast både fula och av dålig kvalitet. De som vi hittade idag var gråblå och kostade 90 kr totalt så de fick duga.

Sedan tog vi buss nummer nio hem som vi inte åkt innan men som vi visste stannade utanför vår lägenhet. Det blev en lång omväg och vi trodde att vi skulle bli tvungna att sitta där på bussen i evigheter, åkandes runt i de mindre trevliga delarna av Zhuhai, men sen så var vi helt plötsligt i närheten av vårat hem. Tur det!

Idag har jag bland annat varit på hälsokontroll. Man behöver ha genomgått en sådan (i Kina) för att få jobba här. Så efter kl. 9.00 på morgonen blev vi skjutsade dit av skolan. Vi fick fylla i några papper med information om oss och vilka sjukdomar vi hade haft eller inte haft. Sedan kollade de våran längd, vikt och röntgade våra lungor. Till blodprovet (de kollar främst efter HIV) använde de en redan använd spruta som de sköljde av i vasken och därefter torkade av på kläderna, så det borde ju vara ok, ingen annan verkade protestera. Men nu hoppas jag att ni inte tror mig, för jag är inte allvarlig. Självklart var det en engångsspruta och de var mycket professionella. Därefter kollade de synen och hörselgångarna och sedan fick vi ta EKG och blodtryck. Sist klämde de lite på oss: ben, mage och hals. Men de fyllde även i vissa saker som godkända trots att de inte kollade dem, såsom ens tänder. Om tre dagar får vi veta om vi har blivit "godkända" eller inte på våran hälsokontroll. Om vi inte är godkända, vad det nu än innebär, så får vi inte jobba här. Men det känns inte som något man behöver oroa sig för.

Utbildningen på eftermiddagen var väldigt givande idag. Vi hade en ny lärare (han har jobbat på TPR-skolan i ungefär 6 år) som var väldigt konkret och trevlig. Vi fick veta lite mer om hur man gör saker på vår TPR-skolas sätt, så att de är nöjda. Vi fick även lite bra tips på lektionsupplägg och liknande.

Jag vet föresten nu att jag kommer att undervisa Kindergarten-elever (4-6 år) (alla får inte undervisa dem) men förmodligen inte eleverna i Youth class (11-17 år). Kindergarten ger bättre betalt men jag hade verkligen velat ha de andra eleverna med, det är ju främst dem jag är utbildad till att ha. Jag har inte hört något mer men jag utgår från att jag kommer att få eleverna i Children class (7-10 år) och Adult class (17 år och uppåt). Vi får våra scheman nu på torsdag och börjar troligen arbeta på lördag (eller eventuellt senare). Så jag vet inte vidare mycket om vilka jag kommer att undervisa och när jag kommer att undervisa. Men det vet ingen annan här heller ännu eftersom skolan fortfarande försöker värva nya elever.

Innan jag åkte hem handlade jag lite sushi åt Olle och mig och passade på att fylla på mitt busskort då det blir en hel del bussåkande nu för tiden. Folk stirrar en hel del på en när man åker buss, idag tror jag till och med att en kille fotade mig och sig själv med sin kameramobil. Sen såg det dessutom ut som att han skickade iväg det! Men eftersom jag inte ville fråga så vet jag ju inte om så verkligen var fallet. Här händer alltid något spännande, varje dag blir riktigt intressant! Ska kanske nämna att alla inte stirrar på en här, inte ens majoriteten, men de som stirrar de stirrar verkligen och försöker oftast inte ens att dölja det. Men än har jag inte tröttnat och jag hoppas verkligen att jag inte kommer att tröttna på att folk glor så mycket. När man väl tröttnar blir det nog nämligen ganska påfrestande att vara här. Men nu trivs jag (som en fisk i vattnet).

Olle och jag tog vår klassiska strandvägspromenad ikväll. Det är ganska behagligt här på kvällen med den lägre temperaturen och havsbrisen, men luftfuktigheten gör det ändå ganska så klibbigt. Bäst är det ändå när man kommer ut ur lägenheten på morgonen, solen värmer en så gott då och den lyser så klart, det är så härligt att börja dagen så!

På bussen till skolan satt jag bredvid en kille som reste med en katt (levande) i en platspåse. Katten trivdes inte i plastpåsen (det var ju konstigt...) utan jamade konstant och killen försökte få tyst på den genom att slå med handen i luften, vilket ju inte gick så bra... Jag undrar så varför han reste runt med en katt, han verkade inte ha någon som helst koll på hur katter funkar.

Mellan kl 9.00-11.00 hade jag utbildning om Y- och A-klasser (Y = Youth, A = Adult) samt fick tips på vad man får och inte får göra när man jobbar som lärare här på TPR (för att behålla jobbet ska man komma i tid, lämna in sina lektionsupplägg (pga. ISO9000 certifiering) och undvika klagomål).

Lunch intogs av Olle och mig på restaurangen bredvid vår lägenhet. Det blev ris och goda grönsaker med te till för 14 kr totalt. Gott var det definitivt! Sedan tog vi bussen in till Gongbei och köpte en behållare till våra vattendunkar.

Vi blev tvungna att ta taxi tillbaka för jag skulle vara vid min skola kl. halv 3. Så Olle blev avsläppt på vägen (och fick nöjet att fixa iordning "rent-a-coolern" - vilket givetvis gick mycket bra) och jag fortsatte vidare till XiangZhou för att träffa några tjejer som går samma utbildning som jag. Vi hade tänkt oss lite manikyr och pedikyr där men hittade inte stället ifråga så vi fem (jag, Ashley, Beth, Sheena och Sam) tryckte ihop oss i en taxi och åkte till Gongbei (japp, jag fick helt enkelt åka tillbaka). Vi valde ett ställe som hette Angels och som hade gott om plats för oss. De som tog både manikyr och pedikyr hade två personer som vardera tog händerna eller fötterna. Det är så lyxigt och tjejigt att kunna gå iväg så där när man är ett gäng med tjejer. Det kostade 20 kr för manikyr eller pedikyr + 20 kronor till om man ville ha mönster målat på. Jag har nu naglar med en genomskinlig grund och vita blommor med lite rosa i. Jag är riktigt nöjd, de var så duktiga där. Jag har fått deras rabattkort också, så när jag har spenderat 200 RMB (190 SEK) där så får jag något gratis i stället för att betala 20 RMB för det.

Innan jag tog bussen hem så köpte jag frukost till imorgon på supermarketen. Det var 4 män som tyckte det var väldigt kul att stirra och glo på mig där. På väg till affären hade jag en man som verkligen verkligen glodde på mig. Han cirkulerade till och med runt mig samtidigt som han oupphörligen glodde på mig när jag gick längst gatan. Det var nästan lite väl obehagligt.

Ikväll åt vi på en annan grannrestaurang som var lite skabbigare men som hade helt okej mat. Vi betalade 9 kronor för två skålar ris, en tallrik grönsaker och en kanna te. Nu är vi hemma igen och jag börjar känna mig ganska så trött. Imorgon är det utbildning igen samt att jag ska få träffa farbror doktor för en hälsokontroll. Det kan bli spännande.

Eftersom jag inte skrev något inlägg igår så tänkte jag börja med att skriva om vad som hände igår och sedan fortsätta med vad som har hänt idag. Ganska logiskt kan tyckas...

Igår (lördags) började jag vid kl. 9.00 med information om CY-klasserna (C = Children, Y = Youth) och en demolektion för de andra i klassen. Jag gjorde samma demo som den jag använde när jag sökte jobbet på TPR (ingen av dem där hade varit med på den tidigare) så det var lätt. Demon var bara på 5-10 minuter den här gången dessutom. Vi var klara vid 12.00 och därefter var vi lediga! Då en av lärarna som håller i utbildningen inte har lyckats ta sig tillbaka till Zhuhai från Canada förens i kväll så har det blivit en del schemaändringar. Så det blev inga eftermiddagslektioner den dagen.

Istället åkte jag in till Gongbei för att äta lunch med Olle (sååå gott, ugnsstekta grönsaker med en god sås och med ris och te att dricka till) och få pedikyr (28 kr för en timma och en kvart är ganska överkomligt). Nästa gång kanske jag kan övertala Olle till att ta en sådan eller liknande han med (fast utan målade naglar då).

På kvällen var jag bjuden till Susanna (hon som anställde mig på TPR) på tjejkväll. Det var hon och hennes man (som knappt pratade engelska), jag och tre andra lärare, varav två hade jobbat där ett tag och en var ny som jag). Vi fick bland annat titta i deras bröllopsalbum när vi väntade på maten och det var så kul att se fotona. Typiskt kinesiskt... De var jättevackert klädda och sminkade och så, sen skadade det ju inte att de var totalt air-brushade! Fotona var omringade av skira romantiska blommor och dylikt samt engelsk text om den eviga kärleken (typ "there is no-one who loves me as much as you"), ofta på dålig eller konstig engelska dessutom. I slutet av bröllopsalbumet hade de dessutom olika kort där de hade olika kläder på sig (typ som modeller för "fin"kläder) samt olika håruppsättningar och smink (nja, inte hennes man då).

Sedan var det dags för mat: kinesisk svamp med broccoli runt (betyder tur i pengar), majs, morötter och ärtor (färgglad mat betyder lycka), nötter, kryddig korv, dumplings med kött i, kycklingfötter med svamp till, kryddiga köttben med mera. Sedan fick vi soppa - buljong med vad som såg ut som en hel oplockad svart kinesisk and i. Jag höll på att få en stor vinge såg det ut som först men sedan blev det bara buljong (vilken tur). Sist fick vi ris och därefter frukt. Det serverades öl till maten men jag fick Sprite istället. Mycket utav maten var god men jag vågade inte testa allt (exempelvis kycklingfötterna).

Sedan gjorde vi några kinesiska lekar. Den första var "big - small". Man skulle en efter en annan säga antingen big eller small och göra rörelser till. Så för small visade man med händerna "stort" och för ordet big visade man "litet" med händerna. Så man sa big, small, big, small osv (i tur och ordning) tills en sa fel eller gjorde fel rörelse. Som straff fick den äta upp vad som var kvar av maten på en av tallrikarna! (I Kina plockar alla mat med sina pinnar från tallrikarna på bordet, så alla tallrikar hade mer eller mindre mat kvar.) Jag var mätt då, som de flesta av oss, så jag skärpte till mig lite extra och slapp förlora och därmed äta. En ganska effektiv lek för att slippa matresterna! Den gör sig bäst på udda antal dock, annars behöver man ju bara upprepa samma sak om och om igen. En annan lek var "hoppa groda hoppa", fast på kinesiska (jag kan inte skriva det på kinesiska, knappt ens säga det så här efteråt). Alla la sina egna handflator mot varandra och man turades om att säga "hoppa groda hoppa" och därefter lyfta på ett valfritt finger. Samtidigt som man lyfte på fingret skulle alla andra lyfta på varsitt valfritt finger. Lyfte man på samma finger (till exempel tummen) som den som sa "hoppa groda hoppa" så förlorade man. Den här gången behövde vi bara ta ett bett på en frukt som "straff" så det var inte så farligt. Den sista leken innebar att man satt i en ring med sin högra handflata utsträckt och sitt vänstra pekfinger pekandes uppåt. Så den som satt till höger om en hade sitt vänstra pekfinger instucket i ens högra handflata och den som satt till vänster om en hade sin högra handflata ovanpå ens vänstra pekfinger. Sedan räknade man "ett två tre gå/spring"/ ”one two three go” (fast på kinesiska) och på "go" skulle man fånga pekfingret på personen som satt till höger med sin högra hand samtidigt som man skulle hinna dra undan sitt eget pekfinger på sin vänstra hand innan den som satt till vänster om en fångade det. Efter ett tag, när vi började lära oss så bytte vi "håll". På detta fick man inget straff. Lekarna var väl inte de allra bästa men vi hade riktigt roligt i alla fall.

Sedan lärde jag mig ett kinesiskt skämt. Ashley (en av lärarna) behövde ett till morgondagen då hon skulle vara konferencier på TPRs Coolala (en uppvisning av bla. eleverna och de utländska lärarna på TPR med sång, lekar och akrobatik för att få fler att studera på TPR. Så här går skämtet:

Nudlarna slogs med "hamburgaren" (den kinesiska varianten, inte den amerikanska, men jag har ingen aning om hur den ser ut) och hamburgaren förlorade. Då gick hamburgaren hem till den stora hamburgaren och beklagade sig och grät. Den stora hamburgaren gick för att leta rätt på nudlarna och träffade då ätpinnarna - vilka den inte hade någon chans mot då de två slogs, så hamburgaren förlorade. (Det var nämligen så att nudlarna hade rakpermanentat sig = de hade då blivit ätpinnar.) (Jag ska kanske säga att det är populärt att rakpermanenta håret här i Kina).

Sedan gick vi till ett Karaoke-ställe som låg granne med Susanna och hennes mans lägenhet. Vi fick ett eget rum med två TV-apparater (en för att välja låtar på (kinesiska och engelska) och en för att läsa texten till låten på (samt se den tillhörande videon). Det fanns två mikrofoner där och dessutom ett eget badrum. Det serverades frukt, nötter och något annat ätbart som såg lite skumt ut och som ingen åt av, samt varmt te och öl. Sedan fanns det även något slags tärningsspel för dem som ville spela. Vi sjöng låtarna tillsammans (eller i alla fall de låtar som vi kunde) och turades om att ha mikrofonerna och ibland stod vi även upp och dansade till (får jag väl erkänna...). Exempel på låtar som sjöngs: Colors of the Wind, Beat it, Tears in Heaven, Butterfly, Imagine, Copa Cobana, Hotel California, Dancing Queen, My Heart Will Go On, New York New York, Big Big World, Get Back och The Winner Takes it All. En del videos var lite udda medan andra var vanliga. Abbas Dancing Queen hade bilder från Japan men den bästa var Mister Postman-låten som hade en video där en medelålders västerländsk kort och knubbig kvinna med en 80-tals business-suite och blond krullig 80-talsfrisyr glatt dansade runt en traktor på den engelska landsbygden samt skuttande runt på en åker. Jag hade lite svårt att se kopplingen, men, men - kul var det. Hela grejen med att sjunga där var bara så kul! Att sjunga karaoke i Kina är inte helt dumt precis... Jag rekommenderar det!

Till slut slet vi oss från Karaoke-rummet och tog oss ner till dansgolvet. Det var typ kinesisk trance musik som lät ganska så likadant hela tiden plus att det var alldeles för högt. Jag försökte fråga de andra när bussarna slutade gå på kvällen men de kunde inte uppfatta ett endaste ord av vad jag sa. Så vi gick ganska snabbt därifrån, med huvudvärk efter den volymen, den högsta jag har varit med om på ett uteställe. Så kvällen slutade strax innan 12 och jag tog då en taxi hem eftersom min buss hade slutat gå precis.

Dagen efter hade vi sovmorgon, helt underbart! Olle stack dock iväg med Denis och hans flickvän för att köpa vattendunkar och en "rent-a-cooler". Han hittade mineralvatten för 12 kr dunken (19 liter) inklusive hemleverans men vi ska köpa en "rent-a-cooler" någon annanstans.

Jag började min utbildning klockan ett idag med att först missa bussen dit. Klockan kvart i ett så hade ingen ny buss kommit ännu så då tog jag en taxi istället. Jag lyckades få en som börjar på 9 kr i stället för 10 kr, jag visste inte ens att sådana fanns här. Han visste inte var adressen som jag visade honom låg men som tur är så är det urlätt att hitta dit så jag dirigerade honom. Det är raksträcka hela vägen förutom en vänstersväng och en högersväng. Så jag kom i tid men vi fick ändå vänta där ett bra tag innan vi kunde åka dit vi skulle. Vera (en av lärarna som går utbildningen) hade fastnat i sitt hus hiss. Först hade hon fått ringa på hissens alarmklocka i 20 minuter innan någon kom och sedan hade hon fått vänta i ytterligare 20 minuter innan de lyckades få upp hissdörrarna. Låter som något jag hoppas slippa vara med om!

Vi åkte i alla fall till staden ZhongShan sedan där de har en precis nyöppnad TPR skola och vi fick se den samt en liten rundvisning av staden. Det tog en timma ungefär att åka dit, så förhoppningsvis kommer man inte behöva jobba där (men om så är fallet, vilket inte är vidare troligt, så får man skjuts dit samt restiden betald). Tillbaka i Zhuhai åt vi en massa god mat på en restaurang som tillagade mat från rektorns hemstad. Det var så gott! Rektorn beställde in en massa rätter; nudlar, kyckling, sweet and sour griskött, grönsaker, biff med pumpa, omelett, friterad tofu, kött- och grönsakssoppa och stekt ris. Till efterrätt fick vi vattenmelon och något som påminde om svensk pannkaka i smaken. Vi drack te och coca cola till maten.

Sedan var vi på Coolalan (kl. 7 på kvällen ungefär). Den var vid den nya TPR-skolan i New XiangZhou-distriktet i Zhuhai. Det var mycket folk som kom för att se och lyssna på uppträdandena och tävlingarna. Vi som var nya lärare fick TPR-tenniströjor (min var alldeles för stor) och sen fick vi dela ut broschyrer till barnen och föräldrarna samt ballonger till barnen. Ballongerna var ganska populära, några barn lyckades "lura" till sig si så där 10 stycken. Det var en del kineser som ville prata med en och lära känna en så det var riktigt trevligt. Men de flesta pratade inte mycket engelska eller ingen engelska alls. Kul var det i alla fall.

Jag fick skjuts hem av rektorn (Simone, en man om någon undrar) och Susanna. Rektorn tyckte att svenskarna var bra på ping pong och vi pratade lite om J-O Waldner. Simone hade tydligen sett Waldner på postkontoret i Zhuhai när han var här (jag hade ingen aning om att Waldner hade varit i Zhuhai ens).

Senare på kvällen ringde Susanna mig för att höra om jag visste vad en av karaoke-låtarna vi sjöng igår hette. Något med "love" och "burn" tydligen. Hon och hennes man tyckte om den och hon ville lära sig den nu. Vi sjöng så många låtar så jag har ingen aning om vilken låt hon menar men jag ska försöka klura ut det, eller så kanske någon av de andra tjejerna kommer på låten.

Nu ska jag sova, men först vill jag bara påminna om att det går bra att ringa oss om ni vill, tänk bara på tidsskillnaden! (lägg på + 6 timmar och ni får den kinesiska tiden, så ring oss helst inte när det är efter klockan 6-7 på kvällen hemma i Sverige...) Olle har uppgifterna här så jag tänker inte repetera det hela. Jag tycker jag redan har skrivit tillräckligt mycket text idag...

Det har varit en lång dag idag. Först var det fotografering och sedan genomgång av Working Manual of TPR English på förmiddagen. Sedan lunch med några av de blivande lärarna på Jenny's café och Sex and the City-avsnitt hos några av mina blivande kollegor i deras lägenhet (en ganska fin lägenhet faktiskt). Eftermiddagen och kvällen var riktigt givande. De hade en amerikan som normalt jobbade i Indien men som nu var i Kina för att utbilda lärare. Vi fick lära oss samarbetsövningar, lekar, disciplin i klassrummet m.m. och det var riktigt intressant och roligt. Dock var vi nog alla ganska slut i hjärnan av den långa dagen och allt vi hade lärt oss. Jag kom hem vid halv elva, och nu, klockan halv tolv, ska jag nog gå och lägga mig. Jag är så trött och imorgon börjar vi klockan nio vilket innebär att jag måste lämna lägenheten klockan halv nio. Men vi går bara till klockan tolv imorgon då den undervisande läraren inte hinner infinna sig i Zhuhai den dagen. Så jag får väl försöka vila upp mig då och smälta all ny information.

Att hänga med engelsktalande folk så mycket påverkar en verkligen. Jag tänker på engelska nu och jag har svårt att fatta när den svenska tjejen slår om till svenska då hon pratar med mig. Att prata med Olle är dock inget större problem förutom att en del uttryck blir på svengelska.

Idag har jag haft min första utbildningsdag och jag är mycket nöjd med den. Personalen på skolan är trevliga (det visste jag redan innan) och nu får jag även lära känna de nya lärarna som kommer från USA, Storbritannien, Australien och (trumvirvel...) Sverige! Vi är två från Sverige! Otroligt, fast den andra tjejen bor och jobbar på TPR i en angränsande stad till Zhuhai. Alla verkar mycket trevliga och roliga så det går knappast någon nöd på mig.

Vi har mest lärt känna varandra idag och bara haft lite information om skolans struktur och historia. Sedan har vi blivit runtskjutsade till de olika skolorna i Zhuhai (som alla verkar bra eller i alla fall ok), ätit gratislunch som var mycket god med en mängd olika kinesiska rätter att välja på och druckit gratis-dryck på TPR café (vi får åtta koppar gratis kaffe, citronte eller kinesiskt te per månad där). Jag har fått massor av tips på trevliga ställen att gå till för mat, massage, manikyr/pedikyr, shopping, böcker på engelska, utövande av olika sporter och hårklippning/styling (jag kanske skulle göra något åt mitt hår, luftfuktigheten här är inte den bästa stylingprodukten). Flera av de utländska lärarna här verkar trivas mycket bra, någon har till och med sålt allt därhemma och återvänt hit till Zhuhai för att han gillade det mycket bättre här. Det bådar ju ganska gott att höra att folk inte precis vantrivs här!

Imorgon fortsätter kursen med fotografering kl. 9.00 (eftersom jag bor längst bort så får jag komma senare då vi fotas en och en) och sedan genomgång av "läxan": Working Manual of TPR English. Jag är ledig mellan 11.30-14.00 och 17.00-19.00 och håller sedan på fram till kl. 22.00 med "Cooperative Games". Det ska nog bli kul.

Lördagen den 17 september ska jag tydligen hålla en valfri presentation på 60-80 minuter (på lätt engelska) med efterföljande frågestund på The English Club. Jag får givetvis betalt... Valfritt ämne blir nog något så fantasifullt som Sverige, det finns massor av människor här som kan behöva lära sig lite mer om Sverige! Det gäller bara att begränsa sig, ämnet är ju ganska brett... Förhoppningsvis får jag använda mig av PowerPoint, det skulle ju underlätta lite.

Nu på lördag är jag föresten bjuden på "tjejkväll" hos Susanna (som jobbar på TPR) så det ska bli spännande att se hur hon bor och så.

Jag var förbi min skola idag med Olle och de ska fixa mitt residence permit och visa permit nu när de har fått mitt pass och mina åtta foton. De har Olles pass nu med för de ska hjälpa oss båda att bli registrerade hos polisen (de behöver veta var vi bor). Vi hoppas att allt det där kommer att flyta på bra, det verkar så i alla fall.

Jag fick mitt schema för skolans kurs idag också! Imorgon (torsdag) börjar jag kl. 09.30 och går till 17.00, sedan är det tänkt att man ska plugga hemma själv. Så imorgon blir det bland annat lära-känna-varandra, introduktion, välkomstlunch (2 timmar) och visning av lokalerna. Det ska bli intressant men jag kommer att sakna Olle, vi som umgås jämt! Så flyter sedan mina lektioner på ända fram till nästa torsdag och sedan har jag fredagen ledig innan jag börjar som lärare på lördag. Lite mer intensivt än vad jag är van vid nu för tiden.

Olle och jag var i Macau idag föresten. Vi försäkrade oss om nya dagar för vårat uppehälle här i Kina. Jag har 30 dagar här innan jag måste resa ur landet på mitt nuvarande visa och jag hade varit här i 25 dagar. Med mitt nya visa kommer jag dock inte behöva oroa mig för något sådant, vilket är mycket skönt. Olles visa verkar ge honom rätt att befinna sig i Kina i upp till ett år, men vi är inte riktigt 100 % säkra ännu.

Att ta sig in och ut ur Macau tog tid, vi fick köa en hel del vid de olika kontrollerna. Sedan regnade det när vi var där så det blev ett ganska kort besök. Vi tog oss till en bokaffär som sålde böcker på engelska och jag inhandlade fem stycken böcker: Soul Mountain av Gao Xingjian, The 2½ Pillars of Wisdom (The von Igelfeld Triology) av Alexander McCall Smith, The Solitaire Mystery av Jostein Gaarder, The Woman who Walked into Doors av Roddy Doyle och The Hundred Secret Senses av Amy Tan. Sedan tog vi oss tillbaks till Zhuhai för att komma i tid till mitt avtalade möte på min skola. Och så var cirkeln sluten… (för idag).

Det känns mer och mer som hemma här! Killen med internet (från China Telecom) var förbi här nyligen och allt funkade ypperligt! Förutom internet har vi nu även telefon. Numret hem till oss är +86 756 8897107 (men vill ni ha tag på oss så ring Woize-numret 0754-465377 istället för det blir så mycket billigare). Våran hyresvärd skickar hit en kille (Jacky) som är engelsktalande (eller ganska så engelsktalande) så fort det är något som ska fixas, vilket är riktigt bra.

Vi har spenderat dagarna här med att shoppa och fixa iordning, samt slappa en hel del! Vi har en kinesisk servis med pinnar till samt nu även bestick (de sistnämnda var ganska dyra, ca 180 kr) nu så vi har ätit en hel del här hemma. Nu ska vi snart ut och äta på våran kära indiska restaurang. Det var några dagar sen sist... Vi åkte dit tidigare idag men de hade stängt då så då blev det en kinesisk restaurang istället som var helt ok. Så först indiskt och sedan inköp av bäddmadrass. Vi har letat runt i flera dagar och har nu en "vinnare" som får duga. Ska bli skönt att slippa sova i bäddsoffan igen. Får se om vi hittar ett påslakan också, de är ganska dyra här (700 kr för ett helt sett)…

Ater igen ar vi pa varan granne natcafeet. Vi skulle ha fatt internet i lagenheten idag men det blev inget pa grund av okand anledning. Vi ska i alla fall snart dra oss mot Gongbei for att inhandla annu mer grejer till lagenheten. Vi letar fortfarande efter en baddmadrass och handdukar da de vi har sett ar av antingen av for dalig kvalite eller alldelesfor dyra (en baddmadrass for 2000 kr ar inte riktigt vad vi kallar ett kap).

Annars flyter allt pa bra och vi trivs i var nya lagenhet. Olle lagade mat i den for forsta gangen i gar och det blev riktigt gott. Dock sa rostade varan wookpanna da vi formodlingen anvande fel stekspade till men med lite papper sa gick det snabbt bort. Ikvall ska vi ata sushi igen (at det senast i lordags) - det ar riktigt gott!

Igar flyttade vi antligen in i lagenheten. Soffan var pa plats och den var sa mycket battre an forvantat. Vi har fullt upp med att stada rent lagenheten, mest Olle da for jag ar ganska sa forkyld-dackad. Vi var med Denis igar och inhandlade det mest akuta till lagenheten och det blev mycket billigare an vad vi hade trott! Vi bor sa gott som grannar med ett Internetcafe vilket far duga tills vi far var uppkoppling (forhoppningsvis pa mandag).

Usch, jag är förkyld, trött och hängig. Orkar inte skriva något vettigt här och har heller inte orkat göra något vettigt idag.

Någon flytt eller dylikt blev det inte idag. Denis (alltid lika hjälpsam) tyckte att vi skulle vänta med att betala och därmed flytta in för att undvika att bli lurade. Typ "vadå byta soffa? ni får allt behålla väntrumssoffan, haha, ni har ju betalt nu". Jag och Olle har svårt att tro att något sådant skulle hända, det låter lite paranoit liksom, men det är ju bättre att vara på den säkra sidan.

Olle lyckades få med mig till det närliggande shoppingcentret för en bit mat och en bit fönstershopping samt inhandling av kvällsmat på rummet. Sedan har vi glott på film och slappat. Dagen blev liksom inte riktigt som tänkt...

Nu är alltså lägenhetskontraktet påskrivet och det känns så skönt! Imorgon flyttar vi in, så här går det undan! Vi ska till vår hyresvärds (Cheong ie Lou) kontor (ZH Tri Continental Economic & Development Co., Ltd.) imorgon och betala honom kontant (för 1 månadshyra, 2 månadshyror i deposition samt internet och telefon) samt få nycklarna. Så imorgon checkar vi ut från hotellet och sen får vi sitta och häcka i vår lägenhet (tja, eller städa och så) då vi väntar på någon som kommer och fixar gasen och någon som sätter upp hyllor i garderoberna. Något riktigt glädjande är att vi får soffan bytt! Samt ett till soffbord. Hur soffan kommer se ut vet vi inte, men det blir i alla fall något i tyg som går att använda som bäddsoffa.

Idag har vi tagit det ganska lungnt. Jag behövde inte komma förbi mitt jobb med pass och sådant idag, utan det kunde vänta några dagar till. Shopping blir det imorgon istället. Prio är framför allt bäddmadrass, tvättmedel och rengöringsmedel. Vi har gjort en lista över vad som behöver köpas och den blev ganska så lång. Det var skönt att ta det lite lugnt idag för det känns som att jag håller på att bli förkyld. Med lite vila, c-vitaminer och esperitox så hoppas jag stoppa det innan det blir värre.

Vi hade lite problem med att ta ut pengar idag, men på den tredje banken, Bank of China, så lyckades vi äntligen. Sedan blev det urgoda våfflor på en restaurang då det var det enda som såg gott ut på menyn. Middag åt vi på hotellets restaurang och den blev inte riktigt lika lyckad. De kunde knappt någon engelska och menyn var enbart på kinesiska. Med vår frasbok (åk inte till Kina utan en, den är oumbärlig!) så lyckades vi beställa in stekta nudlar. Vi pekade på frasen att vi inte ville ha kött eller fisk och de förde oss då till fiskakvarierna för de trodde vi ville ha fisk. Vi försökte igen och sa att vi ville ha nudlar med grönsaker. Vilket vi sedan fick, tillsammans med mängder av olika köttsorter. Jag smakade inte på köttet men Olle tyckte det var ganska okej. Nudlarna och grönsakerna var goda. Sedan gjorde vi samma misstag som vi alltid gör. Vi ville ha en tallrik nudlar och de såg jättekonstigt på oss, som "bara EN tallrik till två personer?". Så då tog vi två tallrikar och fick givetvis, som alltid, in två tallrikar med varsitt stort berg av nudlar. Det hade alltså räckt med en tallrik. Sen gjorde vi dessutom missen att beställa in teet som de föreslog. Vilket inte kostade 15 kr/person som de flesta teerna utan i stället 40 kr/person! 80 kr för te som smakade som vilket kinesiskt te som helst (i alla fall enligt våra smaklökar). Nudlarna kostade 27 kr för oss båda! Nästa gång kommer vi alltså se upp med temenyn.

För vi har hittat en lägenhet! Hurra, hurra! Det är så skönt! Vi behöver inte bo på hotell i all oändlighet!

Vi gillar vår nya lägenhet... En tvåa på 17:de våningen i byggnaden vi gillade när vi var där i lördags. Möblerad och oanvänd. Liten balkong med utsikt över bland annat Macaus skyline. Bra möbler med undantag av den urfula soffan (typ väntrum eller vänthall) och soffbordet. Vi får se om vi är tvungna att stå ut med dem... En duschslang i mitten av badrummet funkar men det är jobbigt att allt kommer bli blött så fort man duschar. Ljust och fräscht är det med öppen planlösning. Vi kommer att få städa undan lite byggdamm först, men det är ju ok. Finns bilder på lägenheten på Olles blogga tagen med Olles telefon. Kostar 2150 kr i månaden. Sen tillkommer gas (gasspis), el, telefon, internet och vatten. Vi lägger två månadshyror som deposition. På tre minuter har man tagit sig till promenadstråket längst vattnet. Vi gick där ikväll med Denis och hans flickvän, efter att ha sett lägenheten. Det var en hel del som hängde där, rastade hundarna, flög drake, hade picknick, sköt prick på ballongtavla, cyklade tandemcykel, betalade en trubadur för att höra en viss låt med mera.

Vad vi behöver köpa:
köksredskap
bäddmadrass (sängarna är så otroligt hårda)
kuddar
täcke
sängkläder
handdukar
städprylar och tvättmedel
"rent-a-cooler"
balkongmöbler
annat för att göra det mer hemtrevligt

Det var den trevliga kinesiska killen (Denis) som hjälpt oss tidigare som hittade lägenheten åt oss. Vi ska bla. bjuda han och hans flickvän på middag (restaurang) lite senare som tack. Han ska också läsa igenom kontraktet (som är på kinesiska) så att allt är ok.

Jag längtar så efter att få flytta dit! Slippa leva i en resväska, hitta allt man vill ha tag på snabbt och kunna tvätta kläderna på ett normalt sätt.

Haha, vi tänkte att vi skulle spara lite pengar så därför flyttade vi till ett nytt hotell idag. Men det blev inte som vi tänkt oss då vårat nya hotell inte hade de billiga rummen kvar och då de dessutom tar betalt för internetanvändningen på rummet här. Så vårat hotellrum här kostar lika mycket som det förra. Proffsigt va? Men, det är ett mycket trevligare och finare hotellrum som vi har nu, så helt bortkastat var det ju inte. Dessutom slutade internet fungera på vårt gamla hotell i går natt och vem vet hur länge det skulle vara så? Hotellet som vi bor på nu heter Zhuhai Tourist Hotel (spännande namn...) och ligger lite avsides från småaffärer och restauranger men tar man taxi (eller buss, vi har skaffat busskort idag!) så är det nemas problemas...

Vi har sett en till lägenhet tidigare idag. Det var mitt jobb som hade hittat den, en tvåa i den lägenheten som syns här (mitten). Den var dock inte lika schysst som vi hade hoppats. Det var inte havsutsikt och den såg inte så hemtrevlig ut. Det var inget större fel på den, men det var svårt att tänka sig att bo där. 1900 kr/månad kostade den. Maggie (från mitt jobb) som hjälpte oss var jättetrevlig och hjälpte oss även att skaffa busskort. Det kostar 2 kr för en bussresa inom Zhuhai med luftkonditionering och 1 kr utan luftkonditionering. Så ett busskort laddat med 50 kr räcker ganska länge här till skillnad från Sverige.

Imorgon ska vi skriva på lägenhetskontrakt, jag ska lämna in mina papper och passet till jobbet och vi ska shoppa lite till lägenheten. Det blir lite som ska fixas men det ska bli så skönt att få allt fixat!

Idag har vi varit och shoppat lite. Det blev en kjol från Esprit till mig och en T-shirt från Giordano till Olle. Jag såg även andra märken idag som jag kände igen, nämligen O.N.L.Y. och Lee. Kan vara bra att veta när man ska gå på klädjakt, för de flesta lokala märkena här är inte riktigt min stil. Däremot finns det gott om snygga väskor, plånböcker och skor.

Såg bröllopspar fotas vid hotellets "sjö" både igår och idag. Se en bild på sjön och hotellet här (uppe i högra hörnet på hemsidan). Det är stora plastsvanar i vattnet OCH stora plastlotusblommor. Man kan hyra trampbåt eller fiska i sjön. Olika hotellkomplex ligger spridda runt sjön. Kan det bli mer romantiskt än så? Jag är förvirrad.

Vi såg filmen Kung Fu Hustle (av Stephen Chow) idag och den var riktigt riktigt bra. Jag brukar inte se på den typen av filmer men har nu fått mersmak för det. Den var rolig och annorlunda (lite serietidningsstil, men inte Marvel) och jag kan rekommendera den. Mer djupgående analys än så blir det knappast. Nu drar vi hem Stephen Chow's Shaolin Soccer så jag ser fram emot att få se den snart. Har föresten läst klart Hej Nostradamus! av Douglas Coupland och den var läsvärd. Men hans tidigare böcker är dock lite mer lättbegripliga.

Idag har vi tittat på sju riktiga lägenheter och två demolägenheter. Två av lägenheterna var mer eller mindre skitlägenheter (fula, smutsiga och äckliga) där vi verkligen inte skulle vilja bo. Två var ganska ok men för små och de saknade handfat i badrummet. Resten (inklusive demolägenheterna) var i samma hyreshus och de var alla trevliga. Många av lägenheterna där hade dessutom trevlig utsikt då de låg högt upp, mot havet eller mot ett grönt berg. De som inte var demolägenheter var dock för små och hade dessutom glasdörr in till toaletten. Så var man än var i lägenheten så kunde man se in i hela badrummet. Det föll inte riktigt Olle och mig i smaken... De kostade ungefär 2000 RMB (ca 1900 kr) men vad de större lägenheterna i komplexet kostade vet vi inte. Demolägenheterna var mycket trevliga, särskilt den största som jag har tre bilder på:

Arbetsrum och vardagsrum.

Vardagsrummet i demolägenheten.

Utsikt mot en driving-range (Vad säger ni om det familjen Fredriksson?)

Vi fick hjälp av en mycket trevlig kines (honom jag skrev om tidigare) idag när vi tittade på lägenheterna och det var jättebra. Han pratade ganska bra engelska så vi kunde fråga en massa samt få ett bättre pris på lägenheterna. Först trodde han dock att vi inte hade råd med en så "dyr" lägenhet så vi fick därför se en massa skitlägenheter. När han förstod att vi ville ha något "lyxigare" så blev det genast mycket bättre. Han ska sätta in lite annonser i tidningen eller vart det nu är och eftersöka den typen av lägenhet vi vill ha, bland annat i det trevliga lägenhetskomplexet.

Eftersom han hjälpte oss idag så kommer han inte att hjälpa oss imorgon utan i stället någon gång i början på nästa vecka. Det känns som om vi börjar komma närmare och närmare då vi får se den typen av lägenhet vi vill ha. Men det är lite synd att ännu inte veta hur mycket en sådan lägenhet som vi vill ha kostar!

Grattis Amanda, du svarade rätt på min tävlingsfråga och kommer därför att få ett vykort skickat till dig som vinst. Vill ni andra veta svaret på frågan? Kolla då här.

Idag, under vår promenad i Jida-området (där vi kanske vill bo), stötte vi på två lägenhetsförmedlingskontor. Vi gick in och lyckades förmedla vad vi var ute efter trots språksvårigheter. Vi fick lite övning i kinesiska tecken också under tiden. På andra stället skulle Olle försöka att skriva på kinesiska (de förstod bättre när vi skrev än när vi pratade engelska) vad vi kunde betala i RMB per månad. De skrattade lite åt det Olle skrev så vi använde vår frasbok för att ta reda på varför. Olle hade inte skrivit månad på kinesiska, det förstod vi snabbt, men vad hade han skrivit? Jo, att vi ville betala 2-3000 RMB/dag för en lägenhet. Lite väl dyrt kan tyckas....

Dyrt var det också att hyra lägenhet där för de gav oss ett riktigt överpris. 3000 RMB i ställer för runt 2000 RMB per månad. Som tur är får vi på söndag hjälp av en kille med att hitta en lägenhet. Han vet hur det funkar här, vilket Olle och jag knappast gör. En av lägenheterna vi tittade på idag var i alla fall ganska tänkvärd att bo i. Men vi letar vidare efter något ännu bättre, och något med normalt pris! Det känns i alla fall skönt att ha sett lägenheter som ser beboliga ut med våra mått mätt.

Alla tre lägenheter vi tittade på låg i samma lägenhetskomplex och hade 2 sovrum, ett vardagsrum, ett badrum och en toalett med dusch. De var möblerade (på olika sätt) och hade luftkonditionering, balkong (med minimal havsutsikt), TV och tvättmaskin. Den första lägenheten var ganska stor och hade vita möbler med guldkant och annat kitschigt. Den andra gillade vi bäst då den kändes ganska fräsch och välkomnande. Den tredje har jag lagt upp två bilder på här på min blogga så ni får en något bättre bild av hur det kan se ut (i vardagsrummet). Kvinnan på bilden är hon som flyttar därifrån. Den var ok men inte lika bra som den andra lägenheten.

Här verkar man flytta lite när som helst. Folk tycker att om vi bara väntar några dagar till så dyker det upp andra lägenheter. Vi tänker inte ta första bästa lägenhet men vi hoppas verkligen att vi inte behöver bo så länge till här på hotellet.

Jag läste klart Tokyo Cancelled av Rana Dasgupta igårkväll. Det var en av de tre böckerna som jag köpte i Hong Kong.

Den handlar om en massa människor som blir strandsatta på en flygplats över natten på grund av att deras plan inte kan landa i Tokyo (snöstorm). Några får inget hotellrum (konvent i staden) och fördriver då tiden med att berätta berättelser för varandra. Väldigt annorlunda och konstiga berättelser. The Guardian skev att boken är mer "påhittig" än Tusen och en natt.

Så vad tyckte jag om den då?
Bra. Vissa berättelser var bättre än andra, vissa förstod jag bättre än andra. Starkt av författaren att få till så pass olika berättelser. Väldigt olika berättelser, men alla ganska så konstiga. En annorlunda bok som knappast alla skulle gilla. Men jag gillade den. Men inte så mycket att den hamnar på listan över mina favoritböcker.

Vi som tänkte bada i hotellets pool. Nå, det blev inte så, för när vi kom dit så fick vi veta att vi var tvungna att ha badmössor på oss - som vi fick betala för att låna! Olle och jag lackade och gick tillbaka till hotellrummet i stället. Hade badmössorna varit gratis så okej, och nu kostade de ju bara 10 kr att låna en badmössa, men men... Jag såg dessutom tjejer med små badmössor på huvudet och långt långt hår hängande utanför, så de hade inte riktigt någon funktion. Nej, jag vill faktiskt inte betala för att sätta på mig en (ful) badmössa.

Lägenheten vi tittade på tidigare idag var inte vidare rolig. Lite nedgången med fula gamla möbler och en konstig lukt. Olle har beskrivit den närmare här. Men havsutsikten var väldigt fin. Vi tackade nej till den och hoppas att vi hittar något bättre (för lite mer pengar).

Esther från mitt jobb ringde senare och tyckte att vi skulle ta lägenheten. Vi hade sagt till Maggie tidigare att vi inte ville ha lägenheten för att vi inte behövde två sovrum, och nu tyckte Esther att det knappt fanns några lägenheter med bara ett sovrum att få tag på. Så då fick jag säga att vi ville ha bättre möbler i våran lägenhet. Vilket är lite känsligt kanske, för möblerna i lägenheten vi såg kanske ses som fina utav dem och de kanske har liknande möbler hemma hos sig. Jag tyckte att Phoenix Garden-komplexet kunde vara intressant för oss (de har pool!) men Esther sa att de inte hade några mindre lägenheter och att det var för dyrt för oss. Hur dyrt? frågade jag. 2500 RMB (ca 2350 kr) svarade Esther. Det är ok för oss tyckte jag. Då sa Esther att hon skulle kolla om det fanns någon lägenhet åt oss där. Tyvärr har de fullt upp på sitt jobb (de gör detta på sin lediga tid tydligen!) så vi får kanske vänta några dagar.

Det är inte jättekul att bo på hotell nu, vi vill verkligen ha en lägenhet, men vi tar inte vad som helst. Vi försöker hitta en på egen hand men det är inte så lätt. Esther sa att det är agenter som har hand om lägenhetsuthyrningen här i Zhuhai och de kan inte engelska (alla?) samt att en del "luras". Olle snackar i alla fall med en killa från Kina nu (via nätet) som kan hjälpa oss hitta en lägenhet under helgen. Vi hittade honom via expat-sidan över Zhuhai och Macau. Han vet vad vi är ute efter så han kommer att hjälpa oss att hitta det och sedan vara våran tolk (hoppas han inte bryter alltför mycket på kinesiska!). Han gör det på sin lediga tid så vi ska bjuda honom på middag eller fika som tack.

Det tar längre tid att hitta en lägenhet här i Zhuhai än vad vi hade trott. Men under tiden kan vi ta oss runt i staden och kolla upp var vi hittar prylar och mat till lägenheten, vilket spar oss lite tid till sen när vi väl har hittat en lägenhet.

Idag, kl. 14.00, ska vi träffa Maggie från mitt jobb angående en lägenhet till oss. Vi vet bara att lägenheten ligger nära skolan (således i området där vi vill bo), men inget mer. Så våra förhoppningar om att detta är den lägenheten som vi ska ha är inte allt för höga. Det känns i alla fall skönt att komma igång med lägenhetstittandet.

Idag har vi kollat runt efter snygga lägenheter i området där vi vill bo här i Zhūhăi. Olle har redan skrivit om det i sin blogga samt lagt till två bilder, så jag tänker inte repetera det han har skrivit.

I stället lägger jag in tre foton från igår. De två första är på mig och Olle i hotellets arkad.

Det sista är på ett av shoppingstråken här i Zhūhăi. Det finns inte så mycket roligt att shoppa där enligt mig, men det är ganska mysigt att strosa omkring där.

Färgen magenta enligt testet här. Stämmer det? Tja, jag har ingen favoritfärg... Och stämmer verkligen personlighetsbeskrivningen?!

Your Nail Polish Color is Magenta
How you're unique: You're confident - and you show everyone the true you
Why your style rocks: You have the attitude to carry the most outrageous outfits off
What this color says about you: "Look at me. I know you want to!"

Vad fick ni efter att ha gjort testet?

Nu är kontraktet påskrivet och det känns skönt. Min utbildning börjar den 25 augusti och själva terminen börjar den 3 september. Schema och sådant får jag senare.

Om en vecka ska jag lämna in en massa olika dokument, mitt pass och åtta st foton på mig själv till Esther på mitt nya jobb. Detta för att jag ska få mitt arbetsvisum och uppehållsvisum här i Kina. Det ska tydligen ta ca. 15 dagar innan jag får det, så det blir inga utflykter till Hong Kong eller Macau under den tiden. Jag gillar verkligen att få mitt pass fyllt med stämplar och visum!

Imorgon ska de höra av sig till oss om lägenhet. Mitt jobb hjälper oss att hitta en vilket känns skönt. Med våra begränsade kunskaper i kantonesiska och mandarin samt våran avsaknad av koll på kinesiska lägenhetskontrakt så känns det skönt att få hjälp med den biten. Nu hoppas vi att lägenheterna här är tillräckligt billiga för att vi ska ha råd med något riktigt schysst.

Vi har spanat in Zhūhăi lite närmare idag, eller främst stadens shopping. Vi har mest sett budgetaffärer som inte haft så mycket lockande. När vi kommit mer till rätta ska jag dock köpa mig något sånt här, sånt här eller sånt här; en matchande väska och plånbok designade av Takashi Murakami för Louis Vuitton. Kopia, givetvis. Men det lär ta ett tag innan jag lyckas. Först måste jag nämligen veta vad kopian bör kosta och sedan lyckas pruta ner den till det. Jag köpte ett till sådant nagellack som man gör mönster med idag och kvinnan ville ha 15 kr för det. Eftersom jag betalt 4 kr för det innan så blev jag nog inte allt för blåst den här gången - jag fick ner det till 4 men kanske kunde jag fått ner det ännu mer? Vi fick även se Macau också under vår shoppingrunda, fast bara på avstånd.

Idag var vi också i en mataffär som sålde levande fiskar. Man får döda och rensa dem själv när man kommer hem antar jag. Snacka om färsk fisk, men blä! Fast vi såg en levande krokodil (mer än 1 m lång) i en liten bur hos en slaktare för några dagar sedan, och det var mkt äckligare. Sen såg vi även idag en tiggare med en apa i koppel - dom satt och delade på en påse pommes. Det är jobbigt att se dessa stackars djur...

Jag körde i alla fall lite dance dance revolution idag här på hotellets arkad. Men dansmaskinen var ganska gammal och seg så det gick inte så bra för mig. Olle och jag spelade några andra spel också men maskinerna åt ganska snabbt upp våra spelmarker värda 20 kronor.

Olle lyckades föresten guida en av våra taxichaufförer rätt när vi skulle till TPR-skolan idag. Han hade i och för sig en karta till hjälp, men mycket var från minnet. Vi (särskilt Olle då) börjar visst finna oss lite mer till rätta här i Zhūhăi. Det känns bra.

Nu har jag skrivit på kontraktet och det känns så skönt!

Här kommer först två bilder från Zhūhăi som Olle tog igår:

Det blev inget påskrivande av kontrakt idag. Jag fick nämligen veta att jag bara hade en dag ledigt istället för två i veckan som jag hade fått veta innan. Jag kommer dock jobba 21h/vecka med 1-2 lektioner per kväll i veckan och 6-7 lektioner per dag under helgen. Eftersom vi bor så nära många trevliga utflyktsmål så finns det många möjliga alternativ till bra dagsutflykter, exempelvis Hong Kong, Macau, Shēnzhèn och Guăngzhōu. De tre första kan man ta båt till härifrån, vilket är väldigt smidigt. Så efter lite grubblande på hotellrummet, efter att först ha fått en ordentlig genomgång av kontraktet av Susana, så ringde jag sedan henne för att bestämma tid för påskrivning av kontraktet imorgon. Jag ska dit vid 10.30 på förmiddagen och sedan ska en annan kvinna där, Maggie, hjälpa oss med hur vi hittar en lägenhet i Zhūhăi.

Jobbet känns lätt och kan komma att ge mig en bra erfarenhet och lönen är inte dålig för att vara en engelskalärartjänst i Kina. Jag kommer förmodligen att börja med 2 extratimmar per vecka på skolan för att sedan utöka med fler om jag känner för det samt om det då givetvis är möjligt… Det ger bra betalt att jobba fler än 21 timmar i veckan men dessa timmar kan tyvärr bli utslängda när som helst förutom på ens lediga dag. Sedan får jag ca 4 veckors semester (olika tillfällen) när skolan har lov. Det är ett ganska ok kontrakt, som jag förstår det, för en utländsk lärare i Kina. Jag har sett så mycket sämre kontrakt här. Eftersom jag har svenskt pass och inte mycket lärarerfarenhet (bara mer än ett halvår) samt ingen Cambridge CELTA, Trinity TESOL eller dylikt (certifiering för att lära ut engelska som andraspråk eller främmandespråk) som de känner igen så är det helt enkelt bra. Personalen där verkar mycket trevliga, lokalerna verkar bra och staden känns bra. Det här ska bli kul!

Olle och jag har roat oss på vårat hotell idag. Först körde vi go-cart (Olle var bäst), sedan bowlade vi (var gratis så när som på hyran av skorna: 4,50 kr per par) (jag var bäst) och därefter spelade vi biljard (även det gratis) (Olle var bäst). Det var kul men tyvärr blev det ingen dance dance revolution för mig eftersom vi inte hade några pengar med oss till det. Så det vill jag definitivt göra imorgon!

Vi har ätit indisk mat ikväll, förmodligen den bästa maten enligt min rankning av absolut favoritmat:

1. Indisk
2. Thai
3. Koreansk
4. Texmex
5. Grekisk
6. Japansk
7. Svensk
8. Kinesisk
9. Italiensk
10. Amerikansk

Nu är vi på ett resort-hotell i Zhūhăi (Zhūhăi Holiday Resort Hotel) och blir kanske kvar här i 3 nätter till. Vi hoppas ha hittat en lägenhet till på onsdag alltså, vi får väl se hur det går… Men det finns en liten, mycket liten, möjlighet att vi hamnar i Shékǒu istället. När jag ringde för att tacka nej till det jobbet på Impressive City Kindergarten idag så ville vice rektorn försöka hinna få ihop ett kontrakt så att jag kunde se det samt höja min lön. Dock har det inte kommit något kontrakt via mejl ännu och så här sent gör det nog inte det heller. De hade invigning idag så han lär nog inte ha fixat ett ännu. Kommer det ett kontrakt sent i kväll, natt eller tidigt imorgon så känns det taskigt att säga nej (om det är ett bra kontrakt) då han har gjort sig besväret att skriva ett när han har så mycket annat att göra. Nu är vi faktiskt ganska så inställda på att bo här och att jag ska jobba här i Zhūhăi. Men är det ett oerhört bra kontrakt så tar jag nog det jobbet i Shékǒu. Då känns det istället taskigt att tacka nej till kontraktet i Zhūhăi när jag har sagt att jag kommer imorgon (måndag) klockan 11.00 för att skriva på kontraktet. Det hela lär nog lösa sig genom att jag inte får något kontrakt skickat till mig från Impressive City Kindergarten.

Vi gick runt lite här i staden nu ikväll för att kolla läget. Zhūhăi framstår som mycket mysigare än Guăngzhōu. Mindre och med trevligare atmosfär känns det som. Staden är dessutom väldigt grön och ganska så välskött. Vi gick bland annat ner till stranden och det var mängder av folk där som slappade och badade, trots att det började mörkna. Man kunde även grilla vid några uppställda grillplatser och det såg mycket trevligt ut. Annars är det gott om höghus och palmer och så, så det känns lite tillgjort såsom Los Angeles. När vi var här förra gången var vi i en annan del av staden och den gav en inget sådant intryck. Det ska bli spännande att utforska staden!

Staden Zhuhai såg ganska så schysst ut, mycket grönt och sådär. Vi tog lunch på McD (det fanns inte tid till något roligare) och tog sedan en taxi till färjelägret. Det tog en timma med båt till Shekou och det kostade 75 RMB per person. Jag pratade lite med en kinesisk tjej på båten, med betoning på lite eftersom hon knappt kunde någon engelska.

Framme i Shekou gjorde vi om samma procedur med att ringa till han jag skulle möta på kindergarten och sedan ge telefonen till taxichauffören. Väl framme vid Impressive City Kindergarten fick vi träffa vice rektorn som var engelsman. Han var väldigt trevlig men inte vidare påläst på det som jag hade skickat till honom. Vi hade en liten intervju och sedan var det rundvisning av lokalerna. Det var en jättestor kindergarten som nästan var färdigbyggd. Den hade flera olika rum, varav två var i ”västerländsk stil”. Den hade även stort runt rum med speglar som var till för dans, en utomhuspool för barnen, löpbana med ”gummiasfalt”, bollhav, värsta lekplatsställning etc. Stolar, bänkar, toaletter mm var allt i barnstorlek. Kindergarten var väldigt väldigt färgglad och personalen hade klippt ut mängder av figurer som prydde väggar och fönster. Barnen som kommer att gå där kommer att vara mellan 3 till 6 år gamla.

Eftersom de hade så fullt upp med förberedelserna för invigning och öppning så hade de inget kontrakt som jag kunde se och de kunde inte ge mig svar på alla mina frågor. Jag skulle jobba 7 eller 8 timmar om dagen, 5 dagar i veckan. Lönen skulle ligga på 6-8000 RMB sen skulle jag även få pengar till boende, mat (på kindergarten) och lite andra ”bonusar”.

Eftersom jag inte kunde få några tydliga svar och eftersom kindergarten låg sämre till så kommer jag att välja det första jobbet. Det har färre timmar men ganska så bra betalt samt goda möjligheter till att jobba övertid (efter 21h/vecka). Barnen där är från 3 till 17 år gamla men jag vet ännu inte vilka jag kommer att undervisa.

Olle och jag var givetvis helt färdiga efter det här. Vi tog en taxi till busstationen och lyckades hoppa på bussen till Guangzhou precis innan den skulle åka. Eftersom den var så gott som full så kunde vi inte sitta bredvid varandra och därför hade vi ingen chans att diskutera jobben. När vi sedan kom fram hade vi båda tänkt på det och båda var mer inne på det första jobbet.

På kvällen åt vi på en trevlig restaurang – de hade gjort om en gammal tågvagn till restaurangmatsal. Miljön var väldigt trevlig men maten var inget utöver det vanliga. Den glada överraskningen som jag nämnde i mitt förra inlägg fick vi på kvällen innan vi skulle gå och lägga oss. Mia K och förhoppningsvis även Martin kommer att hälsa på oss här i Kina någon gång vid jul och nyår. De ska i alla fall till Kina så jag hoppas att de kommer förbi här annars får vi möta upp dem någonstans (vilket kan bli svårt eftersom jag inte kommer att ha vidare mycket julledigt).

Idag har vi mest slappat. Vi var i några trevliga shoppingkomplex som sålde krimskrams, pryttlar och dylikt för en väldigt billig penning. Man kunde köpa bland annat snygga inredningsprylar och fula inredningsprylar, presentinslagningsgrejer, klistermärken, leksaker, plånböcker mm. Jag köpte schysst nagellack som man kan göra mönster med och nageldekorationsgrejer.

Ikväll (klockan 21.20 en lördagkväll) ringde rektorn från kindergarten så det verkar som om jag fick jobbet där med. Han ville att jag skulle komma på invigningen imorgon så att jag kunde prata med lite andra människor där. Jag sa att jag skulle höra av mig när jag visste hur jag skulle göra. Men jag kommer ju inte att åka dit imorgon eftersom han inte har försett mig med ett komplett kontrakt. Och det lär väl dröja ett bra tag innan han kan göra det också.

Annars har det inte hänt så mycket värt att nämna. Imorgon åker vi vidare till Zhuhai och på måndag kommer jag att skriva på kontraktet och vi kommer att börja leta efter lägenhet. Det ser vi riktigt mycket fram emot även att det här hotellet känns riktigt hemtrevligt nu.

Nu har Olle ställt om min bloggas tidszon så att den visar Kina-tid (Kina ligger + 6h från Sverige). Det är alltså förmiddag här i Kina nu. Vi har tagit sovmorgon efter vår fullspäckade dag igår och ska försöka ta det lite lugnare här idag. Kanske till och med hitta på något kul, det finns ändå en del att se här. Tänkte låta Olle hitta något bra ställe att ta sig till, annars är det oftast jag som letar rätt på de ställena.

Om igår då… Det var en lång dag och en ansträngande dag, men samtidigt mycket lyckad med ett nytt jobb och ett eventuellt nytt jobb samt en mycket glad överraskning.

Vi tog oss på morgonen (innan kl. 7) till en av Guăngzhōus busstationer med taxi för att hoppa på en buss till Zhuhai. Bussarna gick en gång i kvarten och kostade ungefär 60 RMB per person. Efter två timmar på bussen var vi framme och ringde då till en på skolan som gav taxichauffören adressen på kinesiska. Riktigt smidigt!

Vi blev väl bemötta på American TPR English School. Först fick vi lite information om skolan och jobbet och sedan fick Olle tillgång till en dator med Internet på skolan så han hade något att göra. Jag fick skolans material och ett tilldelat innehåll till min lektion samt ett eget rum att förbereda min lektion i. Jag fick ungefär en timma på mig vilket var mer än nog. Det jag skulle lära eleverna var:

This is my pen/shoe osv.
My name is …
This is (name).
This is my face/eye/nose/tongue/arm/thumb/knee osv.
This is a dress/shirt osv. eller This is my dress/shirt osv.

Eleverna var 8-9 år och hade sommarkurser i engelska där eftersom deras engelska inte var så bra. Jag hade 8 elever som jag undervisade (de gav mig färre elever än vanligt eftersom eleverna kunde vara ”naughty”. Jag presenterade mig först och använde mig sedan av TPR-metoden i min. undervisning och jag gjorde även en lek med mina elever: ”person to person”.

Från Sara Says:
Play "Person to Person"
I call out two body parts (example: elbow to elbow) Students race to find a partner and they touch elbows. I then call out another body part (foot to foot) and with the same partner the students match up their feet. Continue until the caller says "person to person" and students must race to find a new partner.

Jag har lärt mig leken under min utbildning och har gjort den ett flertal gånger innan. Eleverna blev uppspelta och hade kul, men lärarna (ca. 7 st) som tittade på verkade ha ännu roligare. Jag skulle ha hållit min lektion i en halvtimma men jag behövde bara hålla på i ungefär en kvart. Sedan fick jag gå och vänta på att Susanna skulle komma och berätta hur det hade gått för mig. När hon kom tillbaka (det gick snabbt) frågade hon vad jag tyckte och jag svarade (är väldigt van vid detta efter min utbildning) att jag var nöjd men att lektionerna blir bättre ju bättre man känner eleverna. Hon sa sedan inte vad hon själv tyckte utan undrade vilken tidsperiod hon skulle skriva kontraktet på. Vi diskuterade kontraktet och jag sa att jag skulle skriva på det på måndagen då jag hade pratat med Olle om hur länge vi skulle stanna här. Det gav mig således en chans att hinna se den andra skolan och se om den var bättre. Kontraktet är antingen till slutet av juni (10 månader) eller slutet av augusti (ett år). Vid ettårskontrakt får man bland annat 5000 RMB för flygbiljettskostnaden. Så hon tyckte att jag skulle ta ettårskontraktet, men det tänker jag inte göra för dels så missar vi då vår flygbiljett hem (den 6 juli) och dels så är det svårt att hitta en lärartjänst i Sverige om jag kommer hem så sent (om det nu blir så att vi flyttar hem igen då…). Susanna och jag bestämde att jag skulle komma kl. 11.00 på måndag morgon för att skriva på kontraktet.

Mer om min dag kommer i nästa inlägg för nu ska Olle och jag ge oss ut på stan.

Eller kanske till och med två jobb... Jag har nästan bestämt mig för vilket av de två jag vill ha, men bara nästan. Det är skönt att vara tillbaka på hotellet nu i alla fall. Men Olle och jag är jättehungriga nu så vi ska leta rätt på något att fylla magarna med. Kan bara säga att det känns otroligt skönt att ha ett jobb fixat och att man därmed nu kan sluta leta efter jobb. Helt underbart.

Kram kram!